Ett stenparti tar form

18 juni 2009 16:47 | Trädgård, Ur dagboken | 8 kommentarer

I går kom Eva-Lotta med nya växter till mitt renoverade stenparti, och eftersom det var uppehåll i allt regnandet, planterade jag dem. Jag startade med att lägga ut dem i sina krukor över det kala landet för att kunna bedöma avstånd, variationer i höjd och färger och annat sådant. Sedan grävde jag ned dem och omgärdade dem med ett par säckar Änglamarks-mull.

Längst upp mot den bergssida, som stenpartiet utgår från, planterade jag några höga växter: Stjärnflocka (Astrantia major), ”Rosensinfonie”, röd, 60 cm, och så Kantnepeta/Kattmynta (Nepeta faassenii), ljust blåviolett, 30-60 cm.

På den sida som vetter åt ett stånd bondsyrener planterade jag Stäppsalvia (Salvia nemorosa). ”Ostfriesland”, mörkt blåviolett, 40 cm. Där fanns redan tidigare ett stånd rödviolett Fjärilslavendel (Lavendula stoechias), men jag hyser, efter att ha läst på, inga illusioner om att den ska kunna övervintra.

På motsatt sida ska jag lite senare plantera ett tiotal beställda plantor av rosa Bergenia/Jättebräcka (Bergenia cordifolia), 40-50 cm, som med sina stora blad och sin spridningsförmåga ska bilda barriär mot ny invasion av Knölklocka (Campanula rapunculoides), det vackra men outrotliga ogräs som i hög grad bidrog till att stenpartiet i dess förra utformning växte igen. Där finns nu också en avgränsning i form av impregnerat stockvirve plus bindväv.

Under några utskjutande grenar av ett gammalt äppelträd planterade jag Hornviol (Viola cornuta germanica), ”Boughton Blue”, blå, 15 cm, och så Jordnäva /Silkesnäva (Geranium cinereum), ”Ballerina”, rosa, 10 cm.

I en liten ränna i berget längst fram i stenpartiet hittade jag en lämplig plats för Fagertrav (Arabis albida), vit, 15 cm.

I stenpartiets framkant, där berget sticker fram, planterade jag ett par sorters Skäggtaklök (Sempervivum ciliosum), gul, 5-15 cm, på ett annat ställe där Kaukasiskt fetblad (Sedum spurium), ”Schabuner Blut”, röd, 10-15 cm, och Mongoliskt fetblad (Sedum ewersi), rosa, 15 cm.

I mitten av stenpartiet planterade jag in ett nytt stånd av Daglilja, en brandgul Hemerocállis-hybrid, 60 cm.

I övrigt finns nu i stenpartiet ganska många andra slags växter, till exempel en lågväxande, 5-10 cm, Brudslöja (Gysophila cerastioides), vit/svagt lila, en rad varianter av Alunrot/Klockvippa, 30-60 cm – den gulbladiga ”Lime Rickey”, vit, samt de rödbladiga ”Palace Purple”, vit, och ”Rachel”, rosa -, två sorters Aubretia, 10 cm, – ”Blaumeise”, violett, och ”Red Carpet”, mörkt röd till violett, -nejlikbenämnda växter som Bergnejlika (Dianthus gratianopolitanus), 15-20 cm, ”Badenia”, mörkt purpurrosa, och ”Eydangen”, purpurrosa, Fjädernejlika (Dianthus plumarius), 20 cm, ”Maggie”, lilarosa, Strandtrift/Gräsnejlika (Armeria maritima), 10 cm, vit respektive rosa, samt Såpnejlika (Saponaria osymoides), 10 cm, rosa, två sorters klockor, Dvärgklocka (Campanula cochleariifolia), ”Bavaria Blue”, 10 cm, blåviolett, samt Murklocka (Campanula portenschlagia), 12-15 cm, lila, Ormöga (Omphalodes verna), 15 cm, himmelsblå samt vit, och slutligen Rosenbräcka (Saxifraga ardensii), 20 cm, ”Rosenskimmer”, rosa, samt ”Purpurglöd”, röd.

Till det omplanterade hör rosorna, bland annat den rosa klätterrosen New Dawn. Jag har också bett Eva-Lotta hålla utkik efter ett exemplar av Whiskey, som färgmässigt gör skäl för sitt namn.

Så småningom kommer jag säkert att skaffa ännu mer växter till det här stenpartiet – jag har planterat med stora mellanrum mellan plantorna.

Birgitta, som betalar de växter jag hittills har satt där – tack! – köpte också några rosor åt sig själv, bara för att upptäcka att de rosenknoppar hon just har skyddat med nät mot rådjuren visserligen därmed är fredade men att de här nattliga gästerna nu i stället har gett sig på andra rosor och dessutom på helt andra växter som vänderot.

Birgitta är jätteledsen, på gränsen till depression: Vad är det för mening med att månad för månad lägga ner kroppskrafter och själ på att odla växter och vårda trädgården, när den gradvis betas av av rådjuren?

Vi ska göra försök med blodmjöl och ammoniak, men vi kommer ju aldrig att kunna skydda hela vår väldiga trädgård mot de nattliga rådjursattackerna. För det skulle det krävas ett drygt två meter högt järnstaket och lika höga grindar. Och föra att sätta upp ett sådant runt vår drygt 2.000 kvadratmeter stora tomt skulle vi behöva en riktigt rejäl lotterivinst.

I morgon är det både midsommarafton och min födelsedag, men jag skulle gärna avstå från födelsedagsfirandet, om Birgitta bara blev glad igen.

Men vi får väl försöka resa oss ur vårt mentala rådjursträsk och i stället rikta in oss på det som Holmberg skaldade om på DNs Namn och Nytt i förrgår:

Midsommarkitsch

Doftande ängar, en skimrande natt
och en näktergals jubelskri
kan en smakpurist se som betänkligt platt
men det skiter vi hjärtligt i.