En bra amerikansk film om miljö och jämställdhet

Erin Brockovich, känd genom en prisbelönt film (Oscar till huvudrollsinnevaren, Julia Roberts) lyckades, trots att hon saknade juridisk utbildning, vinna en juridisk process mot Pacific Gas and Electric Company 1993.

Hon blev, således spelad av Julia Roberts, ännu mer känd genom Steven Soderberghs (regi) film ”Erin Bockovich” (2000) med manus av Susannah Grant – Ed Lachmans foto är också värt att nämnas.

Vi möter Erin Brockovich som ensamstående trebarnsmamma – tidigare gift med två olika män – och nu arbetslös med ont om pengar. Och eftersom hon saknar högre utbildning och inte har några betyg från tidigare anställningar, går hon på pumpen när hon söker jobb, i den här historiens början på ett advokatkontor drivet av Ed Masry (Albert Finney). På vägen hem råkar hon ut för en fortkörande bil och drabbas av en bilolycka med en lättare nackskada som följd. Så hon återvänder till advokatens kontor och ber om assistans. Han ser det här som ett lättvunnet fall och åtar sig uppdraget. Men sen, vid domstolsförhandlingen, beter sig Erin överilat och får domaren och juryn mot sig.

Advokaten vill inte anställa henne nu heller, men en dag finner han henne på sitt kontor, där hon har inbillat den övriga personalen att hon har fått jobb där. Och efter en stunds argumentation går han till slut med på att anställa henne för minimilön.

Problemet med ungarna får sin lösning på ett alldeles speciellt sätt. Det hela börjar med att hon skäller ut en granne, tatuerad och långhårig och ägare till en störande Harley Davison. Men den här grannen, George (Aaron Eckhart), på deltid (när han har lust eller behöver pengar) rörmokare, fattar tycke för henne och söker kontakt, först utan gensvar – men sen, när hon en dag har glömt bort ungarna, hittar hon dem hos honom: De har fått mat, och de två äldsta spelar kort med honom. Och så tänds en gnista mellan dem.

På jobbet på advokatkontoret får hon bland annat plocka fram papper ur arkivet och råkar då en dag hitta några som väcker hennes nyfikenhet – de gäller formellt tvister om mark, men hon ser också ett samband av annat slag. Och efter ett eget besök på platsen och samtal med några berörda inser hon, att det i det aktuella området finns en mängd familjer vars medlemmar, bland dem barn, har råkat ut för farliga åkommor, allt från näsblod till cancer; några har också dött. Hon har kommit en gigantisk miljöskandal på spåren.

Så Erin börjar samla in fakta att användas i en process mot det ansvariga företaget, tar sig också olovandes in på dess inhägnade område och tar där prover för att bevisa dess miljöbrott.

Rätten beslutar ta upp ärendet, men företaget kontrar med att vilja behandla varje enskilt fall (av sammanlagt oerhört många) för sig – förfar man så, kan det ta åratal att gå igenom samtliga, och en stor del av dem som är berörda kommer aldrig eller i rimlig tid att få några pengar. Företaget försöker komma undan billigt genom att erbjuda en klumpsumma på 20 miljoner dollar för förlikning.

Trassel uppstår också när Masry försöker minska sin ekonomiska risk genom att knyta ytterligare en advokatbyrå till det här fallet. Dess representanter behandlar den juridiskt outbildade Erin som okunnig eller luft, men hon sätter dem på plats genom att vid ett test visa sig kunna av dem valda fall in i detalj.

Och genom närmast omänsklig flit får hon även ihop ett gemensamt krav, underskrivet av de 90 procent av de berörda som företaget kräver. Under en av de här räderna träffar hon, när hon lugnar ner sig på en bar, en man som – precis som hon har anat – har spanat in henne, men det visar sig också, att han har kunskap som slutligt kommer att kunna fälla företaget. Han har själv jobbat på det aktuella företaget och där fått i uppdrag att förstöra dokument, som bevisar företagets skuld. Men det har han inte gjort; de finns kvar eftersom en kusin till honom nyligen dog på grund av företagets miljöslarv, och hon får dem av honom.

Så domaren beslutar i slutförhandlingen att bötfälla företaget på 333 miljoner dollar att fördelas mellan offren.

