Estland: Centern tappar väljare, även ryska, till (S)

23 april 2016 22:40 | Politik | Inga kommentarer

I den senaste opinionsmätningen, gjord av TNS Emor för nyhetsbyrån BNS, sker ett tronskifte.

Reformierakond (Reformpartiet), som leder regeringskoalitionen, är största parti, om än knappt. I aprilmätningen stöds partiet av 23 procent. Men det hade partiet också i den förra mätningen, gjord i mars. I valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 blev partiet med 27,7 procent största parti.

Men någonting har ändå hänt, eftersom det parti som under en ganska lång period har varit landets största, Keskerakond (Centerpartiet), nu med ett stöd på 22 procent, har halkat ner på andra plats. I valet 2015 samlade Centern 24,8 procent, och i marsmätningen 25 procent. Den som har ansvarat för undersökningen, Aivar Voog, tror att Centerns utdragna ledarstrid mellan den sittande ordföranden Edgar Savisaar och hans utmanare Kadri Simson nu har börjat ge effekt.

Voog ser den här effekten inte bara i Centerns minskade stöd (minus tre procentenheter jämfört med marsmätningen) utan också i Sotsiaaldemokraatlik Erakonds ökande stöd med två procentenheter till nu 16 procent, vilket senare också ligger över partiets valresultat 2015, 15,2 procent. Och han kan som valsociolog också se, att det har skett en överströmning av ryska väljare från C till S, som ju har en ryss som ordförande. Det här är mycket spännande, särskilt om det fortsätter, detta trots att S ingår i den koalitionsregering som leds av Reformpartiet, som ju har nyliberala drag.

I valet 2015 tog två nya partier plats i parlamentet. De är båda i opposition.

Vabaerakond (Fria partiet) fick 8,7 procent i valet och tog sen fler allmänborgerliga röster från Reformpartiet och IRL, när dessa partier skakades av egna misstag. I den aktuella mätningen har det stöd av 15 procent.

Ännu mer röster från IRL har Eesti Konservatiivne Rahvaerakond tagit. I valet fick det här partiet 13 procent, och det har nu haft viss medvind, eftersom det är det parti, som hårdast exploaterar främlingsfientligheten. Men i den aktuella mätningen stöds det här partiet åter av 13 procent.

Den stora förloraren är också i den här mätningen det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), IRL, som under sin framgångstid hade stöd av upp emot 20 procent men i det senaste valet var nere på 13,7 procent och i den aktuella mätningen är nere på 7 procent.

Melodikrysset nummer 16 2016

23 april 2016 13:15 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Prosa & lyrik, Resor, Ur dagboken | 2 kommentarer

Jag var inne i Uppsala i går, var kallad till en av de återkommande kollmötena med min husläkare. Det här besöket resulterade bland annat i att jag fick en salva att stryka på ryggen, där jag har fått utslag. Och så fick jag en remiss till Akademiska för lungröntgen, eftersom jag berättade att jag utan att vara förkyld hostar när jag intar ryggläge.

Jag passade då också på att gå till det näraliggande konditori Trianon, som säljer mycket välkomponerade smørrebrød, och valde ut några att ta med till fredagskvällens middag i Öregrund.

Där hade hustrun och jag sen en helkväll framför TVn och såg, utöver nyheter, programmet om Hannah Arendt, den ganska taffliga men ändå trevliga ”Mord i Paradiset” och så ett program från en konsertturné med Sofia Karlsson och Tomas Andersson Wij, två artister som jag uppskattar mycket.

Därmed har vi kommit över på ämnet musik och fått en naturlig övergång till Melodikrysset.

Och eftersom jag ovan berättade om mitt och hustruns TV-tittande, kan vi ju ta de TV-anknutna frågorna allra först.

Två sådana staplades på varandra. Av dem hade jag ganska lätt att känna igen Jan Johanssons pianospel i den låt som användes som signaturmelodi till ”Hem till byn”, som jag också känner till som TV-serie. Eftersom jag generellt ser få TV-såpor, hade jag till en början svårt att placera den andra signaturmelodin, men sen fick jag rätt många ledbokstäver och kunde gissa mig fram till att det här rörde sig om ”Solsidan”.

