Norge: Høyre går fram och Fremskrittspartiet backar. Arbeiderpartiet fortsatt på mycket hög nivå

8 januari 2017 18:12 | Politik | Kommentering avstängd

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norfaktas opinionsmätning för Nationen och Klassekampen gjordes 3-4 januari och publicerades den 7 januari.

Høyre 25,3 procent (+ 3,7 procentenheter)
Fremskrittspartiet 11,0 procent (- 2,3)
Venstre 4,2 procent (+ 1,5)
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (- 0,4)
Senterpartiet 6,2 procent (- 1,1)
Arbeiderpartiet 37,8 procent (- 0,9)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (- 0,9)
Rødt 1,9 procent (- 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 2,6 procent (+ 0,3)

Høyre verkar ha stärkt sin ställning, medan koalitionspartnern Fremskrittspartiet har förlorat terräng. Arbeiderpartiet ligger trots en liten minskning på en mycket hög nivå. Och MDG ligger som vanligt långt under spärren.

Estland: Hanno Pevkur ny ledare för Reformpartiet

8 januari 2017 17:20 | Politik | Kommentering avstängd

Reformierakond (Reformpartiet) har länge varit Estlands ledande parti, så väl när det gäller storlek som när det gäller regeringsarbetet. Det är, om man ser till medlemmar och väljare, ett parti för de välbeställda och de uppåtsträvande, således borgerligt. Det är ett liberalt, i vissa stycken nyliberalt parti, men det har också konservativa sidor, till stor del betingade av dess maktposition – framför allt under sin senaste ledare och samtidigt statsminister, Taavi Rõivas, har det senare varit ganska tydligt.

När Reformpartiets koalition med Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) och Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) nyligen sprack och de senare partierna i stället gick över till en ny koalition med Keskerakond (Centerpartiet) som ledande parti, beslöt sig den sålunda avsatte Taavi Rõivas för att också avgå som partiledare. Därefter har det varit en intern tvekamp om partiledarposten mellan två kandidater.

Den som först såg ut att vinna den här striden var den förutvarande ministern Kristen Michal. Michal hör hemma i samma partimaktsfär som Taavi Rõivas och fick också stöd av en ganska stor grupp ledande partiföreträdare.

Men under styrkemönstringen inför partikongressen under den senaste helgen fick motkandidaten Hanno Pevkur (också han förutvarande minister) allt mer vind i seglen och tippades mot slutet vinna tvekampen, och han segrade också med de övertygande röstsiffrorna 1.048-635. Ny partiledare i Reformpartiet är nu alltså Hanno Pevkur, född 1971.

Jag har följt valkampen i estniska media och förstått, att den bitvis har varit ganska infekterad och invektivrik. Däremot har det varit svårare att få grepp om den politiska och ideologiska innebörden av den här tvekampen. Partimedlemmarnas val kan mycket väl mest vara betingat av en reaktion mot att en i maktperspektiv inte riktigt duglig ledare får en efterföljare hämtad ur samma krets.

Ganska intressant i sammanhanget är att den förutvarande partiledaren Siim Kallas (som i ett avgörande skede av presidentvalet sveks av sitt parti och sedan har hotat lämna partiet) i valet av ny partiledning fick flest röster, 1.074, och dessutom hans dotter, Kaja Kallas, fick 1.063 röster, således också fler än Pevkur, som blev partiledare.

Det här tolkar jag som att den interna oron i partiet ingalunda är återställd. Till det kommer att Hanno Pevkur, innan han kan känna sig säker i sadeln, måste genomföra omfattande utrensningar bland partiets tjänstemän.

Den besegrade Kristen Michal erkänner sig naturligtvis besegrad och har också meddelat, att han avser att lämna posten som ordförande i Reformpartiets riksdagsgrupp. Han är nu i stället inriktad på att bli partiets ledande man i Tallinn. Men också det är ju en maktplattform, om man har ambitionen att komma tillbaka.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^