Efteråt får Erin av Ed ersättning för sitt arbete med det här fallet, och han verkar varna henne för att han har ändrat den utlovade summan. Hon tror först att han menar att hon kommer att få mindre än det han hade lovat, men det visar sig, att han i själva verket har höjt summan till 2 miljoner dollar.

All tidskrävande slit med det här fallet har inneburit, att hon har försummat den relation hon har haft med George, och i besvikelsen över detta har han till slut lämnat henne och hennes barn. Men i slutet av filmen får vi en hint om att han återvänder.

Cameo (det vill säga ett kort gästspel av en verklig gestalt): Den verkliga Erin Brockovich spelar en roll som servitris.

Danmark: Socialdemokratiet åter obestridligt störst

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 4 juni publicerades en mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 27,2 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,2 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,9 procent
Nye Borgerlige 0,9 procent

Här ligger Socialdemokratiet åter över sitt valresultat.

På den borgerliga sidan har fortfarande Dansk Folkeparti högre stöd än Venstre, men övertaget är inte stort.

Ritzaus Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,1 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,0 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Island: Krisen för trepartiregeringen består

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

Nu har det publicerats ytterligare en ny opinionsmätning, gjord av MMR:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 25,6 procent (+ 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 21,4 procent (- 2,0)
Píratar (Piratpartiet) 14,1 procent (+ 1,8)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 12,2 procent (+ 1,1)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 9,3 procent (- 1,3)
Viðreisin (Renässans) 5,5 procent (+ 0,5)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,4 procent (+ 0,2)

Plus- respektive minussiffrorna skiljer sig en smula från den i den mätning jag återgav här om dagen, men partiernas procentandelar är ganska lika dem i den mätningen – dock ligger de Vänstergröna aningen lägre i den här mätningen. Krisen för Ljus framtid består.

Samtliga tre borgerliga regeringspartier minskar alltså; Ljus framtid ligger under femprocentsspärren. Vore det här ett valresultat, skulle trepartiregeringen bara få 22 mandat av de sammanlagt 63 i Alltinget.

Stödet för partierna i den borgerlig trepartiregeringen är bara 34,5 procent.

Norge: Vedum har mer uppskattning än Støre

Dagbladet har publicerat en ny mätning från InFact om hur väljarna värderar partiledarna – gör de ett gott jobb?

69 procent sätter där Høyres ledare, statsminister Erna Solberg främst.

Tvåa kommer nu Senterpartiets ledare, Trygve Slagsvold Vedum, med 57 procent.

Och först på tredje plats, med 52 procent, ligger Jonas Gahr Støre, Arbeiderpartiet.

Alla tre får i och för sig ökat stöd jämfört med motsvarande mätning i februari, men centerledaren har nu alltså gått om Støre.

Kristelig Folkepartis Knut Arild Hareide, minskar med 4 procentenheter till 40 procent.

Ledaren för Fremskrittspartiet, Siv Jensen, går tillbaka 2 procentenheter till 38 procent.

Audun Lysbakken, som leder Sosialistisk Venstreparti, ligger kvar på 23 procent.

För den här mätningens största fall, 9 procentenheter, står Venstres Trine Skei Grande, som nu stöds av 21 procent.

Miljøpartiet De Grønnes Rasmus Hansson får 19 procent.

Ísland: Den borgerliga regeringen i motvind

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

Och I den senaste opinionsmätningen, gjord av Gallup, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 25,6 procent (- 0,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 24,3 procent (+ 0,3)
Píratar (Piratpartiet) 12,9 procent (- 1,0)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 11,1 procent (+ 1,1)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 9,4 procent (+ 1,1)
Viðreisin (Renässans) 6,2 procent (- 0,7)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,6 procent (- 0,8)

Samtliga tre borgerliga regeringspartier minskar alltså; Ljus framtid ligger under femprocentsspärren. Vore det här ett valresultat, skulle trepartiregeringen bara få 22 mandat av de sammanlagt 63 i Alltinget.

