Monica Zetterlund på Café Katalin
27 november 2006 22:51 | Musik, Politik | Kommentering avstängdJag har tidigare skrivit längre om Monica Zetterlund – se under Kulturspegeln, Musik.
Nu börjar skivorna med efterlämnat material komma. Jag har redan recenserat ”Sista gången du var med”. Bra mycket bättre är hennes CD med Lasse Bagges trio ”På Café Katalin Torsdag 14 september 1989” (Gazell GAFCD 1095, 2006). Jag önskar att jag hade varit där. Katalin ligger i Uppsala och är stans roligaste musikscen.
För uppenbarligen var det en fin konsert. Monica sjunger bra. Hon assisteras av Lasse Bagge på piano – o vemod, o vemod: vem minns inte Monica på valturné (s) med Lasse Bagges trio? – Sture Åkerberg – som hon var gift med i många herrans år, fast inte längre vid den här tidpunkten – på bas och så Johan Dielemans på trummor. Dom här killarna kan spela.
Åtminstone de två första har spelat så länge ihop med Monica, att de kan hennes repertoar i hela dess vidd. Och ljuv musik uppstår.
Det börjar, som sig bör, värmländskt: ”I valet och kvalet” med text av Gustaf Fröding och musik av Jan Johansson, här tillägnad Värmlands nation, där Monica var hedersmedlem.
Sen följer två bossalåtar av Antonio Carlos Jobim med svensk text av Hasse & Tage: ”Stockholm är en jävla stad” och ”Siv Larssons dagbok” – den senare borde vara med i en modern arbetarsångbok. Hasse & Tage återkommer senare, när Monica sjunger ”Att angöra en brygga”.
Olle Adolphson finns också med, med ”Trubbel”. Och förstås Beppe Wolgers, med ”Svart-vit calypso” – politiska sånger har många ansikten.
Sen är det en rad jazzlåtar, à la Count Basie (”Li´l Darling”), bebop (”Social Call”) och i Billie Holidays spår (”He´s Funny That Way”). Och där finns mer.
Det officiella avslutningsnumret är ”As Time Goes By”, men sen kommer, som extranummer, ”I Can´t Give You Anything But Love”.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^