Om demokrati – och om bröd, nöd och överflöd

11 november 2006 16:59 | Film, Konst & museum, Politik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Arkivens dag genomfördes i dag klockan 11.00-15.00 på Stadsbiblioteket. Temat var Bröd, nöd och överflöd.

Som kulturpolitiker (s) i Uppsala, mycket engagerad i frågor kring arkiv, bibliotek och museer, hade jag ombetts att hålla invigningstalet, vilket jag gjorde vid den utställning som hade gjorts i ordning på Ehlins plats i läsesalen:

Välkomna till arkivens dag! Temat i år är ”Bröd, nöd och överflöd”, och det är inte bara ett skruvat skämt att den som har ombetts att inviga evenemanget heter Enn Kokk.

Så här är det: Jag hör till en estnisk flyktingfamilj och kom hit till Sverige hösten 1944, vid sju års ålder. Kokk, som på estniska stavas med dubbelt k i slutet, är mycket riktigt ett lånord som betyder just ”kock”. Och inte nog med det: släktingar i Estland, som har hjälpt mig med släktforskning, har visat att jag hade en anfader runt 1700, som var just kock på ett balttyskt gods, Valkla, utanför Tallinn.

Med släktforskningen är vi inne på vad arkiv kan användas till. En annan personlig anknytning till arkivvärlden är att jag har eller har haft band till flera av de institutioner här i Uppsala, som samarbetar om att arrangera Arkivens dag. Jag är ledamot i kulturnämnden och sitter i dess utskott för arkiv, alltså för Stadsarkivet, respektive för bibliotek, alltså Stadsbiblioteket; jag har tidigare under en lång period, när det fanns en särskild biblioteksstyrelse, suttit också i den – det var på den tiden det nuvarande huvudbiblioteket byggdes i kvarteret Sandbacken. På den tiden satt jag också under en period i Upplandsmuseets styrelse. Dessutom sitter jag som kommunens representant i Folkrörelsearkivets styrelse. Till övriga medarrangörer, det vill säga Landsarkivet, Landstingsarkivet, Språk- och folkminnesinstitutet, Svenska kyrkans arkiv i Uppsala och Sveriges Lantbruksuniversitets arkiv, har jag ingen personlig anknytning. Men de många anknytningar jag har till arkiv- och biblioteks- och museivärlden kan väl ändå ses som ett vittnesbörd om att jag tycker, att den sida av de här institutionernas verksamhet, som vi har samlats för att ta del av i dag, är något mycket viktigt, ja oumbärligt: de bär upp vårt kollektiva minne.

Jag vill till och med gå ett stycke längre: i de här arkiven finns den svenska demokratins, folkstyrets, historia, och då talar jag inte bara om politiska partier. Nej, den svenska demokratin har skapats och utvecklats och förts vidare av mängder av rörelser och organisationer: nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, kyrkorna, idrottsrörelsen, folkbildningen, både den frivilliga och den institutionaliserade.

En svensk poet, den nu döde Svante Foerster, har gett det jag försöker säga lyrisk form i en långdikt, ”I detta land, kamrat”, även kallad ”Grey is beautiful”. Ur den vill jag citera några rader:

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska Kommunalarbetareförbundet
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratiens grundlag blivit formulerad:
”Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än ”du gamla du fria”. Svaret är grått.
Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

Gå gärna med på någon av de visningar av Stadsarkivet och Folkrörelsearkivet, som 11.45, 12.45 och 13.45 utgår härifrån, från utställningen vid Ehlins plats i läsesalen, så ska ni få se, att de har dokument, som vibrerar av den här poesin!

Det sista kan behöva sägas med emfas. Arkiv låter för många som något dammigt och tråkigt – och visst kan det, även om våra arkivinstitutioner har kunnig och hjälpsam personal, ta sin tid att nå den kunskap man vill nå.

Om det har Alf Henrikson, sen mina egna unga år en ständig följeslagare, skrivit dagsversen

Allmänna genvägen

Att ta reda på fakta
går sakta
men se saker i stort
går fort.

(”Rim & reson”, 1995)

Men att gräva i arkivens gömmor ger alltså, även om det inte alltid går fort, rik utdelning.