Jag är en skivsamlare av stora mått, men jag samlar då på artister och genrer som av den ena eller den andra anledningen intresserar mig. Inte så att jag har något mot Rihanna, men jag har inget av henne i min egen skivsamling. Fast när jag hade fått inemot hälften av hjälpbokstäverna, såg jag, att det, som jag hade anat, var hon som sjöng ”Close to You”.

Jag har generellt svårt för dansband, men dagens två dansbandsanknutna frågor hade jag inga problem med.

Krysset inleddes i dag med ”I mina skor”, som många minns i Lasse Stefanz’ version, men i dag fick vi höra låten sjungas av den som skrev texten, Alf Robertson, och som jag tycker gör den bättre.

Krysset avslutades också med något dansbandsartat, nämligen ”Du kommer med sol” med Rolandz, där Robert Gustafsson, mer känd i egenskap av komiker, är sångare.

Till Anders Eldemans egenheter som krysskonstruktör hör att försöka lura oss krysslösare genom att använda alternativa inspelningar och andra språk än det vi normalt förknippar låten i fråga med.

I dag hade han till exempel hittat en inspelning där Nat King Cole sjöng ”Love” på tyska.

Och fastän jag har publicerat den tänkvärda texten till Elvis Presley-hiten ”In the Ghetto” – som här skulle skrivas getto – här på bloggen (se ovan under Kulturspegeln, Sångtexter), hade jag till en början svårt att känna igen den i den här versionen.

Ibland fordrar Eldeman ett flerstegsresonemang av oss som löser krysset. Det var till exempel inget svårt att komma på att det var Kalle Moraeus (ackompanjerad av BAO) som sjöng klassikern ”O sole mio”. Men sen fordrade Eldeman av oss, att vi skulle kunna, att den här melodin är napolitansk. Och inte nog med det: Vi skulle också veta, att det finns en Pizza Napoletana. Den är i själva verket min favoritpizza. Jag gillar dess smak av sardeller, svarta oliver och kapris.

Det finns Pizza Hawaii också, men den är jag inte riktigt lika förtjust i. Detta apropå att det bland dagens ljudillustrationer också fanns ”Mitt eget Honolulu”, som väl en gång i världen lanserades av Bing Crosby.

Och på tal om pizza. Eldeman spelade också en gammal schlager om kulinariska nöjen: ”Någonting att äta, någonting att dricka”.

Men för att återvända till det italienska. Inte heller ”Pinocchio” är ett Walt Disney-original, även om jag håller hans filmversion högt – historierna om Pinocchio skrevs under tidigt 1880-tal av italienaren Carlo Collodi. Fast frågan i krysset var, vad den man hette, som hade skapat den där trädockan, som fick liv men allt längre näsa när han inte talade sanning. Jo. Geppetto hette han.

Till sist har jag sparat två artister, som jag har praktiskt taget allt av i min stora skivsamling, vilket ska ses som ett tecken på hur mycket jag gillar dem.

Olle Adolphson har jag en gång i världen faktiskt hört live, på en krog i Stockholm; hans ”Mitt eget land” till text av Beppe Wolgers finns också med i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”. Någon kampdiktare är han ju inte för det mesta, men för det mesta hittar man i hans visor sådant som passar alla de olika stämningar vi drabbas av i livet. I dag fick vi höra något hugnesamt, ”Nu är det gott att leva”.

En annan sån där följeslagare genom livet har varit norrmannen Alf Prøysen, och också av honom hade Eldeman valt något trösterikt, ”Du ska en dag i morgon”, med fortsättningen ”som ren och öppen står”, i norskt original ”Du ska en dag i mårå”. (Både Carl Antons svenska text och Prøysens norska original hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.) Prøysen är väl här i Sverige mest känd för den TV-filmatiserade ”Teskedsgumman”, men hans register var brett och mycket folkligt.

Jag kom i kontakt med hans skapande i unga år, då jag var ombud för gamla Folket i Bild i vars folkbokserie man gav ut hans underbara ”Trastsommar” (”Trost i taklampa”), och jag älskade många av hans visor, när de sjöngs in på svenska.

