Ur en diabetikers liv

4 februari 2009 20:59 | Mat & dryck, Ur dagboken | 5 kommentarer

Jag har åldersdiabetes. Lyckas ändå hålla sockernivåerna på hygglig nivå, även om det av två skäl har blivit svårare.

Dels har jag, på grund av, tidigare, långvarig ischias och, nu, långvarigt ryggont försummat de promenader jag borde ta. Men jag ska villigt erkänna att vädret så här års också bidrar till att jag egentligen över huvud taget inte vill gå ut.

Dels har en mängd varor, i vilka socker har ersatts av sockerersättningsmedel, försvunnit ur min konsumbutik.

Som observant diabetiker lär man sig snart, att nästan alla färdigrätter i butikerna är sötade med socker. Jag tänker nu inte på sådant som saft och läsk utan på allt annat, där socker används som ”smakförstärkare”: bröd, köttpålägg och nästan alla färdigrätter. Kolla innehållsdeklarationen på fläskkorv, ska ni få se!

Det är sant att det i många fall rör sig om små mängder socker, och ibland köper och äter jag därför sådant som jag längtar efter och försöker balansera detta med de insulinproduktionsstimulerande tabletter jag tar till måltiderna. Problemet är att alla dessa små mängder socker tenderar att ge ett intag av, till slut, alldeles för mycket socker.

Butikerna, så mina två Konsum-butiker, har fram till helt nyligen sålt Felix sockerersättningssötade ketchup, som dessutom smakade utmärkt – jag skulle inte tro att någon vid ett blindtest hade kunnat peka ut den här ketchupen som annorlunda än de sockersötade. Nu har plötsligt den här ketchupen försvunnit ur handeln. Min konsumföreståndare begriper inte varför – han sålde ganska mycket av den – men så är det lika fullt: Jag har kollat på Felix’ hemsida, och den finns inte kvar som produkt där. I stället har det dykt upp en ny Felix-ketchup med ”30 procent mindre socker”. Det låter ju bra – tills man inser att 70 procent av sockret finns kvar i produkten.

Jag äter en ganska nyttig frukost: ett glas hälsofil med mycket låg fetthalt plus en hård och en mjuk, sockerfri macka med sockerfritt pålägg. Sockerfria köttpålägg finns fortfarande men är färre till antalet – jag har nu till exempel inte sett till sockerfritt hamburgerkött på länge. Min lilla frukostlyx har varit ett litet glas fruktdryck, sötad med sockerersättningsmedel. För några år sen förde mina konsumbutiker flera goda varianter av märket Önos. Sedan byttes dessa ut mot måltidsdrycker av märket Bob, men de sockerfria varianterna reducerades till två: svart vinbär och fläder. Nu har Konsum bytt Bob mot Kivik, och det finns inte en enda konstsötad variant kvar. Min hygglige konsumföreståndare har kollat med Coop, och där finns helt sonika inga konstsötade varianter längre att beställa!

Jo, Konsum för förstås FUN, men det är en en helt konstgjord kemisk produkt utan inslag av bär eller frukt, och den smakar apa. Jag har provat, men jag klarar inte att dricka den här smörjan. Just nu börjar jag mina frukostar med ett glas vatten.

Jag kunde ge fler exempel, men jag tror att ni redan nu förstår mitt och andra diabetikers problem. Ett tag såg det hoppfullt ut för oss, men nu har antalet varor som vi kan använda minskat.

Jag vet inte vad det här beror på; jag kan bara spekulera.

Butikerna plockar bort varor, som inte har mycket höga försäljningssiffror, ur hyllorna. Livsmedelsföretagen slutar då att tillverka dem.

Livsmedelskedjornas egna märken (egentligen bara etiketter) tränger undan märkesvarutillverkarnas märken, med samma effekt.

Och så underminerar den ständiga propagandan som riktas mot konstsötningsmedel marknaden för de produkter vi diabetiker behöver. Åtminstone det senare kan väl ni, som ägnar er åt detta, ge fan i – ingen tvingar ju er att köpa de här produkterna. Ni kan väl låta mig och andra diabetiker använda dem på egen risk.

