Melodikrysset nr 44

Det blev en trevlig fredagskväll. Birgitta hade lagat lammstek, och till Doobydoo åt vi hallon från den egna trädgården.

Jo, jag klarade veckans melodikryss också, med viss möda; det blev en del googlande.

Marie Serneholt hade jag till exempel aldrig klarat utan att googla på ”Enjoy the Ride”.

Signaturer är jag alltid usel på. Signaturen till radioprogrammet klarade jag bara genom att båda bokstäverna i Da föll på plats med hjälp av två andra ord jag klarade. (Jag skrev först ”En”, för jag kunde inte tyda mina egna kråkfötter. Men jag hade löst Dion och Agnetha, vars första respektive sista bokstäver ger ”Da”. Tack för påpekandet, Ulrika!)

På samma sätt var det med den låt Ingemar Nordströms spelade. Jag kände igen den men kom absolut inte på vilket djur den handlade om. Men ledbokstäverna ledde mig på rätt spår: Det ska vara elefant.

Och ”Rötter” har jag faktiskt aldrig sett på TV. Däremot har vi ett oläst engelskspråkigt exemplar av Alex Haleys roman i bokhyllan, vilket räddade mig.

Jag undrar vidare, hur många som verkligen kunde, att den spelade nationalsången kom från Cypern. Men två ledbokstäver plus Eldemans upplysning, att det rörde sig om en önation, ledde mig rätt.

En fråga som jag borde ha kunnat bums var vem som 1959 sjöng ”A Teenager In Love” – det är klart att jag ofta hörde den i radio på den tiden. Men jag kom inte på namnet utan att googla: Dion & The Belmonts.

Lasse Dahlquists ”Hallå du gamle indian” kände jag däremot igen bums, likaså ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” på finska och Povel Ramels gamla ”Far jag kan inte få upp min kokosnöt”.

Och vem har inte, evigt länge, hört Christina Lindberg och Lasse Stefanz sjunga ”De sista ljuva åren”?

Att det var Peter Harryson som sjöng Evert Taubes ”Himlajord” var också lätt att komma på. (Harryson var förresten med i gårdagens Doobidoo, där Robert Wells och Anders Berglund var med i var sitt lag.)

En modern sångerska, som jag uppskattar, är Lisa Miskovsky, hon med ”I´ve Come a Long Way”.

Sist: frågan med fyra delfrågor klarade jag faktiskt. Först hörde jag, att det var Agnetha Fältskog som sjöng. Och sen kom också den svenska sångtiteln: ”När du tar mig i din famn”.

Birgitta är ute och eldar.

Jag ska strax gå till Konsum och handla. I dag är det min tur att laga mat.

***

Har du med hjälp av Google hamnat här i ditt sökande efter något svar i senaste melodikrysset, prova då att i stället gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, och bläddra dig ner till det aktuella krysset.

Peggy Seeger: Gonna Be an Engineer

Aldrig, aldrig tycks det bli dags för rättvisa åt kvinnorna i arbetslivet. Nu senast sätter industrifacken inom LO klackarna i backen mot en särskild kvinnosatsning.

Om kvinnokamp har det skrivits många bra sånger. En av de allra bästa – med både jävlar anamma och humor – har skrivits av Peggy Seeger, född 1935. Peggy är halvsyster till den legendriske amerikanske sångaren Pete Seeger och delar dennes radikalism; hon är en underbar sångerska, helt utan att behöva hämta något från Petes aura.

Hon blev sångerska i unga år och började sjunga i USA. På turné i England träffade hon 1956 den skotske sångaren Ewan MacColl, också han en betydande sångare. MacColl blev blixtkär i henne, och de gifte sig 1958; hon blev därmed kvar i Storbritannien. Peggy Seeger fortsatte att göra soloskivor men också skivor ihop med Ewan MacColl, så småningom även tillsammans med deras gemensamma barn. De här skivorna gavs parallellt ut i USA, bland annat på legendariska Folkways. Folkways spred i USA bland annat ”Gonna Be an Engineer”, som är Peggy Seegers kanske starkaste sång.

Äktenskapet varade i 30 år, tills MacColl dog 1989. 1994 flyttade Peggy Seeger tillbaka till USA, där hon fortfarande turnerar och spelar in skivor.