Under min tid som nordisk sekreterare för de svenska Socialdemokraterna var jag ofta över i Norge, bland annat på Arbeiderpartiets kongresser, där man alltid unisont sjöng Prøysen, och vid ett sådant tillfälle köpte jag också på ett bokbord en flerbandsutgåva med alla hans sånger. Och vid varje besök i Oslo kammade jag igenom skivaffärer och butiker för begagnade skivor för att gradvis komplettera min prøysensamling.

Jag önskar er alla inte bara en dag i morgon utan en hel vår där världen står vid och öppen framför er!

Norge: Flyktingsfrågan gynnar partier med tydlig uppfattning

22 april 2016 17:59 | Politik | Inga kommentarer

Det senaste stortingsvalet i Norge, 2013, ändade så här:

Arbeiderpartiet 30,8 procent
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Venstre 5,2 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Rødt 1,1 procent

I en partibarometer, gjord av Ipsos för Dagbladet, fördelas partisympatierna så här:

Arbeiderpartiet 32,8 procent
Høyre 23,1 procent
Fremskrittspartiet 15,8 procent
Kristelig Folkeparti 6,2 procent
Senterpartiet 5,9 procent
Venstre 4,7 procent
Sosialistisk Venstreparti 5,9 procent
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent
Rødt 2,0 procent

I Pollofpolls, ett genomsnitt av de senaste mätningarna, är partisympatierna fördelade så här:

Arbeiderpartiet 33,9 procent
Høyre 23,8 procent
Fremskrittspartiet 16,6 procent
Kristelig Folkeparti 5,2 procent
Senterpartiet 6,0 procent
Venstre 4,4 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent
Rødt 1,2 procent

Det Ipsos och även andra noterar är att Sosialistisk Venstreparti får ökat stöd – partiet ligger nu över fyraprocentsspärren – och nu dessutom av ytterligare väljare nämns som deras andraval. Den sannolika förklaringen till detta är att SV konsekvent har hållit fast vid en generös flyktingpolitik, medan flera andra partier vacklar eller anpassar sig. En del av det här är också att det främlingsrestriktiva Fremskrittspartiet nu ligger högre i mätningarna än partiet länge gjorde. De två partier som tydligt står mot varandra gynnas båda, fast förstås av väljare med mycket skiljaktiga meningar i sakfrågan.

Dagbladet, som publicerade den ovan återgivna opinionsmätningen, har också gjort en mätning av norrmännens svar på frågan ”Anser du det är rätt att ta emot flera eller färre flyktingar?”.

På den frågan svarar 42 procent ”färre”, 28 procent ”flera” och 25 procent ”som nu”. 5 procent svarar ”vet inte”.

”Ratte” nu åter tillgänglig i ett stort, mycket läsvärt seriealbum

21 april 2016 18:26 | Media, Politik, Serier | Inga kommentarer

Magnus Knutsson (text) och Ulf Jansson (bild) publicerade sin serie ”Ratte” i Aftonbladet 1978-1985, länge som helsidor, mot slutet som halvsidor. Jag läste den förstås – jag läser dagligen alla serier i de tidningar jag prenumererar på eller köper som lösnummer – men upptäckte snart att det här var någonting alldeles extra. Den var helt uppenbart påverkad av den franska och belgiska serietradition som blandar äventyr och komik – ni som har läst ”Tintin” och ”Spirou” vet vad jag menar – men var ingen efterapning i dålig mening. Inte bara i fråga om miljö (i flertalet avsnitt) utan också i fråga om värderingar var den omisskännligt svensk – den gav träffsäkra, ofta mycket aktuella kommentarer till aktuella ämnen i samhällsdebatten, och den var fullkomligt tryfferad av porträttlika inhopp i handlingen av dåtidens mediakändisar: politiker, TV-journalister, näringslivsföreträdare, idrottsmän, kulturarbetare, scenartister, ja till och med seriefigurer.

