Melodikrysset nr 25 2009

20 juni 2009 11:42 | Film, Musik, Politik, Ur dagboken | 20 kommentarer

I går var det både midsommarafton och min födelsedag, och då gick alla utom jag upp tidigt. De som uppvaktade mig då – Birgitta samt vår son Matti och hans sambo Karin – sov i stället längre i dag. Själv gick jag upp för att ha hunnit duscha, klä på mig och äta frukost, innan det var dags för Melodikrysset. Men när krysset väl kom i gång, var hela gänget uppe.

Jag klarade samtliga frågor utom en utan hjälp: Karin visste att den som sjöng ”All That I Can Say” heter Mary J (Jane) Blige. Hade hon inte gett mig svaret, hade jag väl googlat på titeln, som jag uppfattade.

Nu är det inte alls så att jag bara kan musik av typen ouvertyren till ”Läderlappen”, som 1874 skrevs av Johann Strauss den yngre.

Också i till exempel den äldre schlagerrepertoaren finns det förresten låtar som jag har förträngt – ”Norrtälje” är ett bra exempel. Sen hjälper det inte att den sjöngs av Åse Kleveland, som jag respekterar i alla hennes roller: sångerska, kulturminister (s) i Norge, chef för svenska Filminstitutet med flera.

Lena Andersson hade 1971 en megahit med ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”. Sen försvann hon, men henne kommer man i håg för den här enda låten. Den är dessutom ett bra exempel på att även svensktoppmusik tydligt kan tolka tidens politiska stämningar, i det här fallet den gryende gröna vågen.

Ett bra exempel på att gammal musik kan slå på nytt är snyftaren ”I en sal på lasarettet”, som förr hördes med Lapp-Lisa. I min ägo har jag Maritza Horns LP från 1978 mest med skillingtryck, ”Jämmer och elände”, genom vilken den här sången, nu kallad ”Lasarettvisa”, åter blev mycket populär.

Owe Thörnqvist, som jag känner från Uppsala, har själv gjort en rad sånger, bland dem ”Dagny”, som lever årtionde efter årtionden.

Jag kan ju ta fel, men jag är inte säker på att ”Kärleken är evig” av Per Gessle i Gyllene Tider kommer att höra till det här evergreenfacket.

Få är nog däremot av annan mening, när jag säger att Cornelis Vreeswijk hör till kategorin riktigt stora svenska trubadurer. Ett tecken på det är det faktum att nya generationer av artister fortsätter att spela in hans låtar. I dag hörde vi till exempel Brolle sjunga ”Felicia, adjö”.

Vi hörde också en instrumentalversion av ”Du är den ende”, som, välförtjänt, blev en stor hit med Lill Lindfors.

Krysset började i dag med en låt, ”The Wonder of You”, som sjöngs av Elvis Presley men som jag för egen del inte räknar till hans bästa.

Mycket mer förtjust var jag då i en annan amerikansk låt, ”Mockin’ Bird Hill” från 1949, som 1951 sjöngs in på svenska av Alice Babs och då kallades ”Adress Rosenhill”.

Amerikanskt motiv har också ”San Fransisco Bay Blues”, här dock med en av sonens gitarrhjältar, engelsmannen Eric Clapton. Jo, sonens farsa gillar också Clapton.

Och så avslutar vi väl USA-spåret och dagens kryss med svaret på filmfrågan. Vi hörde Marilyn Monroe i Cole Porters ”My Heart Belongs To Daddy”, som förekom i filmen ”Some Like It Hot” ”Let’s Make Love”, på svenska ”Låt oss älska”.

Ja, det sista är väl en lämplig uppmaning så här i midsommartider.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.