Orkla ger sig in i sportdrycksbranschen

15 april 2016 23:12 | Mat & dryck | 1 kommentar

Norska Orkla, närmare bestämt Orkla Health, ger sig in i sportdrycksbranschen genom att ta över energidrycken TRUE. Jag använder själv inget sådant och vet ingenting om branschen men har förstås noterat det ökade butiksutbudet. Den aktuella serien, som enligt vad jag läser innehåller ”det hälsosamma proteinet” BCAA, finns i fyra varianter: Blueberry & Acai (det senare något slags svartlila bär), Strawberry & Goji (det senare en potatisbesläktad växt från Kina), Citrus och Pears & Lime. Alla sägs ha naturlig färg och smak.

Jag vet ingenting om de här dryckernas nyttighet och effektivitet, men jag noterar lanseringen på grund av att drycker som Red Bull nu får en konkurrent med säljkunnande i ryggen.

Finland: (S) åter störst. Populistiska Sannfinnarna nere på rekordlåg nivå

15 april 2016 18:25 | Politik | Inga kommentarer

I TNS Gallups aprilmätning för Helsingin Sanomat är Socialdemokaterna åter största parti. Sannfinnarna åker på en ny käftsmäll.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta, får i den här mätningen 20,6 procent, vilket pressar tillbaka partiet till andraplatsen. Centern ligger därmed under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 21,7 procent, vilket för tillbaka partiet till platsen som största parti.

Centerns koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17.1 procent, vilket är ungefär samma nivå som i förra mätningen. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.

Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har nu under lång tid i massor övergett det parti de har röstat på, och i den aktuella mätningen får partiet stöd av 9,7 procent. Därmed är partiet fortfarande på femte plats.

Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu stöd av 11,7 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får i den här mätningen 8,7 procent. Vänsterförbundet finns alltså också i hälarna på Sannfinländarna.

Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,4 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds nu av 3,7 procent.

2.428 personer intervjuades under perioden 14 mars-11 april.

Kan man vara ryss och bli president i Estland?

15 april 2016 17:57 | Politik | 2 kommentarer

Estland fick under sovjetockupationen en ganska stor rysk minoritet, som inte hade någon motsvarighet före sovjettiden. Helt konfliktfritt har det här inte varit, men den återupprättade självständigheten innebar inte, att de många nytillkomna ryssarna skickades ut ur landet, och gradvis har en stor del av dem, bland annat efter att ha avlagt språkprov, beviljats estniskt medborgarskap och rösträtt även i riksdagsvalen.

Det finns numera fullt upp av ryssar, som är väl integrerade i det estniska samhället, och landets socialdemokratiska parti, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, har rent av valt en relativt ung ryss, Jevgeni Ossinovski, till sin ordörande, och Ossinovski sitter i regeringen.

Det närmast nyliberala Reformierakond (Reformprtiet), som leder koalitionsregeringen, har till posten som utrikesminister utsett en dam som heter Marina Kaljurand. Efternamnet (ungefär Bergstrand) är estniskt, men eftersom hon är dotter till en ryss och en lettiska, hette hon som ogift Rejevskaja i efternamn.

Hon är högst kompetent på sin post, detta kanske för att hon före utnämningen till utrikesminister var estnisk diplomat, i länder som USA, Canada, Mexico och Kazakstan.

I den pågående diskussionen om vem som ska efterträda den forne (S)-ledaren Toomas Hendrik Ilves som landets president – hans ämbetstid går ut – har allt flera pekat på Marina Kaljurand, och hon förefaller också vara intresserad.

Mot en sådan utveckling har en ledande politiker i Estlands i dag mest främlingsfientliga parti, Eesti Konservatiivne Rahvaerakond, Estlands konservativa folkparti, Martin Helme, reagerat: En ryss (Kaljurand har alltså både ryskt och lettiskt påbrå) bör inte väljas till Estlands president.

Det nämnda partiet är byggt på resterna av ett landsbygdsparti, vars vänsterflygel, bland dem många av partiets ledande politiker, anslöt sig till Socialdemokraterna. Sen har resten plus nytillskott rört sig åt höger.

Estlands president under övergångstiden i riktning mot återvunnen självständighet var Arnold Rüütel, i yngre dar kommunist men sen medlem i det landsbygdsparti med stöd från många med kolchosbakgrund som alltså sprack i två delar. Rüütel, som valdes till hedersmedlem i det här landsbygdspartiet, valde – kanske därför – att stanna kvar där, men nu tycks han ha fått nog av sitt gamla partis allt mer uttalade främlingsfientlighet och har offentligt tagit avstånd från Helmes attack mot Kaljurand.