Gonna Be an Engineer

Amerikansk/engelsk text och musik: Peggy Seeger, 1970

When I was a little girl I wished I was a boy,
I tagged along behind the gang and wore my corduroy.
Everybody said I only did it to anoy,
But I was gonna be an engineer.
Mamma told me, “Won´t you be a lady?
It´s your duty for to make me the mother of a pearl.
Wait until you´re older dear, then maybe
You´ll be glad that you´re a girl.”
Dainty as a Dresden Statue,
Gentle as a Jersey cow,
Smooth as silk, give creamy milk,
Learn to coo, learn to moo,
That´s how you come to be a lady now.
When I went to school I learned to write and how to read,
Some history, geography and home economy,
And Typing is a skill that every girl is sure to need
To while away the extra time until the time to breed,
And then they have the nerve to say, “What would you like to be?”
I says “I´m gonna be an engineer!”
“No, you only have to learn to be a lady –
The duty isn´t yours for to try and run the world.
An engineer could never have a baby,
Remember, dear that you´re a girl.”

So I become a typist and I study on the sly,
Working every day and night so I could qualify.
Every time the boss comes in he pinched me on the thigh –
Says, “I´ve never had an engineer.
Oh, you owe it to the job to be a lady.
It´s the duty of the staff to give the boss a whirl.
The wages that you get are crummy, maybe –
It´s all you get cause you´re a girl.”
“She´s smart, for a woman –
I wonder how she got that way…”
You get no voice, you get no choice,
Just stay mumm, pretend you´re dumb,
That´s how you come to be a lady today.
Then Jimmy come along and we set up a conjugation,
We were busy every night with love and recreation,
Spent my days at work so he could get his education –
Now he´s an engineer!
He says, “I know you´ll always be a lady;
It´s the duty of me darling to love me all my life.
Could an engineer look after and obey me?
Remember dear, that you´re my wife.”

Well, soon as Jimmy got a job then I was back again,
Happy at my turret-lathe a year or so and then
The morning that the twins were born me Jimmy says to them:
“Kids, your mother was an engineer.”
“Now you owe it to the kids to be a lady,
dainty as a dishrag, faithful as a chow.
Stay at home, you´ve got to mind the baby,
Remember you´re a mother now.”

Well every time I turn around there´s something else to do,
Cook a meal or wash a floor or scrub a sock or two.
I listen to the morning show – It makes me wanna spew –
I was gonna be an engineer!
How I only wish that I could be a lady,
I could do the lovely things that a lady´s spose to da,
I wouldn´t even mind if they would pay me,
Then I could be a Person, too!
What price, for a woman?
You can buy her for a ring of gold,
To love and obey – without any pay
Get a cook and a nurse – for better or worse,
You don´t need a purse when a lady is sold.

But now the times are harder and me Jimmy´s got the sack.
I went down to Vickor´s, they were glad to have me back –
I´m a third class citizen – me wages tell me that –
But I´m a First Class Engineer!
The boss ha says he´ll pay me as a lady,
“You only got the job cause I can´t afford a man –
With you I keep the profits high as may be,
You´re just a cheaper pair of hands.”

Well I listened to my mother and I joined the typing pool.
I listened to my lover and I put him through his school.
If I listen to the boss I´m just a bloody fool –
And an underpaid engineer.
I´ve been a sucker ever since I was a baby
As a daughter and a wife, a mother and a dear.
Now I´ll fight them as a woman, not a lady,
I´ll fight them as an engineer!

”I´m Gonna Be an Engineer” fanns med på ”Different, Therefore Equal” (Folkways FW 08561, 1979), som fortfarande går att beställa från Smithsonian Folkways. Den har också förts över till Peggy Seeger-CDn ”The Folkways Years, 1955-1992: Song of Love and Politics” (Smithsonian Folkways SFW 40048, 1992), som ni kan tvinga närmsta skivbutik att ta hem – gör det! Den finns vidare med i boxen ”The Best of Broadside 1962-1988: Anthems of the American Underground from the Pages of Broadside Magazine” (Smithsonian Folkways SFF 40130, 2000), som är en veritabel guldgruva, om ni söker bra amerikansk musik – både Phil Ochs och Bob Dylan finns med, för att bara ta ett par exempel.

”Gonna Be an Engineer” finns på ännu fler skivor med Peggy Seeger, till exempel ”Period Pieces: Women´s Songs for Men and Women” (Tradition TCD 1078, 1998).

Trädgårdsarbete i snön

Vi är i huset i Öregrund igen. Birgitta åkte ut onsdag förmiddag; hon skulle egentligen ha medverkat vid ett möte med landstinget i Gävle, men på grund av snöstormen gick det inga tåg. Jag följde efter sent på kvällen, efter ett styrelsemöte i Ordfront Uppsala.

Torsdagen gick åt till att skriva protokoll för Helga Henschens Vänner samt plocka ihop en dagordning för nästa styrelsesammanträde.

