Roll On Columbia, Roll On

Woody Guthrie (1912-1967) är en ikon inom amerikansk folkmusik, en sångskapare med få motsvarigheter, samtidigt med vänsteråsikter. Jag har en enorm mängd skivor med honom, först på LP, sen ännu mer på CD, dessutom hans sångböcker och självbiografi. Till det kommer det andra har spelat in och tonsatt av honom, också skrivit om honom.

Det mesta av det han själv spelade in, solo eller i grupp med andra, finns tillgängligt via Smithsonian Folkways.

Man skulle kunna tro att det inte fanns mer material av Woody Guthrie att spela in, men det gör det. ”Roll On Columbia: Woody Guthrie’s 26 Northwest Songs” (Smithsonian Folkways SFW40226) innehåller exempel på det. Många av sångerna på den, till exempel titellåten, ”Pastures of Plenty” och ”Hard Travelin’”, är mycket kända, men i själva verket finns det tidigare helt oinspelade sånger i den här serien.

Bakgrunden är den här: 1941 bad Bonneville Power Administration Guthrie att göra en sångdokumentär om kraftverksutbyggnaden i Columbia River, som rinner mot Stilla havet genom nordvästra USA. Guthrie, som var en arbetarrörelseföreträdare av en gamla stammen, fascinerades av och välkomnade projektet, som han besjöng. Många av de här sångerna hör till Guthrie’s mest kända, men det har visat sig, att han skrev fler än de som då och senare gavs ut på skiva. Den kompletta samlingen av sånger knutna till columbiaprojektet har visat sig innehålla nio sånger, som aldrig har getts ut på skiva, och nu, 75 år efteråt, har Smithsonian Folkways samlat alla de 26 sångerna i en 2 CD-utgåva på sammanlagt 104 minuter. Med följer också ett 44-sidig texthäfte.

Man har försökt hitta yngre sångartister, och kompet görs mer varierat än med gitarr, till exempel bas, fiol, elgitarr, munspel, mandolin och piano.

Jag har själv ännu inte kunnat lyssna på den här dubbel-CDn – den utkommer den 27 januari – så jag kan inte bedöma de enskilda låtarna och artisterna, men du hittar namnen på dem alla på Smithsonian Folkways’ hemsida.

Norge: Förbryllande fall för Arbeiderpartiet och uppgång för Senterpartiet

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Kantar TNS’ opinionsmätning för TV 2 gjordes 2-6 januari och publicerades den 10 januari.

Høyre 24,5 procent (+ 1,5 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,6 procent (+ 0,3)
Venstre 4,9 procent (+ 0,8)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 8,4 procent (+ 2,4)
Arbeiderpartiet 32,7 procent (- 4,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,7 procent (+ 0,8)
Rødt 2,6 procent (+ 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 1,9 procent (- 2,6)

Den här undersökningen förbryllar i många avseenden. Till och med siffran för Miljøpartiet De Grønne är ovanligt låg. Men ännu mer överraskande är Arbeiderparteits häftiga fall och Senterpartiets markanta uppgång. Jämför själva med den undersökning jag nyligen publicerade och som gav helt andra resultat fastän den gjordes ungefär samtidigt. Det är också svårt att peka ut någon politisk fråga, som så att säga över en natt skulle ha förorsakat så stora förändringar – Arbeiderpartiets ställningstagande i frågan om kustnära oljeborrningar kan till exempel knappast ha påverkat det här mätresultatet. Bäst alltså att avvakta fler mätningar innan man törs tro något säkert.

Ísland: Den nya borgerliga regeringens sammansättning klar

Det blev elva ministrar i Íslands nya borgerliga regering. Sex av ministerposterna går till det ledande regeringspartiet, det borgerliga (mer höger än liberalt) Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet). Det mer liberala Viðreisin (Renässans) får tre ministerposter och det likaledes liberala Björt framtíð (Ljus framtid) två. Dessutom får Självständighetspartiet talmansposten.

Statsminister bli Självständighetspartiets ledare, Bjarni Benediktsson.

Þórdis Kolbún Reykfjörð Gylfadóttir blir näringsminister med ansvar också för turism och innovation. Guðlaugur Þor Þórðarson blir utrikesminister, Sigríður A Andersen blir justitieminister, Jón Gunnarsson blir infrastrukturminister och landsbygdsminister samt Kristján Þór Júliusson blir kultur- och utbildningsminister.

Partiets tidigare inrikesminister Ólöf Nordal, som är drabbad av cancer, utlovades också en ministerpost, när hon blir frisk igen.

Renässans’ ledare Bjarni Benedikt Jóhannesson blir finansminister. Þorsteinn Viglundsson blir socialminister med ansvar också för bostadspolitik och jämställdhet, och Þorgerður Katrin Gunnarsdóttir blir fiske- och jordbruksminister.

Ljus framtids partiledare Óttarr Proppé blir hälso- och sjukvårdsminister. Björt Olafsdóttir blir miljöminister.

Sju män och fyra kvinnor ingår i regeringen. Bara fyra av dem har tidigare varit ministrar. Tre av ministrarna har heller aldrig suttit i Alltinget.