Än är EU-valet inte vunnet

I en rad gallupmätningar har Socialdemokraterna sett ut att ha en betryggande ledning inför det stundande EU-valet. I de två senaste, publicerade i DN respektive SvD, backar dock (S) något. Än är EU-valet inte vunnet. Vi bör heller inte låta oss luras att tro att gallupsiffror inför just ett EU-val kan översättas till röstsiffror. Röstningsbenägenheten, vilken den nu än blir, är avsevärt lägre i EU-valen än i riksdagsvalen, och dessutom varierar valdeltagandet om man jämför de deltagande partiernas sympatisörer med varandra.

För uppstickaren i årets val, enfrågepartiet Piratpartiet, har vi inget jämförelsematerial. Erfarenhetsmässigt röstar deras ofta unga väljare i mindre utsträckning, men den fråga som är deras enda fråga engagerar verkligen de unga, så man kan aldrig säkert veta. Piratpartiet tycks ha hämtat många av sina sympatisörer från allianspartierna, och Gunnar Hökmarks (M) och Ella Bohlins (KD) agerande i gårdagskvällens TV-debatt kan knappast ha gjort dessa unga mer benägna att återvända till alliansen, åtminstone inte till dess ledande parti.

Det är i detta ljus man ska se Marita Ulvskogs (S) deklaration att man inte ska kriminalisera fildelning utan i stället à la författarnas biblioteksersättning på annat sätt kompensera upphovsmännen. Eftersom också Carl Schlyter (MP) och Eva-Britt Svensson (V) hade en snarlik ståndpunkt, bör de unga väljarna ha noterat, att det går att lösa den här frågan utan att rösta på Piratpartiet. Men – det här förutsätter att de unga väljarna följde den här debatten, vilket är långt ifrån säkert.

Däremot är jag säker på att Marita Ulvskog tog hem mängder av sympatipoäng på sitt offensiva agerande, när det gäller att slå vakt om löntagarnas rättigheter och kollektivavtalen. Det gav rimligen henne och socialdemokratin pluspoäng i löntagarorganisationerna. Dessutom bör hennes nej till EMU ha verkat mobiliserande bland de många LO-arbetare, som tidigare har valskolkat eller lagt sin röst på något mer utrerat EU-kritiskt parti.

Själv tyckte jag, också bortsett från mina personliga sympatier i de nämnda sakfrågorna, att Marita Ulvskog var bäst i den här debatten, och jag stärks i min uppfattning när jag ser att Expressens (!) läsare tycker detsamma. Carl Schlyter (MP) stärkte rimligen också sitt partis uppåtgående gallupkurva, och Eva-Britt Svensson (V) slogs frejdigt även hon.

Det faktum att det näst största partiet, Moderaterna, har en hemul som förstanamn kan knappast ha varit negativt för Socialdemokraterna med allierade, men avfallande moderater går i det här fallet knappast till oss utan till Folkpartiet. Det senare har väl också att göra med att folkpartiet som förstanamn har en dam med retorisk och populistisk talang – men jag vågar hävda att Marit Paulsen, om hon utsattes för hårdhänt journalistisk press om fakta, kanske inte skulle fortsätta att vara så framgångsrik som hon nu är.

För övrigt noterar jag att, utöver Marita Ulvskog, inte mindre än tre av gårdagens partiföreträdare av skilda kulörer tidigare har varit socialdemokrater: Marit Paulsen (FP), Eva-Britt Svensson (V) och Sören Wibe (JL).