Melodikrysset nummer 22 2017

Jag steg upp tidigt i morse och hann läsa två av våra tre morgontidningar och äta frukost före Melodikrysset. I vår lokaltidning, Upsala Nya Tidning, hittade jag en dödsannons: Bertil Marmegård, förr ordförande i vår bostadsrättsförening och med bostad högre upp i det hus på Idrottsgatan 12 där vi bor under vinterhalvåret, är död. Jag nämner det här främst för att han ofta, när vi möttes i eller utanför porten, brukade säga, att han kollade min blogg på lördagarna, detta för att också han var melodikrysslösare. Frid över hans minne!

Men över till dagens melodikryss.

För egen del tyckte jag att det, med ett undantag, var ett lätt kryss.

Undantaget var namnet på den TV-serie, vars signaturmelodi spelades. ”Homeland” har jag aldrig sett – ja egentligen mindes jag inte ens namnet. Men med tillräckligt många ledbokstäver plus uppgift om när den hade TV-premiär (2011) gick det ju ändå att hitta rätt svar.

Annars började krysset med en artist som jag har skivor med, Dolly Parton. I dag hörde vi henne i ”Home”.

Per Gessle och/eller Gyllene Tider har jag däremot inte en enda skiva med, men vem kan ha undgått ”Gå och fiska” från 1996?

Och Mauro Scocco, i dag i ”Sarah” från 1988, känner jag också igen.

Även i dag, liksom många gånger tidigare, försökte Anders Eldeman förvilla oss lyssnare/lösare genom att spela andra versioner än de vanligaste.

Charles Aznavours ”She” sjöngs i dag av Laura Pausini på italienska, ”Uguale a lei”.

Och Beatles’ ”Yellow Submarine” sjöngs av Maurice Chevalier på franska, ”Le sous-marin vert”. Lägg märke till att den franska u-båten alltså var grön.

”Come Fly With Me” fick vi i dag inte höra med Frank Sinatra, men Count Basie är ju inte fy skam heller.

Det finns ju en tidigare filmversion än den i dag vanligaste av Astrid Lindgrens ”Rasmus på luffen”. Den hette ”Luffaren och Rasmus” (1959), och i den spelade Åke Grönberg Paradis-Oskar och Eskil Dalenius Rasmus.

Om en annan pojke, Charles Dickens’ 1838 publicerade ”Oliver Twist”, handlar Lionel Barts musikal från 1960, ”Oliver!”. Ur den hörde vi i dag ”Consider Yourself”.

Om lite större pojkar – tre av dem namnges: Charlie, Bill och Tom – handlar Lasse Dahlqvists ”Oh boy, oh boy, oh boy”. I den förbereder sig Ada inför ankomsten av de engelska sailors som hon och andra svenska damer ska betvinga – engelska flottan har nämligen siktats vid Vinga.

1959, när jag var delegat på den första elevriksdagen i Sverige, såg vi en kväll ”My Fair Lady” på Oscars, den klassiska föreställningen med Jarl Kulle som Higgins och Ulla Sallert som Eliza och så Erik Stolpe som Doktor Doolittle – det var han som sjöng ”Med en gnutta flax”, som spelades som ljudillustration. Fast det senare i original, ”With a Little Bit of Luck”, med Stanley Holloway. ”My Fair Lady”, med engelsk premiär 1956, skrev av Frederick Loewe och Alan Lerner efter en berömd scenförlaga, George Bernhard Shaws ”Pygmalion”.

Och sen är det en ljudillustration kvar, ”Bedårande sommarvals” med Monica Zetterlund från Hagfors. Den här låten, även kallad ”Bluesette” av den fantastiske munspelaren som skrev musiken, Toots Thielemans, förekom i ”Gula Hund” på Chinateatern 1964 – jag såg den där och då.

Vi slutar i dag med Hasses och Tages text:

Bedårande sommarvals

Svensk text: Hans Alfredson och Tage Danielsson (för ”Gula Hund” på Chinateatern 1964)
Musik: Toots Thielemans (”Bluesette”)

Hör min bedårande sommarvals,
inte alls något om havets spegel,
vita moln och vita segel,
inte nån logvals till handklaverets ton.

Den handlar inte om bryggorna, vaggorna, myggorna,
inga bränningar som bryts vid reven,
ingenting om Calle Schewen
som fyller fredligt sin kaffekopp med kron.

Min sommarvals, vad handlar den om?
Ingenting alls – den bara finns här!