I morse, det är nu fredag, gick vi till miljöstationen vid brandstationen med ett jättelass tidningar, jag med en fylld skottkärra, Birgitta med kassar på cykeln. På den här punkten har servicen här i Öregrund blivit sämre. Tidningscontainern vid Konsum, som vi använde, har tagits bort. (Jag gissar att det beror på att ett antal idioter slängde en massa annat skrot i den.) En ideell organisation ordnar nu pappersinsamling med ojämna mellanrum, mycket för sällan i vårt fall – vi läser fem dagstidningar per dag, och golvet i verktygsboden blir snabbt täckt, ibland i dubbla varv. Återstår då att göra som vi gjorde i dag. Vi har ingen bil, inte ens körkort.

Resten av dagen har jag, ända tills det började skymma, arbetat i trädgården med att sätta hönsnät runt fruktträden. I vart fall äppelträdens bark är begärlig för hungriga harar fick vi erfara, när vi hade planterat de första äppelträden och inte visste att skydda dem. Mattis träd ser därefter ut som Ringaren i Nôtre Dame (men ger frukt). Ståltrådsnät runt träden över vintern hjälper, har vi lärt oss.

Det här är ju inget roligt jobb, när trädgården redan är snötäckt, bergknallarna är hala och pölarna på gräsmattan har frusit till is. Men jag ser bevis på att det här måste göras: i nysnön syns spår inte bara av katt och av fåglar utan också av rådjur och hare.

Fingrarna blir allt mer blåröda, och humöret sjunker. Jag låter det gå ut över Birgitta, som jag tycker är i vägen, när hon klipper och sågar av kvistar och grenar på träden; hon ska elda i morgon.

Sen går jag till Konsum och köper rosor åt henne.

I morgon ska jag, utöver att lösa melodikrysset, ta in trädgårdsmöbler och cyklar och trädgårdsredskap i friggeboden. Sen får vintern härja bäst den vill.

Klass och skrivande

Redan tisdagen den 7 november klockan 19.00 kommer nästa spännande Ordfront-arrangemang: “Tala om klass – och skrivande” med författarna Anneli Jordahl och Elsie Johansson. Samtalsledare är Kjell Eriksson, deckarförfattare, trädgårdsmästare och ordförande i Ordfront Uppsala. Lokal: Tovensalen i Missionskyrkan. Entré: 60 kronor, 40 kronor för medlemmar i Ordfront.

I Dagens Nyheters På stan berättar Anneli Jordahl i dag (2 november) om hur hon i flera års tid har åkt runt i Sverige och pratat om att Sverige är ett utpräglat klassamhälle. Det har inte varit alldeles lätt att tala om Sverige i termer av klassamhälle, skriver hon. Men nu, när Sverige har tagits över av det nya ”arbetarpartiet”, har något hänt:

”Det får man numera tydligt reda på genom Rapport och Aktuellt. Den underbetalda kokerskan som blir kickad när högerarmen slutar att funka. Kvinnan framför Djursholmsvillan med den parkliknande trädgården. Hon ler ett strålande leende som satsat på rätt häst i elitloppet. Hon får 47 000 mindre i skatt.

Och i en klädbutik arbetar en ung blondin, en facklig företrädare som apropå höjda fackförbundsavgifter tar ord i munnen som jag inte hört från en ung person sedan 70-talet: `Det drabbar oss arbetare hårt.´

Det talas återigen klarspråk. De senaste femton åren har politiska kommentatorer varit halvvägs komna i ordet k-l-a-s-s-a-m-h… när ansiktet stelnat till. De har backat tillbaka till det verbala bandet och sagt: `De vidgade klyftorna´.”

Men något har alltså hänt, när vi, i fråga om rättvisa och jämlikhet, har slungats tillbaka i tiden till 1940- och 1950-talen – minus det framtidshopp som ändå fanns då.

***

De här båda författarna har, trots att de tillhör olika generationer, båda sett klassamhället och förmått klä det i ord, inte heller sprungit ifrån sitt eget förflutna, när de väl har klarat av att göra det som i dag kallas att göra en klassresa.

Båda medverkar i antologin ”Tala om klass” (Ordfront, 2006). Anneli Jordahl har dessutom skrivit en bok om Elsie Johanssons liv och författarskap, ”Att besegra fru J” (Arena, 2006). Båda böckerna kommer att säljas till ett bra pris vid arrangemanget i Missionskyrkan.

Samtalet mellan dessa båda leds av Kjell Eriksson, som också han har gjort en klassresa, från kroppsarbetare till författare.

Det här blir ett av höstens intressantaste estradsamtal i Uppsala, inte bara för att två av Uppsalas mest lästa och älskade författare medverkar.

Jay Mankita: They Lied

När jag och Jan Hammarlund den 21 maj 2005 i ABF-huset i Stockholm gjorde musikprogrammet ”Ett annat USA är möjligt”, valde vi ut en sång per årtionde ur den radikala amerikanska sångtraditionen. Givetvis ville vi ha med en sång också från 2000-talets första årtionde.