Violinkonsert

15 april 2016 17:06 | Mat & dryck, Musik | Inga kommentarer

Paul Mägi är ordinarie dirigent för Uppsala kammarorkester och sköter detta värv fint, men det är ju också kul att få omväxling, åtminstone när den inlånade dirigenten sköter sitt värv som vid gårdagens abonnemangskonsert. Dirigent i går kväll var italienaren Marcello Motadelli.

Gårdagens konsert inleddes med uvertyren till Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Curiolan”, skriven 1807 till en österrikisk scentragedi. Musiken var, som så ofta hos Beethoven, kraftfull, också markerat i den här aktuella orkesterversionen.

För egen del var jag, för att hålla mig till orkesternumren, mer förtjust i Antonin Dvořáks (1841-1904) ”Symfoni nummer 7 i D-moll”, som uruppfördes i London 1885 och som avslutade gårdagens konsert. Den här symfonin, med inlånade element ur böhmisk folkmusik, tempoväxlingar och välavvägd variation, fångade Kammarorkestern perfekt under ledning av dirigenten och med förstklassiga musiker som Bernt Lysell (dagens konsertmästare) och Klara Hellgren bland de många violinisterna.

Fast vi fick lyssna på en för kvällen inlånad violinsolist också, Cecilia Zilliacus. Henne har vi på skiva men har också tidigare hört live. En gång i Riksdagen 2009, på evenemanget ”Märkesåret 1809” – Zilliacus är finlandssvenska – och 2010 under ett av de musikarrangemang som ingick i Östhammars musikvecka, då hon spelade tillsammans med Johanna Persson och Kati Raitanen.

Att Cecilia Zilliacus är en mästerlig violinist visade hon också genom sitt nyanserade och i förhållande till verket lyhörda spel i ett relativt nytt verk, Anders Nilssons (född 1954) ”Violinkonsert” från 2012. Att solisten fungerade närmast perfekt har nog sin bakgrund i att det var hon som spelade också vid uruppförandet. Hur som helst, det här stycket relativt ny musik blev en riktig höjdpunkt i torsdagskvällens konsert.

* * *

Före konserten åt vi tillsammans med Bengt, Inger och Anna middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan. Birgitta och jag valde som vanligt hett kryddad mat och drack till det Zeunerts lättöl.

Förlåt – jag har ingen ordning på min almanacka

15 april 2016 0:00 | Ur dagboken | 2 kommentarer

I kväll var Birgitta och jag inne i Uppsala på konsert – jag återkommer till den.

När vi som vanligt drack kaffe i pausen, fick en man syn på mig och kom fram och frågade, om det inte var jag som var Enn Kokk, en förmodan som jag genast bekräftade.

Han sa då, att jag i onsdags hade sumpat ett SPF-möte i Eriksberg, i det här fallet en stadsdel i Uppsala. Mötet, för övrigt med ganska mycket folk, skulle ha handlat om flykten från Estland. Man hade försökt ringa hem till mig, men ingen hade svarat.

Det senare kunde jag bekräfta – vi flyttade ju måndagen före påsk till Öregrund över sommaren. Men mitt uteblivande, som jag bad så hemskt mycket om ursäkt för, berodde inte på det eller ens nonchalans. Jag brukar hålla det jag lovar.

Sanningen är nog, att jag trots min ålder har haft ganska mycket att göra efter nyår, så mycket att jag ännu inte har övergått till årets fickkalender (som i och för sig är inköpt). Alltså har jag skrivit in läkar- och tandläkartider, möten (både sådana jag har lovat tala vid och till exempel partiaktiviteter av olika slag), familjerelaterade träffar, konsert- och teaterbesök och så vidare i den stenkorta årsöversikt som finns i slutet av förra årets kalender. Det betyder att det ibland blir trångt på den aktuella raden, och om jag med telefonluren i ena handen skriver med den andra direkt i almanackan, har jag sen ibland svårt att tyda, vad det hela handlade om. I det aktuella fallet kan det också ha haft att göra med att jag helt nyligen var på en annan SPF-förening och talade om samma ämne.

Jag försöker inte bortförklara min miss, bara förklara vad den kan ha berott på.

Och jag ber verkligen av hjärtat om ursäkt – det här är inte min stil!

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^