Ett stenparti tar form

18 juni 2009 16:47 | Trädgård, Ur dagboken | 8 kommentarer

I går kom Eva-Lotta med nya växter till mitt renoverade stenparti, och eftersom det var uppehåll i allt regnandet, planterade jag dem. Jag startade med att lägga ut dem i sina krukor över det kala landet för att kunna bedöma avstånd, variationer i höjd och färger och annat sådant. Sedan grävde jag ned dem och omgärdade dem med ett par säckar Änglamarks-mull.

Längst upp mot den bergssida, som stenpartiet utgår från, planterade jag några höga växter: Stjärnflocka (Astrantia major), ”Rosensinfonie”, röd, 60 cm, och så Kantnepeta/Kattmynta (Nepeta faassenii), ljust blåviolett, 30-60 cm.

På den sida som vetter åt ett stånd bondsyrener planterade jag Stäppsalvia (Salvia nemorosa). ”Ostfriesland”, mörkt blåviolett, 40 cm. Där fanns redan tidigare ett stånd rödviolett Fjärilslavendel (Lavendula stoechias), men jag hyser, efter att ha läst på, inga illusioner om att den ska kunna övervintra.

På motsatt sida ska jag lite senare plantera ett tiotal beställda plantor av rosa Bergenia/Jättebräcka (Bergenia cordifolia), 40-50 cm, som med sina stora blad och sin spridningsförmåga ska bilda barriär mot ny invasion av Knölklocka (Campanula rapunculoides), det vackra men outrotliga ogräs som i hög grad bidrog till att stenpartiet i dess förra utformning växte igen. Där finns nu också en avgränsning i form av impregnerat stockvirve plus bindväv.

Under några utskjutande grenar av ett gammalt äppelträd planterade jag Hornviol (Viola cornuta germanica), ”Boughton Blue”, blå, 15 cm, och så Jordnäva /Silkesnäva (Geranium cinereum), ”Ballerina”, rosa, 10 cm.

I en liten ränna i berget längst fram i stenpartiet hittade jag en lämplig plats för Fagertrav (Arabis albida), vit, 15 cm.

I stenpartiets framkant, där berget sticker fram, planterade jag ett par sorters Skäggtaklök (Sempervivum ciliosum), gul, 5-15 cm, på ett annat ställe där Kaukasiskt fetblad (Sedum spurium), ”Schabuner Blut”, röd, 10-15 cm, och Mongoliskt fetblad (Sedum ewersi), rosa, 15 cm.

I mitten av stenpartiet planterade jag in ett nytt stånd av Daglilja, en brandgul Hemerocállis-hybrid, 60 cm.

I övrigt finns nu i stenpartiet ganska många andra slags växter, till exempel en lågväxande, 5-10 cm, Brudslöja (Gysophila cerastioides), vit/svagt lila, en rad varianter av Alunrot/Klockvippa, 30-60 cm – den gulbladiga ”Lime Rickey”, vit, samt de rödbladiga ”Palace Purple”, vit, och ”Rachel”, rosa -, två sorters Aubretia, 10 cm, – ”Blaumeise”, violett, och ”Red Carpet”, mörkt röd till violett, -nejlikbenämnda växter som Bergnejlika (Dianthus gratianopolitanus), 15-20 cm, ”Badenia”, mörkt purpurrosa, och ”Eydangen”, purpurrosa, Fjädernejlika (Dianthus plumarius), 20 cm, ”Maggie”, lilarosa, Strandtrift/Gräsnejlika (Armeria maritima), 10 cm, vit respektive rosa, samt Såpnejlika (Saponaria osymoides), 10 cm, rosa, två sorters klockor, Dvärgklocka (Campanula cochleariifolia), ”Bavaria Blue”, 10 cm, blåviolett, samt Murklocka (Campanula portenschlagia), 12-15 cm, lila, Ormöga (Omphalodes verna), 15 cm, himmelsblå samt vit, och slutligen Rosenbräcka (Saxifraga ardensii), 20 cm, ”Rosenskimmer”, rosa, samt ”Purpurglöd”, röd.

Till det omplanterade hör rosorna, bland annat den rosa klätterrosen New Dawn. Jag har också bett Eva-Lotta hålla utkik efter ett exemplar av Whiskey, som färgmässigt gör skäl för sitt namn.

Så småningom kommer jag säkert att skaffa ännu mer växter till det här stenpartiet – jag har planterat med stora mellanrum mellan plantorna.

Birgitta, som betalar de växter jag hittills har satt där – tack! – köpte också några rosor åt sig själv, bara för att upptäcka att de rosenknoppar hon just har skyddat med nät mot rådjuren visserligen därmed är fredade men att de här nattliga gästerna nu i stället har gett sig på andra rosor och dessutom på helt andra växter som vänderot.

Birgitta är jätteledsen, på gränsen till depression: Vad är det för mening med att månad för månad lägga ner kroppskrafter och själ på att odla växter och vårda trädgården, när den gradvis betas av av rådjuren?

