Ur en diabetikers liv

Jag har åldersdiabetes. Lyckas ändå hålla sockernivåerna på hygglig nivå, även om det av två skäl har blivit svårare.

Dels har jag, på grund av, tidigare, långvarig ischias och, nu, långvarigt ryggont försummat de promenader jag borde ta. Men jag ska villigt erkänna att vädret så här års också bidrar till att jag egentligen över huvud taget inte vill gå ut.

Dels har en mängd varor, i vilka socker har ersatts av sockerersättningsmedel, försvunnit ur min konsumbutik.

Som observant diabetiker lär man sig snart, att nästan alla färdigrätter i butikerna är sötade med socker. Jag tänker nu inte på sådant som saft och läsk utan på allt annat, där socker används som ”smakförstärkare”: bröd, köttpålägg och nästan alla färdigrätter. Kolla innehållsdeklarationen på fläskkorv, ska ni få se!

Det är sant att det i många fall rör sig om små mängder socker, och ibland köper och äter jag därför sådant som jag längtar efter och försöker balansera detta med de insulinproduktionsstimulerande tabletter jag tar till måltiderna. Problemet är att alla dessa små mängder socker tenderar att ge ett intag av, till slut, alldeles för mycket socker.

Butikerna, så mina två Konsum-butiker, har fram till helt nyligen sålt Felix sockerersättningssötade ketchup, som dessutom smakade utmärkt – jag skulle inte tro att någon vid ett blindtest hade kunnat peka ut den här ketchupen som annorlunda än de sockersötade. Nu har plötsligt den här ketchupen försvunnit ur handeln. Min konsumföreståndare begriper inte varför – han sålde ganska mycket av den – men så är det lika fullt: Jag har kollat på Felix’ hemsida, och den finns inte kvar som produkt där. I stället har det dykt upp en ny Felix-ketchup med ”30 procent mindre socker”. Det låter ju bra – tills man inser att 70 procent av sockret finns kvar i produkten.

Jag äter en ganska nyttig frukost: ett glas hälsofil med mycket låg fetthalt plus en hård och en mjuk, sockerfri macka med sockerfritt pålägg. Sockerfria köttpålägg finns fortfarande men är färre till antalet – jag har nu till exempel inte sett till sockerfritt hamburgerkött på länge. Min lilla frukostlyx har varit ett litet glas fruktdryck, sötad med sockerersättningsmedel. För några år sen förde mina konsumbutiker flera goda varianter av märket Önos. Sedan byttes dessa ut mot måltidsdrycker av märket Bob, men de sockerfria varianterna reducerades till två: svart vinbär och fläder. Nu har Konsum bytt Bob mot Kivik, och det finns inte en enda konstsötad variant kvar. Min hygglige konsumföreståndare har kollat med Coop, och där finns helt sonika inga konstsötade varianter längre att beställa!

Jo, Konsum för förstås FUN, men det är en en helt konstgjord kemisk produkt utan inslag av bär eller frukt, och den smakar apa. Jag har provat, men jag klarar inte att dricka den här smörjan. Just nu börjar jag mina frukostar med ett glas vatten.

Jag kunde ge fler exempel, men jag tror att ni redan nu förstår mitt och andra diabetikers problem. Ett tag såg det hoppfullt ut för oss, men nu har antalet varor som vi kan använda minskat.

Jag vet inte vad det här beror på; jag kan bara spekulera.

Butikerna plockar bort varor, som inte har mycket höga försäljningssiffror, ur hyllorna. Livsmedelsföretagen slutar då att tillverka dem.

Livsmedelskedjornas egna märken (egentligen bara etiketter) tränger undan märkesvarutillverkarnas märken, med samma effekt.

Och så underminerar den ständiga propagandan som riktas mot konstsötningsmedel marknaden för de produkter vi diabetiker behöver. Åtminstone det senare kan väl ni, som ägnar er åt detta, ge fan i – ingen tvingar ju er att köpa de här produkterna. Ni kan väl låta mig och andra diabetiker använda dem på egen risk.