Shahen av Uran (C)

Det är onekligen intressant, att Thorbjörn Fälldins och Olof Johanssons gamla parti nu leds av shahen av Uran, dessutom en kvinnlig shah. Som en lokal centerledare i Sundsvall konstaterade i radion, kan man numera uppenbarligen vänta sig vad som helst av Centern – det finns inga gränser för dess högeranpassning.

Det skulle gå att säga mycket om Maud Olofssons kappvändande – som hon anurrar med kappan, skulle hon personligen kunna driva ett par vindkraftverk – men det väsentliga går att sammanfatta kort.

Hennes uppställning på KDs idé att tillåta att återstående tio, allt mer uttjänta kärnreaktorer ska få ersättas av nya är ett svek, som får Fälldins laddning av Barsebäck att blekna. Visserligen försöker hon blanda bort korten genom att hänvisa till att hon av den redan tidigare öppet kärnkraftstroende delen av regeringen har fått nya medel att satsa på förnyelsebara energialternativ. Men det här är ju bara dimridåer!

Fundera en smula över varför det trots alla stolta deklarationer genom årtiondena har blivit så lite av de utlovade satsningarna på alternativen.

Det finns säkert flera förklaringar, men den allra viktigaste är helt uppenbar: Eftersom det inte har funnits någon klar avvecklingsplan för kärnkraften – någon stupstock med årtal och allt – har kärnkraftslobbyn kunnat fortsätta sitt undermineringsarbete gent emot alternativen.

Därmed är det lätt att räkna ut vad som blir effekten av uppgörelsen inom högeralliansen: Kan man ersätta de uttjänta reaktorerna med nya, kommer de där alternativsatsningarna, som Maud Olofsson håller upp som moralisk skylt, aldrig att spela någon större roll, i alla fall inte för energiförsörjningen.

Jag har från min journalisttid många gamla vänner bland de centerpartister, vars ungdoms viktigaste insats var den envetna kampen mot kärnkraften. Jag vill inte nämna dem vid namn – jag förstår hur illa de mår, och det finns inga skäl att att plåga dem på grund av Maud Olofssons brist på moral.

Några av dem kommer kanske till och med att i nästa val rösta på det gamla motståndarpartiet, Socialdemokraterna. Och jag tänker inte håna dem för det heller.

Eftersom jag är känd som motståndare till att Mona Sahlin skulle väljas till socialdemokratisk partiledare, vill jag nu, utan några som helst förbehåll, ge henne en eloge för den hållning hon intar i den här frågan.

Dessutom är det tryggt att veta att det rödgröna samarbetet med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet innebär, att socialdemokratin – trots att den i den här frågan också inrymmer andra meningar än Mona Sahlins – aldrig kan byta till en ståndpunkt, som innebär att man ska byta gammal kärnkraft mot ny kärnkraft.

Pressgrodor

Hittat via Journalisten nummer 2 2008:

”Att spänningen var på topp när den unge och nyligen bortgångne Lennart Bergelin för sista matchen klev in på banan behöver knappast påpekas.”

Nya Lidköpings-Tidningen

”Den får högre fönster – för att presidenten ska få bättre utsikt – men ungefär samma yttermått som nuvarande. Plåten är bepansrad, rutorna skottsäkra och kupén så tät att Obama ska tåla en gasattack i baksätet.”

SVD.SE

”Löfstedt föll illa efter en närkamp och fick axeln ur led. Han låg kvar och fick bäras ut på bår, men axeln gick tillbaka när han kom till omklädningsrummet.”

Smålands-Tidningen