Vi ska göra försök med blodmjöl och ammoniak, men vi kommer ju aldrig att kunna skydda hela vår väldiga trädgård mot de nattliga rådjursattackerna. För det skulle det krävas ett drygt två meter högt järnstaket och lika höga grindar. Och föra att sätta upp ett sådant runt vår drygt 2.000 kvadratmeter stora tomt skulle vi behöva en riktigt rejäl lotterivinst.

I morgon är det både midsommarafton och min födelsedag, men jag skulle gärna avstå från födelsedagsfirandet, om Birgitta bara blev glad igen.

Men vi får väl försöka resa oss ur vårt mentala rådjursträsk och i stället rikta in oss på det som Holmberg skaldade om på DNs Namn och Nytt i förrgår:

Midsommarkitsch

Doftande ängar, en skimrande natt
och en näktergals jubelskri
kan en smakpurist se som betänkligt platt
men det skiter vi hjärtligt i.

8 kommentarer

  1. Glad midsommar! Trots allt, får jag väl säga. Rådjuren här i storskogen är betydligt skyggare, jag har aldrig fått en knopp uppäten ens, men i våras såg jag rådjur mitt inne i Lidingö, i en liten park, och min dotter som bor i Hägersten ser ofta rådjur där.

    Det är oerhört märkligt attt de gör så, och kanske borde de skjutas av, för de måste ju innebära risker i trafiken.

    Så sent som för en vecka sedan fick vi ett rådjur in i fronten på bilen, men utan personskador.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 06 18 17:39 #

  2. Till Ann Christin Sandlund: Det finns ju gott om bete för dem ute i naturen så här års, men de rådjur som vänjer sig vid att skaffa mat i trädgårdar, på kyrkogårdar och så vidare blir helt fokuserade på de läckerheter som finns där.

    Glad midsommar till dig också! Jag försökte här om dagen skriva en kommentar på din blogg, men där fanns nu uppenbarligen en spärr som jag inte lyckades forcera, när ajg gjorde som tidigare.

    Comment by Enn Kokk — 2009 06 18 17:53 #

  3. Jag ska ta en titt på kommentarsfunktionen, AB har gjort om sin blogg helt och jag försöker lära mig alla nya finesser. Kommentarer är så trevligt att få!

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 06 18 18:03 #

  4. Modigt att våga sätta Toppklocka igen! Stjärnflockan, eller Linnés döttrar är en av mina favoriter. Jag lider verkligen med Birgitta!
    Får jag komma med ett råd så finns det ett forum för trädgårdsälskare. DÄr finner jag ofta råd och dåd..
    http://www.alltomtradgard.se/forum/forum.xml?forum_id=12
    Den här länken går till rosforumet men tittar man till höger så finns fler, t.ex. trädgårdsforum. Jag lovar att rådjur är på tapeten många gånger på säsongen. Ingen har väl någon lösning men alla delar med sig av vad som funkar och inte, man får tips och ideér och man tröstar varandra. Jag rekommenderar varmt forumet. Man loggar in och skapar ett alias, ingen behöver veta vem man är egentligen.

    Comment by Simone Olofsson — 2009 06 18 22:54 #

  5. Till Simone Olofsson: Nej, det är Dvärgklocka och Murklocka.

    Comment by Enn Kokk — 2009 06 18 23:23 #

  6. Läste för fort som vanligt, Knölklocka och de andra blev till ett:-)
    Grattis på födelsedagen föresten:-D

    Comment by Simone Olofsson — 2009 06 19 7:24 #

  7. Dystert när rådjuren snabbt och effektivt spolierar allt trädgårdsarbete som man har lagt ner, och lurar en på den prakt man ställt in sig på att få njuta av.
    Dottern, som är trädgårdsfantast, bor just mitt i ett rådjursstråk och har år efter år fått se sin trädgård strippad på den växtlighet som hon arbetat så hårt för att få fram. Hon har också varit mycket ledsen på rådjuren. Så i våras bestämde hon sig och köpte sig ett 2 meter högt stängsel och satte upp det runt hela trädgården. Det ska väl stoppa rådjuren, tycker man.

    Vi har varit ganska förskonade här, troligen på grund av våra hundar, men på vårt förra ställe betade de kring huset som om de vore tamboskap (var inte ett dugg räddda för hundarna) och där saboterade de både blomsterland och grönskasodlingarna. Då kom maken på att sätta balasnören runt trädgårdslanden (vi hade hästar på den tiden och höbalar till dem), och det tycktes rådjuren sky, så sedan fick vi ha grönsakerna ifred. Vad balasnörena är/var impregnerade med vet jag inte men det är/var något som skulle avskräcka gnagare från att gnaga av dem. Uppenbarligen verkade det också avskräckande på rådjuren.

    Hoppas ni haft en trevlig midsommarafton trots förödelsen i trädgården.

    Comment by Kerstin — 2009 06 20 4:10 #

  8. Först får jag sälla mig till skaran av gratulanter. Sedan ett tips som jag själv fick för fyra år sedan då jag flyttade till Rådmansö. Nu blir det tyvärr ett varumärke: Chrysan (Weibulls),som egentligen är ett näringsmedel, verkar fungera – åtminstone hos mig. Det var en arbetskamrat som hade egen erfarenhet och som tipsade om den dubbla effekten.

    Comment by Lisbeth Johansson — 2009 06 21 9:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^