Joe Hill på svenska

23 juli 2009 16:19 | Musik, Politik | 17 kommentarer

När jag 1969 gav ut ”Joe Hills sånger” (Prisma) på svenska, såldes den snabbt i tiotusentals exemplar, och jag bidrog på så sätt till att göra Joe Hill – Joel Emanuel Häglund, 1879-1915 – känd och sjungen i sitt gamla hemland, inte minst i dess arbetarrörelse.

I Första maj-numret av Aktuellt i politiken (s) 1979 (nummer 7, 12 april) skrev jag om några av de LP-skivor som kom i den här svenska Joe Hill-boomen:

Joe Hill

Riksteaterns stora turné med Barrie Stavis’ Joe Hill-pjäs (se Aktuellt 3/1979) har medfört en ny våg av intresse för Joel Emanuel Hägglund från Gävle.

Pierre Ström, Oscar Norrman och Anders Granell, som medverkar i den uppsättningen, har också gett ut LPn ”Joe Hill lever!!!” (Riksteatern/YTF MUD-501360, MUDIST), Det är ingen dum platta, även om det kunde ha varit lite mer jävlaranamma och kampglöd i den; det gäller till exempel ”Svarta präster”. Och nog gör Monica NielsenDet är kraft i vårt förbund” bättre. Deras ”Halleluja gå och driv” är lite för popig i min smak. Och så vidare. Men åtskilligt är bra också. Till exempel ”Luffaren”, ”Allihopa kommer med” med dess barbershop singing, ”Vad vi vill”, ”Det är lång väg att gå i soppkön” och ”Världens alla slavar vakna” (jättebra!). ”Casey Jones” är i och för sig inte så dum, men den ska väl egentligen inte låta så här?

Det senare är en invändning som jag i än högre grad tycker gäller Mora Träsks LP ”Joe Hills sånger” (Mora Träsk Musik MTM 6, distribution Plattlangarna). Deras ”Casey Jones” – ursprungligen en järnvägsballad – är lite för snabb. I spänningsfältet mellan ursprungsmelodi och kampsång går åtskilligt intressant att göra. Men vad är poängen med att göra om Stephen Foster-melodin ”Vi ska sjunga” (med en ny, inte särskilt bra text av Leif Walter) till New Orleans-jazz? Men för att vara rättvis: Mora Träsk gör flera bra versioner av Joe Hill-sånger också. ”Räkna noga” (med banjo) och en inte så släpig ”Rebellflickan” till exempel.

Men den hittills bästa Joe Hill-LPn på svenska är fortfarande ”Joe Hill på svenska” (Intersound ISOLP 100-S, MUDIST) med Finn Zetterholm.

17 kommentarer

  1. Jag har den boken. Den är fullständigt utnött eftersom den har hängt med både här och där. Vore bra med en nyutgåva.

    Vi hade en sångcirkel här i Umeå AK i fjol. Då sjöng vi några joe hill sånger. Vi tog också ”jag drömde om Joe Hill i natt….
    Vi var bara några tanter bland annat Lilly Hansson som du kanske känner. Åsså våran gitarr kung i Umeå, Björn T.

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 23 21:32 #

  2. Till Britta Sethson: Den kom faktiskt i ny upplaga men för rätt många år sen också i det fallet. Jag skulle gärna uppdatera den, bland annat diskografin, men frågan är om förlaget (som snart upphör för att gå upp i Norstedts) är intresserat.

    Lilly känner jag förstås. Hälsa henne gärna!

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 23 23:03 #

  3. Hej Enn

    Jag är själv född i Sundsvall och uppvuxen i Gävle och känner därför mycket för en av stadens stora män nämligen Joe Hill.

    Det var även trevligt att se att den amerikanska serie som behandlade de progressiva musikens historia ansåg att den började med Joe Hill och hans initiativ att använda musik och sång som ett kampmedel i det fackliga arbetet.

    I mitten av 90-talet fick jag ett ex. av din bok av min morfar. Jag har naturligtvis studerat den noga och uppskattat din sammanställning. När jag för något år sedan besökte min mormor som då fortfarande var i livet såg jag att hon hade ytterligare ett ex i en av sina många bokhyllor. När jag öppnande den fann jag att du hade signerat boken. Enligt min mormor fick de denna av dig i samband med att du mottog Sundsvalls stads kulturpris 1969.

    Ett intressant sammanträffande eller hur?

    Uppskattar din blogg mycket.

    mvh

    Per Wretman

    Comment by Per Wretman — 2009 07 24 0:23 #

  4. Till Per Wretman: Jag fick Sundsvalls stads kulturstipendium 1969, samma år som jag hade gett ut ”Joe Hills sånger”, och det var för den boken samt som uppmuntran inför nästa sångbok, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”, jag fick priset.

    Det signerade exemplaret tyder på att morfar eller mormor satt antingen i fullmäktige eller i kulturnämnden i Sundsvall. Vad hette de?

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 24 11:58 #

  5. Ska hälsa Lilly när jag träffar henne nästa gång. Hon brukar vara på AK-repskapet ibland.

    Det är så intressant att höra henne berätta om sina minnen. Egentligen skulle hon intervjuas och få sina memoarer skrivna. Vem gör sånt tro?

