För ett alliansfritt Sverige

12 september 2006 10:52 | Helga Henschens Vänner, Politik | Kommentering avstängd

Motståndsrörelsen mot borgerlig regering

Inför valet 1973 var läget, liksom inför årets val, ganska osäkert. Jag jobbade då – jag är i grunden journalist – som pressekreterare på socialdemokratiska partistyrelsen. Under ett lunchsamtal med partiets informationschef Sören Thunell om olika möjliga insatser kastade jag fram tanken på en kulturarbetaraktion och fick omedelbart i uppdrag att organisera en sådan.

Med min bakgrund i universitetsvärlden var jag den på partiexpeditionen, som visste mest om den dåtida bokstavsvänsterns alla fronter och andra mobiliseringsverktyg, och jag kom snabbt fram till att också vi skulle bilda en frontorganisation av kulturarbetare och samla namn bakom ett valupprop med två paroller:
NEJ TILL BORGERLIG REGERING
SOCIALDEMOKRATERNA DEN 16 SEPTEMBER.

Jag tog snabbt kontakt med min vän konstnären och författaren Helga Henschen, som blev eld och lågor. Vi kom också fram till att rörelsen bakom uppropet skulle döpas till Motståndsrörelsen mot borgerlig regering – vad kunde passa bättre i en tid, då gerillor och befrielserörelser i jordens alla hörn hade entusiastiska supporters här i Sverige?

Men skulle det bli något riktigt stort av den planerade aktionen, måste vi nå mycket större skaror än de kulturarbetare som redan fanns i KSF, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. Efter mycket tänkande hittade vi en lämplig ordförandekandidat, vars namn hade ganska mycket av överraskningseffekt, Expressens förre chefredaktör Carl-Adam Nycop. (Se också mitt Last chorus över honom.) Nycop, som också under sin tid på den stora borgerliga draken hela tiden hade varit socialdemokrat, visade sig vara inte bara villig utan tog på sig uppgiften med stor entusiasm. Motståndsrörelsen fick en styrelse, där – utöver Carl-Adam och Helga – några KSFare ingick (bland andra Ulf Bergengren, Kurt Ullberger och Lars Ulvenstam). Men där fanns också nya och överraskande namn som Carl Zetterström (Carl Z i Dagens Nyheter).

När uppropet publicerades som annons i tidningarna, med svarskupong för dem som ville ansluta sig, fanns bland undertecknarna företrädare för mycket stora delar av det svenska kulturlivet: Marianne Aminoff, Birgitta Andersson, Tommy Berggren, Anita Björk, Gunnar Björnstrand, Laci Boldeman, Stig Carlson, Birgit Cullberg, Per Gunnar Evander, George Fant, Lars Forssell, Claude Genatay, Bengt Häger, Olle Kåks, Bibi och Pekka Langer, Lilavati, Sven Lindqvist, Carl-Gustaf Lindstedt, Max Lundgren, Lars Löfgren, Birger Norman, Hans Palmstierna, Rolf Rembe, Bernt Rosengren, Lenke Rothman-Arnér, Lars och Elisabeth Sellergren, Stig Sjödin, Emy Storm, Victor Svanberg, Ragnar Thoursie, Kurt Ullberger, Sonja Åkesson med flera – samt förstås ovan redan nämnda KSFare.

Helga Henschen kom att dra ett mycket tungt lass i Motståndsrörelsens fortsatta arbete, och eftersom jag (utan att formellt sitta i dess styrelse) informellt arbetade som ett slags verkställande ledamot och dessutom var partiexpeditionens kontaktman gentemot rörelsen, kom jag att arbeta mycket tillsammans med just henne.

För Motståndsrörelsens gjorde Helga fem vykort, tecknade annonser som varje vecka publicerades på DNs Namn och Nytt samt en skärmutställning, en valaffisch och en bok, samtliga på temat ”Min gröna dröm är röd”.

För DN-annonserna hade vi en liten idégrupp, bestående av Helga, mig och Leif Karlsson. (Karlsson arbetade då för Sten Andersson och är numera drivande kraft på PRO samt ledamot i valberedningen för Helga Henschens Vänner.) Vi åt lunch tillsammans en gång i veckan på Teatercaféet och spånade, ofta under stor munterhet, uppslag åt Helga.

Den som nu ser bilden av två partibyråkrater som ger order åt en konstnär är helt på villovägar. Helga var själv djupt engagerad, och det skulle för övrigt ha varit mot hela hennes väsen att göra något mot sin egen övertygelse.

Eftersom jag redan genom arbetet med annonserna och vykorten var djupt involverad i Helgas bildmakande i valrörelsen, kom jag också att spela rollen av informell förlagsredaktör vid tillkomsten av boken ”Min gröna dröm är röd”, som gavs ut av det av partiet då ägda Tidens förlag. (Tiden distribuerade boken till bokhandeln, men en mycket stor del av upplagan köptes av partiet, som spred den i valrörelsen; den kunde givetvis också beställas från Motståndsrörelsen. Bokens undertitel var för övrigt En bok från motståndsrörelsen.)

Den här epoken kommer att belysas genom två arrangemang efter årets val.

Fredagen den 29 september öppnas en Helga Henschen-utställning på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Upplandsgatan 4 i Stockholm. Öppettider: måndag-onsdag 10.00-17.00, onsdag 10.00-19.00, fredag (öppningsdagen) 10.00-15.00. Fri entré. Arrangörer: ARAB och Helga Henschens Vänner.

