Sommar i P1 med Stefan Löfven

Med risk att bli beskylld för att gynna min partiledare, men jag är helt ärlig: det var ett trevligt Sommar-program Stefan Löfven bjöd på, kanske inte självutlämnande men ändå ärligt på ett lågmält sätt. I den här andan berättade han i början och slutet av sitt program om hur det gick till när han, utan att själv eftertrakta det, valdes till socialdemokratisk partiledare. Där emellan berättade han om sitt liv, osentimentalt också om placeringen hos fosterföräldrar i Ångermanland och om första mötet med sin biologiska mamma i huvudstadsregionen.

Till det mycket sympatiska med hans personlighet så som den speglades i hans program hör lågmäldheten och sättet att lyfta fram människor som genom träget arbete och utan stora åthävor ändrar inte bara sitt eget utan också andras liv i en bättre riktning. I hans berättelse var i och för sig Olof Palme och Lula da Silva beundransvärda ledare, men bland hans hjältar fanns även ungdomens fotbollsledare och fackliga kamrater från Hägglunds i Övik.

Skivvalet i programmet började med en ångermanlänning, Totta Näslund i duett med Jenny Öhlund, och slutade med en låt han har gemensam med livspartnern Ulla, Ulf Lundells ”Rialto”. Annars hade musiken ingen självklar koppling till det han pratade om, men jag uppfattade valet av låtar och artister som personligt. Eva Dahlgren (”Jag är inte fri”) och Bruce Springsteen (”Streets of Philadelphia”) hade han redan före programmet nämnt som favoriter och sagt att han skulle spela, och i övrigt fick vi lyssna till bland andra David Bowie, Laleh och Miss Li. Fast till det som överraskade mig mer att få höra i hans program var Charlie Chaplins ”Smile” och Giacomo Puccini i tolkning av Kiri Te Kanawa.

Att en man med en lång facklig karriär i dag klarar att presentera låtar på engelska är väl närmast självklart, men jag la märke till att han klarade av även en fransk låttitel – fast den här karlen har ju bland annat varit internationell sekreterare i Metall.

Lite besviken är jag till slut på att hans skivlista inte innehöll någon traditionell arbetarrörelsemusik. Hans gamla fackförbund har ju till och med gett ut sådan på skiva.