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 24 14:42 #

  6. Hej
    De hette Bo och Ulla Martinsson. Min morfar var stadsfullmäktiges ordförande i Sundsvall och tillika gruppledare för sossarna i andra kammaren i riksdagen 69-70. Därefter generaldiretör för kriminalvårdsstyrelsen mellan 70-87.
    mvh
    Per Wretman

    Comment by Per Wretman — 2009 07 24 15:04 #

  7. Till Per Wretman: Bo har jag förstås träffat åtskilliga gånger under min långa bana i politiken, första gången faktiskt vid ett valmöte på pensionatet i min hemby Juniskär på 1950-talet. Sen, när jag kom till Uppsala och blev ordförande i Laboremus, upptäckte jag att Bo hade varit mycket aktiv även där.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 24 15:18 #

  8. Till Britta Sethson: I Uppsala finns det inom arbetarrörelsen en historieförening inför vilken rörelseföreträdare – bland dem jag och Birgitta – har fått berätta om sitt politiska liv med möjlighet för den ofta mycket sakkunniga publiken att ställa frågor. Alltsammans bandas och förs över till CD. CDna förvaras sedan på Folkrörlesarkivet (i vars styrelse jag för övrigt är Uppsala kommuns representant).

    Har ni ett folkrörelsearkiv eller Arbetarrörelsens arkiv i Västerbotten, vore det en god gärning att bygga upp en liknande verksamhet (om den inte redan finns).

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 24 16:24 #

  9. Det var en verkligt bra sak, ska prata med Thomas Wennström.

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 24 17:41 #

  10. Till Britta Sethson: Hälsa Thomas! Vi var under en priod arbetskamrater på 68an, och han har också periodvis skrivit inlägg på min blogg. Jag betraktar honom som en god vän.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 24 18:18 #

  11. vad världen är liten ….

    Comment by Britta Sethson — 2009 07 24 22:06 #

  12. Roligt att höra. Bo föddes ju i Matfors. Hans familj flyttade efter en tid till Uppsala. Där studerade han och träffade mormor. De flyttade sedan tillbaka till Sundsvall för att senare flytta till Stockholm och slutligen Norrköping pga. de uppdrag morfar hade. Jag har noterat att du landsteg i Sverige via Lörudden. Jag undrar om du känner till VeraJosefina Styf som under många år hade en restaurangverksamhet på Löran. Hon var en mycket god vän till mormor och morfar. För egen del är jag politiskt aktiv i Linköping, där jag hamnat pga. studier. Min empati har gjort att jag kommit att ägna mig åt omsorgsfrågor, vilket inte är det lättaste med en ekonomiska situation vi har i dagsläget. Hjärtat finns dock kvar i Norrland. Tillbringar stor del av sommaren ute i Skillsåker (Timrå Kommun) norr om Sundsvall, vilket inte ligger så långt från Tynderö och den berömda Oskars surströmming.

    Comment by Per Wretman — 2009 07 25 3:08 #

  13. Till Per Wretman: Restaurangen på Löran har jag bara besökt en gång, i samband med att Sundsvalls Tidning 2001 gjorde ett jättestort personporträtt på mig. Syftet med att åka ut till Löran var egentligen att sammanföra mig med Otto Sillman, som var med när vi landsteg och som min pappa sen fiskade tillsammans med. Otto var då trots hög ålder fortfarande vid god vigör.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 25 8:35 #

  14. Till Britta S m fl. En längre intervju med Lilly Hansson där hon berättar om sitt politiska liv finns i nr 4/03 av den utmärkta tidskriften Västerbotten. Jag vet det, eftersom jag själv gjort den. I samma nummer intervjuas också Anita Gradin och f d riksdagskvinnan Hagar Normark (som nyss fyllt 90!) samt den numera bortgångna Rut Berggren, politiskt engagerad skribent och forskare som bl a doktorerade på Kata Dalström.
    Kul det där med socialistiska sångstunder. Men varför inte socialistiska allsångskvällar i ABF:s regi..?

    Comment by Mats Rosin — 2009 07 28 18:03 #

  15. Jag hittade Zetterholms ”Joe Hill på svenska” igår, på just ett sånt ställe där gamla vinylplattor ska hittas – en skivback på en loppmarknad i Helsingfors arbetarstadsdel. I prima skick, och till priset fem euro (42,66 SEK i dagens kurs). Hur värderas plattan av svenska loppisar, auktionssajter och skivbutiker, egetligen?

    Comment by Mikael Schulman — 2012 04 27 6:37 #

  16. Till Mikael Schulman: Ingen aning. Men det är kanske någon läsare som vet.

    Comment by Enn Kokk — 2012 04 27 9:00 #

  17. Ja, det är väldigt känslomässigt för mig att påminnas om Joe Hills arbetarsånger. Vid min ålder tappar man bort minnet allt mer, men dessa sånger sitter fast i mig. Vi var en stor grupp i Haninge på 70-talet som ägnade stort intresse åt offentliga möten och arbetarsånger. Vi var tvungna att bilda en fraktion inom arbetarekommunen (Socialistisk debatt)som etablissemanget försökte förfölja och utesluta men misslyckades, eftersom vi hade starkt stöd och politiska dygder, som började krackelera inom SAP. Jag borde skriva en liten historia över denna väl dokumenterade och lärorik period.

    Comment by J.L.Ramírez — 2015 01 25 21:42 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^