Vikens stilla krusning, skepparn står på kajen.
Sommarnattens tjusning putar i kavajen.
Flickan från Vinga, hon heter väl Inga,
men är det på kvällen så heter hon Ellen.
Dom finns förut, Huldas Karin och dom,
så dom sjunger jag ingenting om.

Hör min bedårande sommarvals,
ingen jungfru här på Jungfrusundet,
ingen dans på Almagrundet,
inget om barmar och armar om din hals
en sommarvals om ingenting alls.

Eesti/Estland: Den nye ledaren i IRL kräver förändringar av regeringens politik

Den estniska regeringen är en trepartikoalition, bestående av det i vissa sakfrågor vänsterlutande mittenpartiet Keskerakond (Centerpartiet), Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) och så det konservativa och etnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika).

IRL har haft det motigt under senare tid, i vissa mätningar legat under femprocentsspärren, så det är föga förvånande att partiet under sin kongress nyligen valde en ny ledare, Helir-Valdor Seeder.

Han startade sitt nya uppdrag ganska försiktigt, men han har nu politiskt utmanat de båda andra regeringspartierna, delvis också lyckats.

Bland annat har han fått regeringen att backa från två överenskomna skattehöjningar; dock blir sockerskattehöjningen kvar. Han har också lyckts värna ett slags sambeskattningssystem.

Ingen lösning har ännu nåtts i fråga om IRLs förslag att avstå från den 2,5 procentiga löneökning Socialdemokraterna vill ge regeringstjänstemän.

Eesti/Estland: En est tar över den avgångne ryske ministerns post

Jag har nyligen berättat om den estniske regionalministern, Mihhail Korb, har tvingats avgå efter att inför rysk publik – han är själv ryss – ha sagt, att han personligen inte stöder Estlands NATO-medlemskap.

Ordföranden i det parti Korb är medlem i, Keskerakond (Centerpartiet), Jüri Ratas, som även är statsminister, föreslår nu som Korbs efterträdare Jaak Aab. Han har bland annat varit partisekreterare, tidigare även socialminister och är i motsats till sin företrädare i regeringen est.

Norge: Fremskrittspartiet ökar

Vi startar som vanligt med stortingsvalet 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man just nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Ytterligare en mätning publicerade den 1 juni:

Norstats mätning gjordes under perioden 23-29 maj för Vårt Land.

Høyre 22,7 procent (- 1,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,9 procent (+ 4,2)
Venstre 3,1 procent (+ 1,0)
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 0,1)
Senterpartiet 12,5 procent (- 0,3)
Arbeiderpartiet 31,0 procent (- 1,6)
Sosialistisk Venstreparti 3,4 procent (- 1,1)
Rødt 1,7 procent (- 1,6)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,1)

Enligt den här mätningen går det bakåt för samtliga partier på den rödgröna sidan men också för regeringsledande Høyre. Det enda parti som gör ett markant lyft är Fremskrittspartiet. SV hamnar liksom MDG och som vanligt Rødt under spärren, så också liberala Venstre. Och Kristelig Folkeparti ligger nära den.

Suomi/Finland: Presidenten ser ut att bli omvald

I Finland genomförs presidentval vart sjätte år. Sist, 2012, valdes Sauli Niinistö till den här posten, och vid det presidentval som kommer att hållas 2018 (fjärde söndagen i januari) kommer han att ställa upp för en ny period.

Han har mycket goda chanser att bli omvald: I en färsk undersökning från Taloustutkimus för Ilta-Sanomat förklarar hela 72 procent att de skulle rösta för återval av Niinistö. Den här gången har Niinistö också deklarerat, att han inte kandiderar specifikt för sitt gamla politiska parti, högerpartiet Kokoomus (Samlingspartiet), utan som oberoende.

Övriga kandidater kan naturligtvis komma att få ökat stöd, men i den aktuella undersökningen är stödet för dem som än så länge har nominerats av sina partier mycket lågt. Pekka Haavisto från Vihreä Liitto (Gröna förbundet) kommer tvåa med ett stöd på 12 procent. Matti Vanhanen från Suomen Keskusta (Centern) samlar 3 procent och Merja Kyllönen från Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 2 procent.

I Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) fanns det förslag om att förra partiledaren Jutta Urpilainen skulle utses till partiets kandidat, men hon har meddelat, att hon inte ställer upp.