”Absolut gehör för den egna partilinjen”

På S-bloggar, där man också kan återfinna min blogg, pågår av och till en debatt om vad som borde och, ännu mer, vad som inte borde utmärka S-märkta bloggar.

Ibland kan man läsa inlägg om att vi borde hjälpa varandra genom att länka till varandras bloggar. Ibland får någon veta att han eller hon har varit för stygg mot en partikamrat. Och så förekommer det diskussion om vilka som kanske egentligen inte borde höra hemma på S-bloggar.

Själv har jag så vänstersocialdemokrat jag är en ganska liberal syn på allt det här.

Jag har varierande skäl för att länka till den ena bloggen men inte den andra, men det skulle inte falla mig in att länka till en illa skriven eller krokigt tänkt blogg bara för att den är S-märkt. Och även bloggare med andra värderingar (till och med andra partipolitiska värderingar) än mina kan vara läsvärda.

Visst förekommer det att någon passerar en gräns även i mina ögon, men debatt måste man tåla, även en sådan med ganska hårda tag. Sådan debatt måste kunna föras också partivänner emellan. Om alla S-bloggar bara skulle spegla något slags officiell partilinje, vore de med all sannolikhet oläsbara för alla andra utom de redan frälsta.

Med visst obehag har jag läst inlägg riktade mot namngivna bloggares rätt att höra hemma bland S-bloggarna. Även jag befinner mig politiskt långt bort från Jonas Morian; jag har till och med åsikten att det företag han nu arbetar för inte borde få finnas. Stigbjörn Ljunggren känner jag som en både kul och infallsrik debattör, men jag gissar att även Stigbjörn skulle skriva under på att han och jag i många viktiga frågor har starkt divergerande åsikter. Erik Laakso, som jag har länk till, är en förtjusande person med en ofta läsvärd blogg – men visst finns det frågor där jag är starkt oenig med honom.

Den som vet att jag har varit huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission och som dessutom har läst de program jag har haft ansvaret för inser naturligtvis, att jag i viktiga avseenden politiskt befinner mig ganska långt från de här tre bloggarna. Men det betyder inte att jag tycker att de borde sparkas ut från S-bloggar eller uteslutas ur partiet. Skulle opinionen i vårt gemensamma parti ta ett rejält kliv åt mitt håll, är det givetvis en fråga för dem och likasinnade att fråga sig, om de hör hemma i just det här partiet, men det är deras sak – inte någon uteslutningskommissions – att ta ställning i den frågan.

Jag har just läst ett inlägg av en S-bloggare, Helena Viita, som lite grann har föranlett mig att ta till orda i den här debatten. Hennes inlägg, ”S-bloggar – värsta bloggen”, är välskrivet, elakt och roligt – och har förstås genast mötts av moralistiska tillrättavisanden, bland annat eftersom hon med omdömet ”absolut gehör för den egna partilinjen” sågar en partivän. Du kan läsa hela hennes inlägg här.