5 kommentarer

  1. Jag är visserligen inte diabetiker men jag blir ändå vansinnig på allt socker i allting. Trodde jag skulle gå i bitar av ilska när jag upptäckte att det finns socker i köttbullar ex.

    Så var det ju det där med den ”liberala” individuella friheten som vi påstås ha fått så mycket mer av numer, som i praktiken verkligen innebär majoritetens förtryck! Numer har man bara rätten att köpa det majoriteten köper, resten struntar företagen i att tillverka.

    Comment by Kerstin — 2009 02 05 1:58 #

  2. Till Kerstin Berminge: Jag hör till den generation som kan laga köttbullar från grunden, och jag skulle naturligtvis aldrig komma på tanken att hälla socker i dem.

    Men det finns faktiskt också frysta köttbullar – jag tänker på Felix små stekta – som tillverkas utan socker. Dem bjuder jag ibland barnbarnen på. Det är viktigt att inte vänja dem vid att allting ska smaka socker.

    Comment by Enn Kokk — 2009 02 05 13:47 #

  3. Jag vet inget om diabetes eftersom jag hittills har klarat mig, men jag undrar om inte nypressad apelsin är ganska nyttig.Åtminstone är den god. Man köper alltså ett lämpligt antal apelsiner, pressar dem i någon apparat – vi kör med en elektrisk, men det finns ju andra – och häller upp resultatet i ett glas och dricker. Nu finns det till och med fortfarande blodapelsiner som är något surare men goda på ett annat sätt. Smörgåspålägg köper vi ibland på Åby Gård där man tillverkar korv, leerpastej – under vinterhalvåret – och olika sorters rökt kött.
    Många av de sorters jos som du räknar upp har jag aldrig lyckats få i mig med någon större entusiasm trots min bristande diabetes. De smakar konserveringsmedel alldeles ohyggligt.
    Åby gård ligger i Almungekorset och dit åker vi då och då och skulle kunna ta med någon leverans. Annars har ni ju Hasse och Karin i Vallentuna som bor ganska nära.
    Men det är ju ruskigt att företagen bedriver utrotningskampanj mot diabetiker. Hur ska man annars förklara att sockerersättningar försvinner? Men det är naturligtvis bra för den nuvarande åldrings- och sjukvårdspolitiken.

    Comment by Hans O — 2009 02 05 13:48 #

  4. Jag påminns om Bengt Westerbergs försök, när han var socialminister vid 80-talets början, att lägga avgift på insulin. Från Obs-redaktionens fönster på Baltzarsgatan i Malmö kunde vi se grannskapets systembolag där obemedlade flockades för att vigga pengar av mer välbeställda alkoholkonsumenter. Jag tipsade Lars Hillersberg som inledningsvis ryggade förskräckt men till sist i Arbetaren publicerade en teckning på vilken man ser diabetiker sträcka fram handen för att få pengar till nästa sil. Okarakteristiskt för honom var Hillersberg rädd för att utmana, i detta fall diabetikerna, men hans teckning blev led i en framgångsrik kampanj. Nu hänger originalet på min vägg. När jag skaffat mig en ny scanner, skickar jag gärna över en kopia.

    Comment by Björn Kumm — 2009 02 05 17:23 #

  5. Enn Kokk:
    Jodå, jag kan också laga köttbullar. Har tom gått på lanthushållsskola i min ungdom :-). Men jag köper ibland färdigstekta köttbullar till hundarna, för att använda som belöning under träningen (är för lat att laga sådana själv åt hundarna). De ska heller inte ha socker. Därav min irritation men även förvåning, eftersom jag själv aldrig använder socker i köttbullar. Själv äter jag alltså inte de färdigköpta, jag tycker inte de är goda, men hundarna gillar dem skarpt och är beredda att gå genom eld för en köttbulle.

    Comment by Kerstin — 2009 02 08 1:06 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^