När nu hela sviten av Ratte-serier publiceras i ”Stora boken om Ratte” (Galago, 2015) kommer möjligen yngre läsare, som i motsats till mig inte har några minnen av den tid de här serieavsnitten speglar, att trots porträttlikheten ha svårigheter att känna igen en mycket stor del av de si så där 180 personerna ur det verkliga samhällslivet. Men om de ids kolla i slutet av den här volymen, finns där en personförteckning med namn och yrke/funktion plus ett tecknat porträtt hämtat ur serien. Min hustru, Birgitta Dahl avbildas till exempel på grund av något slags elchock med håret spretande åt alla håll och den förklarande texten ”Energiminister Dahl gillar ELECTRIC BOOGIE…”.

Men det sker mot slutet av serien, under halvsidesepoken.

Själv dök jag upp i serien redan i den andra delen av den, ”Ratte och Slipsfabriken”, som gick i Aftonbladet 28 oktober 1979-23 mars 1980, och var där inte bara en förbiskymtande kändis utan en biträdande seriehjälte, mycket porträttlikt tecknad men i serien kallad Uno Smock och med ett lättassocierat jobb: redaktören för Aktuellt i politiken (s) var här redaktör för Slipsarbetarförbundets tidning Kravatt i politiken.

Jag hittade det här, när jag läste Aftonbladet på väg hem till Uppsala från huset i Öregrund och hade ingen aning om varför jag plötsligt hade blivit seriehjälte – inte heller kände jag då seriens skapare Magnus Knutsson. Men Knutsson var organiserad socialdemokrat, medlem av Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF, och hade noterat mitt intresse för serier, manifesterat i publiceringen av tre tecknade serier i det ärevördiga partiorgan (s) jag hade gjort om, i återkommande recensioner av serier på tidningens recensionssidor och i försvarstal för populärkultur av olika slag i ledarsideskåseriet Det händer…. Det här retade en del ledande personer i KSF; jag kallades till och med till ett styrelsemöte för att stå till svars. Magnus och hans likasinnade tecknare Ulf Jansson blev kort och gott förbannade över de här påhoppen och jag gjordes således av sympati till ett slags biträdande seriehjälte. Ingen behövde sväva i tvivelsmål om vem det här egentligen handlade om. Liksom flertalet av de övriga som figurerade i serien förekom jag ganska ofta i dåtidens skvallerspalter.

Jag, det vill säga Uno Smock, återkom också senare, fast med en mer blygsam roll, i avsnittet ”Slipsfabriken kommer tillbaka”, publicerat i Aftonbladet 18 januari-14 juni 1980.

Må det förlåtas mig, att jag, just här på min blogg, uppehåller mig lite för mycket vid mina personliga band till den här serien.

För den innehåller förstås så mycket mer än det av Aftonbladet, visar det sig i ett efterord av upphovsmännen, uppmuntrade kändiseriet.

Låt mig på den punkten citera mig själv i en recension, införd på recensionsavdelningen Spegeln i nummer 9 1983 (12 maj) i Aktuellt i politiken (s): Jag jämför med serier i Tintin-traditionen, där man blandar äventyr och fars. ”Men Rattes äventyr har alldeles egna förtjänster. Den är en utomordentligt samhällskommenterande, delvis tidsbunden serie. I album 2, Ratte och odjuret (som innehåller avsnitten Ratte och tefaten och Ratte på Nordsjön) finns till exempel miljöhot, i album 3, Ratte och den vilda jakten på byrån (vari ingår Slipsfabriken kommer tillbaka och Kassett på villovägar) textilkris och datorisering.”

Också halvsidingarna i Söndags-Ratte, publicerade i Aftonbladet 16 september 1984-18 augusti 1985 och tidigare inte publicerade i albumform, innehåller fullt upp med inlägg i sin tids aktuella debatt. till exempel om miljöförstöring, RFSUs syn på sex, borgerlig samverkan, Lars Gustafssons tilltagande borgerlighet, KDS‘ moralism och så vidare.

Volymen avslutas med ett antal recensionsutdrag plus en lång och välgjord intervju med de båda serieskaparna, publicerad 1986 i Bild och Bubbla.

Den inleds med ett kunnigt och välskrivet förord, skrivet av Kalle Lind.