För den radikala sångtraditionen i USA lever också under det nya århundradet; inte minst anfallet på Irak har resulterat i rader av bra protestsånger. Jag gick igenom de allra senaste årens sångpubliceringar i tidskriften Sing Out! och hittade där mängder av sånger, som det var svårt att välja bland: Si Kahns ”When the War Is Done”, Chuck Brodskys ”Dangerous Times”, Sonias ”No Bomb Is Smart”, Steave Earles ”Rich Man´s War”, Loudon Wainwright IIIs ”President´s Day”, Eliza Gilkysons ”Ballad of Yvonne Johnson” och Anne Feeneys ”Have You Been In Jail For Justice”; man kunde i sammanhanget också nämna David Rovics CD ”Songs For Mahmud”.

Men till slut fastnade jag för Jay Mankita, enligt Pete Seeger ”…one of the half dozen best songwriters today”. Jay Mankita spelar akustisk gitarr. Han spelar blues, bluegrass och ballader, även ragtime, swing och samba. Ett bra amerikanskt ord för den här sången är hard-hitting:

They Lied

Amerikansk text och musik: Jay Mankita, 2005

Chorus:
They lied, they lied
They took us for a ride
Tried burying the truth
Where it very nearly died
But no matter what they tride to hide
Sing and shout, the truth wins out
Everybody knows they lied

I ain´t telling you nothing
You don´t already know
But the government´s been
Lying to you, Joe
They are shaking your hand
While they´re showing you the door
To a foreign land so you can fight the poor
Where every Arab is a terrorist
Hiding weapons that don´t exist
You can join a coalition
Of willing nation
Willing to kill civilians
For the corporations

Chorus:
They lied, they lied…

Tonight is the night
That you give up your rights
To the Patriot Act
And the perilous fight
But you won´t remember
Which country you´re in
When you wake up in the morning
By the dawn´s early light
If it reminds you of the Third Reich
You better keep quiet if you don´t like it
You better watch your backs
And cover your tracks
´Cause you´re paying for it all
With your federal tax

Chorus:
They lied, they lied…

Now come on, did you see
The presidential smirk?
I say don´t look now
It´s Captain Kirk!
He´s an arrogant jerk
Though likeable too
But the Federation´s
Been lying to you
The Federation, the corporation
The supposed to be public radio station
Violating the neutral zone
To promote the imperial corporate nation

Blow up Afganistan
Nuke Iraq
We got the biggest
Phasers on the block
We´re the worlds policeman
Around the clock
“You´ve got the com
Now, Mr. Spock”
And to the victors go the spoils
Dilithium crystals, petroleum oil
They hate our freedoms
For no good reason
Arabs, and Klingons
It´s open season

Chorus:
They lied, they lied…

So you know that the government´s
Been lying to you
And I know that you know
That it ain´t nothing new
That´s what they do
They´ve been lying since 1492
They didn´t teach me
When I was a kid
About the terrible
Things that we did
“We´ll always honor this sacred treaty
With a smallpox covered blanket, sweetie”

Agent Orange, and napalm
Gulf of Tonkin, Vietnam
Iran/Contra, Watergate
It´s a history of
The criminal state
They´re spoon feeding it
Right out of the box
“We´re fair and balanced”
Says the Fox
While talk shows shills
Are shouting out
“It´s the liberals we´ve got
To be worrying about”

Chorus:
They lied, they lied…

My mom said, “Really,
If the news was controlled
By corporate money
And held in stranglehold
I would have already heard
About it on the TV
If it was really important
I would have been told
By the newscasters
And the pundits, and anchors
And their pals, the politicians
The generals, and bankers
You say they´re doing
The old bait and switch
But why would they lie?
They´re already rich”

Power corrupts
It´s the ancient trend
The list of lies
Will never end
New lies are coming
Around the bend
Speak truth to power
If truth is your friend
They lie to me
They lie to you
They lie to themselves
But it ain´t nothing new
They lie to the press
The press passes the buck
They lie to the world
Now everybody duck

Last chorus:
They lied, they lied
They took us for a ride
Tried burying the truth
Where it very nearly died
They lied, they lied
But no matter what they tried to hide
Sing and shout, the truth wins out
Sing and shout, the truth wins out
Sing and shout, the truth wins out
Everybody knows they lied

Till slut blev det så, att vi aldrig spelade den här sången: den är lång, och tiden räckte inte till.

Men jag vill gärna leda mina läsare vidare till den. Den finns på Jay Mankitas CD ”Dogs Are Watching Us” (Dream on Tape Records, 2005). Själv hittade jag den på ”Songs From Sing Out! Volume 49 # 1” (en CD medföljer tidskriften Sing Out! vid specialprenumeration – i samma nummer av tidskriften finns på sidorna 64-65
introduktion, text och noter).