”Arkivens dag” har kommit till för att göra ännu fler uppmärksamma på alla de skatter som finns i arkiven och närbesläktade institutioner. Det är ett landsomfattande men inte särskilt gammalt arrangemang – första gången ”Arkivens dag” genomfördes var 1998. I början hade varje arkivinstitution i Uppsala sitt eget arrangemang, men från och med 2004-2005 blev det ett gemensamt arrangemang, som genomfördes på Upplandsmuseet. Och i dag har alltså alla arrangörerna samlats kring ett arrangemang här på Stadsbiblioteket. ”Arkivens dag” finns också i övriga Norden, Norge, Finland, Danmark, Island och Färöarna, och nästa år kommer alla dessa länder att ha ett gemensamt tema för ”Arkivens dag”.

Årets tema här i Sverige är det fantasieggande ”Bröd, nöd och överflöd”. Vad åt de förr? Och vad dukade de med? I våra arkiv finns handlingar, bilder, föremål och filmer, som berättar om mathållningen genom tiderna.

Jag gick till min egen bokhylla och letade i Alf Henriksons böcker efter dagsverser, som kunde illustrera bröd, nöd och överflöd.

Det var enkelt att hitta en vers som heter

Rågbröd

Jag äter min smörgås om vintern och undrar var rågfältet är
som gav sina levande, närande frön till den mörka produkt jag förtär.
Det bör stundom ha susat i sommarens vind innan skördetröskorna kom,
och jag hoppas att bonden var gladlynt och klok, men det vet jag ju inget om,

(”Underfund”, 1972)

Om det Sverige, där det var mer torftigt och knapert, har Alf Henrikson förstås också diktat:

Farfar försöker berätta

Klappret av hovar och bullret av järnskodda vagnshjul,
två famnar björkved att såga och hugga till vintern,
fönstervadden och elden bak kakelugnsluckorna,
fotogenlampans ljuskrets, sveciakängornas doft,
katekesens huvudstycken i läxa, sillen i tunnan,
vägarnas mörker, kvällens tystnad – barn,
vilket främmande Sverige för dig, mitt land från i förrgår!

(”Snickarglädje”, 1974)

Och när det gäller överflödet, hittade jag något riktigt årstidsanpassat. Visserligen är det första adventsljuset inte tänt, men affärerna har börjat ladda upp:

Nu är det första ljuset tänt
för det folk som i Nifelhem bor,
vars affärsinnehavare firar advent
med både näbbar och klor.

Charkuteristerna vässar sin kniv
och krogarnas gran lyser klart
emedan vårt religiösa liv
nu kan väntas ta fart.

(”Varvet kring solen”, 1959)

Med det här som utgångspunkt kan vi strax släppa loss tre föredragshållare här i Kerstin Ekman-salen:

Klockan 12.00 talar Håkan Liby, som är landsantikvarie och chef för Upplandsmuseet, på temat Arkiven berättar om uppländsk matkultur.

Klockan 13.00 berättar Inger Ärlemalm från Bokköket om Kokböcker i överflöd.

Klockan 14.00 talar Bodil Nildin-Wall och Marlene Hugoson från Språk- och folkminnesinstitutet om Bröd, ost och brännvin.

I Uppsala- och Upplandssamlingen kan ni se film: ”Osttillverkning vid Skärplinge mejeri” och ”Hjälpen från ovan”, en film om kyrkans luftbro till Biafra 1968.

I Uppsala- och Upplandssamlingens lokaler är det också café, där man för en ringa penning kan få kaffe och thé och smaka på slånbärssaft, kanelkringlor, Karlholmsbröd och färskost.

Sist vill jag binda samman dagens kulinariska tema med det demokratiska tema jag började med. Alf Henrikson har också där något viktigt att säga:

Den som inte kan bädda sin säng och laga sin mat
utan måste ha bistånd med allt av sin sammanboende
bör icke betrakta sig såsom en sann demokrat
och skall aldrig tala om frihet och oberoende.

(”Anacka”, 1980)

Med dessa tänkvärda ord vill jag än en gång hälsa er alla välkomna och förklara årets ”Arkivens dag” för invigd!

***

Jag satt kvar under alla de tre intressanta och roande föredragen; trots ett ganska ruskigt novemberväder hade det kommit förbluffande många åhörare. Med Inger Ärlemalm hade jag till och med ett par improviserade replikskiften om Per Götrek, han som introducerade ”Kommunistiska manifestet” på svenska – hans hustru var nämligen kokboksförfattare och visade sig ingå i Ingers föredrag.

Jag hann också ta en sväng till caféet, där kaffe, bröd och färskost plus den för en diabetiker mycket onyttiga söta slånbärssaften och kakan blev min magra lunch.

Men vad gör man inte för en dag full av kultur!