Jag gillar Kalle Lind och har inget att invända mot det han skriver om ”Ratte”, andra serier av samma upphovsmän och likheter med andra serier, i vissa avseenden av liknande slag.

Men jag har en liten undran, som jag vill rikta till Mats Jonsson på Galago: När den här samlingsvolymen skulle ges ut av Galago, ringde han mig och frågade om jag ville skriva ett introducerande förord. Det föreföll ju vara en kul idé, eftersom jag själv förekommer i serien; dessutom är jag känd som serieentusiast. Så jag sa ja men bad att få avdrag på de serier som skulle ingå. De två album där jag själv förekommer har jag i bokhyllan, men övriga Ratte-album i min ägo fanns undanstuvade på en vind, och dessutom skulle ju avsnitt, som aldrig har getts ut i albumform, ingå i den här samlingsvolymen. Mats fick elefonnummer och adress till både Uppsala och Öregrund, mellan vilka jag ju delar mitt liv, men sen hörde jag aldrig av honom eller Galago mer. (Jag funderade faktiskt över om Bonnier-ägda Carlsen/if, som ursprungligen gav ut Ratte-albumen, ställde till trassel.) Och till slut började jag tro, att projektet hade skrinlagts – till dess att jag plötsligt på Akademibokhandeln/Lundeq på serieavdelningen fick syn på den samlingsutgåva jag ovan skriver om.

Jag är inte ekonomiskt beroende av att få arvode för jobb av det här slaget – den sidan struntar jag oftast i när jag till exempel håller föredrag. Men jag skulle gärna vilja veta, vad som egentligen hände.

Flyktingmotståndet fortsätter att minska

21 april 2016 14:56 | Politik | 6 kommentarer

Marie Demker presenterade tisdagen den 19 april 2016 på sin blogg, Vänstra stranden – länk finns nedan till höger – en SOM-undersökning från Göteborgs univeritet under rubriken ”Flyktingmotståndet fortsätter att minska”. Hon länkar vidare till tabellmaterial, som stöder detta.

Det här gäller också i hög grad socialdemokratiska väljare. Fast en del av dem som tidigare har röstat socialdemokratiskt kan ju, just på grund av sin inställning till flyktingar, ha hamnat hos Sverigedemokraterna, som ju har den mest restriktiva hållningen i den här frågan.

Danmark: Alternativet över och Venstre under sitt valresultat

20 april 2016 14:36 | Politik | Inga kommentarer

Tendenserna i ytterligare två danska opinionsmätningar är desamma som i de jag senast har redovisat.

Men vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 och kan då fortfarande konstatera, att Socialdemokratiet ännu inte är uppe i sitt valresultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Norstats senaste mätning, för Altinget den 17 april, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,8 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,6 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 6,0 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

I dagens Jyllands-Posten (20 april) publiceras en mätning från Wilke, som ännu inte är infogad i Ritzau Index:

Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Resultaten i de båda färska undersökningarna är inte identiska, men i båda ligger Alternativet (som jag närmare skrev om här om dan) signifikativt över sitt valresultat och det borgerliga regeringspartiet Venstre markant under sitt.

Pressgrodor

20 april 2016 12:25 | Citat | Inga kommentarer

hittade via Journalisten nummer 5 2016:

”Bussar mot Tyresö, Haninge, Älta och Nynäshamn avgår från Gubbängen. Marschen har inget polistillstånd.

– Det har den inte haft vid något tillfälle, men när 70008000 människor samlas så vet vi att det blir trafikstörningar, säger Lars Byström.”

Dagens Nyheter

* * *

”Hur ser du på att ni pekats ut som hägerextrema?”

Avesta Tidning

* * *

”Stina von Sydow och Askhan Ghods i ‘Scener ur ett äktenskak’.”

Bildtext i Svenska Dagbladet

Danmark: Alternativet snart lika stort som Enhedslisten

19 april 2016 13:33 | Politik | Inga kommentarer

Vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 och kan då fortfarande konstatera, att Socialdemokratiet ännu inte är uppe i sitt valresultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 16 april, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 8,0 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Det mest intressanta med den här mätningen är Alternativets påtagliga uppgång sedan valet. Jag hänvisar där till det jag skrev om partiet här om dan.