Lördagen den 30 september klockan 13.00-17.00 anordnar Helga Henschens Vänner, ARAB och ABF seminariet ”Den röda vågen. Kulturarbetarnas radikalisering under 1960- och 1970-talen”. Inledningar: Thomas Etzemüller, Barbro Werkmäster och Enn Kokk. Paneldiskussion om erfarenheter från 1960- och 1970-talen samt om slutsatser för nuet och framtiden med Per Olov Enquist, Gunilla Lagerbielke och Kjell Östberg samt ytterligare någon tillkommande. Moderator: Bengt Göransson. Fri entré.

Men den framtid som ska diskuteras är redan här. Fackförbundet SEKO Sjöfolk har tagit initiativ till följande upprop, som finns på nätet – http://alliansfrittsverige.se – och som publicerades i söndagens Aftonbladet:

För ett alliansfritt Sverige
– mot en borgerlig regering

Vi som har skrivit under det här uppropet är inte helt nöjda med hur det ser ut i Sverige idag. Mycket kan göras bättre för att öka rättvisan i vårt samhälle, men inte med en borgerlig politik. Vi är oroade över hur det skulle bli i den borgerliga alliansens Sverige. Därför har vi skrivit under detta upprop.
Vi är oroade och upprörda över den människosyn som skymtar fram i alliansens förslag. En människosyn som låter de svaga och sårbara i samhället bli ännu svagare och ännu mer sårbara för att de som redan har det bra ska få det lite bättre.
Vi tycker att det är snålt och kallt att sänka ersättningarna för sjuka och arbetslösa. Vi tycker att det är cyniskt att bygga en politik som utgår ifrån att människor själv skulle valt att vara sjuka eller arbetslösa.
Vi tycker att det är upprörande att sänka biståndet till de allra fattigaste i världen för att kunna sänka skatterna för de rika här hemma. Vi tycker dessutom att det är obegripligt att de tycker sig ha formulerat ett politiskt alternativ, som inte med ett ord berör livsavgörande och livsviktiga frågor som kultur.
Vi är en partipolitiskt obunden motståndsrörelse mot alliansen. En del av oss har sedan länge bestämt oss för vilket parti vi tänker rösta på. En del av oss är politiskt aktiva. En del av oss har inte alls tagit ställning för vilket parti vi tänker stödja på valdagen. Det som förenar oss är just motståndet och vi inbjuder alla som tycker som vi att delta i vår motståndsrörelse, Alliansfritt Sverige.
Diskutera med familjen. Med vänner. Med grannar och bekanta. Uppmana alla ni möter att använda sin röst den 17 september – för mänskliga värderingar och för ett alliansfritt Sverige.

America Vera Zavala, författare
Anders Karlstedt, sångare
Anders Wällhed, regissör och författare
Anne-Lie Rydé, artist
Annika Fehling, sångare och låtskrivare
Annica Tiger, Internetveteran
Benneth Fagerlund, musiker och producent
Carla Jonsson, musiker Eldkvarn
Dan Dark, sångare
Daniel Suhonen, ordförande Stockholms stadsteater
Elisabeth Ohlson Wallin, fotograf och konstnär
Eric Sundström, chefredaktör
Eva Carlsson, skådespelare
Gunilla Thorgren, författare och debattör
Göran Greider, författare och chefredaktör
Göran Schwanbom, tidningsredaktör
Jan Hammarlund, sångare
Janne Åström, sångare och artist
Jesper Odelberg, ståuppman
Jerry Williams, artist
Johan Sandqvist, musiker och tekniker
Johan Seige, musiker
Kajsa Grytt, artist
Kalle Haglund, estradpoet
Lalla Hansson, artist
Lars ”Mellis” Melander, konstnär
Lasse Brandeby, skådespelare
Lasse Eriksson, författare och ståuppman
Leif ”Burken” Björklund, musiker
Lennart Johnsson, författare och journalist
Leo, artist
Lotta Lundgren, VD Drömmarnas Hus
Mats Hedlund, gycklare och musiker
Mattias Ahlqvist, vissångare
Maud Lindström, visartist och feminist
Mikael Nyqvist, skådespelare
Mikael Persbrandt, skådespelare
Musikgruppen KAL
Nadia Izzat, producent
Nick Borgen, musiker
Niki Lazarevic, gycklare och skådespelare
Nikke Ström, musiker
Ola Magnell, artist
Olle Sandqvist, tekniker och musiker
Ove Allansson, författare
Pale Olofsson, skådespelare och sångare
Paul Poulsen, gycklare och skådespelare
Per Sonerud, musikförläggare
Plura Jonsson, sångare Eldkvarn
Robban Becirovic, chefredaktör
Roland Jansson, skådespelare
Sanna Carlstedt, musiker
Stefan Carlén, ordförande Ordfront
Stefan Sundström, artist
Ted Hesselbom, grafisk formgivare
Thorstein Bergman, vissångare
Tomas Bolme, skådespelare
Ulla Johanson, skribent
Ulla Skoog, skådespelare och regissör
Åsa Linderborg, historiker och kulturskribent

Det rör sig om en klockren uppföljare till Motståndsrörelsen mot borgerlig regering från 1973. Och eftersom opinionsläget är ganska lika, handlar det om en särdeles angelägen uppföljning.

Nu är Thorbjörn Fälldin ute och dagtingar igen

12 september 2006 9:48 | I skottgluggen, Politik | Kommentering avstängd

Jag var med under antikärnkraftsåren, då Thorbjörn Fälldin (c) lovade att aldrig dagtinga med sitt samvete – men ändå gjorde det, det vill säga laddade Barsebäck. Makten framför allt!

Nu har Thorbjörn Fälldin varit ute och dagtingat igen: den gamla kärnkraftsmotståndaren kampanjar för Maud Olofssons (c) linje: frågan om kärnkraftsavveckling läggs på is under den kommande mandatperioden, om högeralliansen vinner valet. Makten framför allt!

Har den mannen över huvud taget har något samvete?