Danmark: Mette Frederiksen (s) mer populär än statsminister Lars Løkke Rasmussen. Socialdemokratiet tar väljare från Dansk Folkeparti med hjälp av sin hårdnande attityd mot invandrare och flyktingar

18 april 2016 18:05 | Politik | Inga kommentarer

I en mätning, gjord av Norstat för Altinget, får ett representativt urval danskar frågan, vem de vill se som statsminister i Danmark.

Den sittande statsministern heter Lars Løkke Rasmussen och är även ordförande för det borgerliga partiet Venstre. I den här undersökningen får Lars Løkke Rasmussen uppbackning av 21 procent, vilket är obetydligt över det stöd hans parti får i opinionsmätningarna, men eftersom 60 procent av det i och för sig lilla konservativa partiets väljare och 46 procent av dem som röstar på Liberal Alliance lägger sin röst på Løkke som statsminister, måste det rimligen vara så, att en del av Venstres egna väljare skulle vilja se någon annan som statsminister. 74 procent av Venstres väljare visar sig vilja ha just Løkke som statsminister.

Dansk Folkeparti håller ju Løkkes regering parlamentariskt under armarna, men bara 26 procent av detta i dag näst största partis i Danmark väljare vill se just Lars Løkke Rasmussen som statsminister.

På vänstersidan, den som nu är i opposition, backar 31 procent upp (S)-ledaren Mette Frederiksen som lämplig statsminister.

Men i båda fallen tenderar väljarna att helst vilja se en statsminister som står deras egna värderingar nära.

26 procent av de tillfrågade säger alltså, att de föredrar någon annan person än de två kandidater som i den här undersökningen ställs mot varann. Till det kommer de 21 procent som svarar ”vet ej”.

Altinget har också låtit en valforskare, Kasper Møller Hansen, göra en analys av väljarvandringarna från folketingsvalet fram till mars.

Det visar sig dels att de borgerliga har tappat väljare till Socialdemokratiet, samtidigt som Socialdemokratiet har tappat väljare till öviga partier på vänster/oppositionssidan.

Det visar sig, att 0,6 procent av de borgerliga väljarna har flyttat över sina partisympatier till Socialdemokratiet. Och särskilt intressant är det att notera, att hälften av de här partibytarna, i runda tal 12.000 väljare, kommer från Dansk Folkeparti.

Förklaringen till det senare är rimligen, att ett antal väljare, som tidigare på grund av Dansk Folkepartis restriktiva hållning till invandrare/flyktingar har stött detta parti, nu finner Socialdemokratiet under ledning av Mette Frederiksen vara ett fullgott alternativ.

Finland: Åtminstone 90 av Sannfinländarnas fullmäktigeledamöter har lämnat partiet eller uteslutits efter valet 2012

18 april 2016 13:46 | Politik | Inga kommentarer

Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har i de nationella opinionsmätningarna reducerats till ett ganska litet parti.

Nyhetsbyrån FNB har undersökt, vad som har hänt i partiets fullmäktigegrupper efter valet 2012 och funnit, att åtminstone 90 av partiets kommunfullmäktigeledamöter har lämnat partiet eller uteslutits.

Något ligger det säkert i partiledaren Timo Soinis förklaring, att de här sortierna ofta handlar om besvikelse över hur ledande kommunala uppdrag har fördelats.

Men det finns förstås också andra förklaringar, till exempel bråk inom den valda gruppen. Detta har i den kartläggning som FNB har gjort nämnts av häften av de berörda. Var fjärde anger också besvikelse över Sannfinländarnas politik som orsak. Några av de berörda har uteslutits på grund av uttalat rasistiska åsikter.

Största delen av dem som har lämnat partiet har stannat kvar i fullmäktige som oberoende ledamöter eller har, om de har varit flera på samma ort, ibland startat en egen grupp i fullmäktige.

Ett tiotal har gått över till Suomen Keskusta (Centern), några till Kokoomus (Samlingspartiet) eller Sosialidemokraatinen Puolue (Socialdemokraterna).

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^