Sommar i P1 med Claes Dahlbäck

Claes Dahlbäcks väg till den mycket långvariga maktpositionen inom wallenbergsfären – han var verksam inom Investor från 1973, dess VD 1978-1999 och vice styrelseordförande 1999-2002 – var verkligen inte spikrak. Den hade naturligtvis inte varit möjlig utan att det hade funnits ett ömsesidigt förtroende – wallenbergarna är inte kända för sin sentimentalitet; även Dahlbäck berättade om hårda nypor – men tydligen uppstod det också känslomässiga band mellan honom och några av de ledande företrädarna för den här klanen. Dahlbäcks Sommar-program innehöll på den här punkten både en rolig episod, ett stänk saknad och exempel på vem det var som bestämde i slutändan. Vid ett tillfälle tvangs han till exempel avstå från sina planer att åka Vasaloppet – hustrun fick ensam fullfölja parets gemensamma plan.

Hustrun, Merike – av förnamnet att döma skulle hon kunna tänkas vara estniska – förekom ganska mycket i programmet, men man kom henne inte riktigt nära. Vid ett tillfälle blev det dock nerv och känsla i den här delen av programmet: ett långt äktenskap hade ändat i skilsmässa, kanske beroende på det flackande liv en toppman inom den del av näringslivet där Dahlbäck har verkat tvingas föra. Berättelsen om hur han, utan att berätta varför, bjöd ut exhustrun på restaurang, där friade och fick ja för andra gången och om hur de inför förvånade andra kroggäster omfamnade varann och kysstes var verkligen rar.

Jag hade för egen del hoppats att denne långvarige makthavare i svenskt näringsliv också skulle passa på att lufta sina politiska åsikter. Men bara på en punkt tangerade han det här fältet: Han gillade inte politiska beslut om bättre könsbalans i styrelserummen i näringslivet – inte så att han var mot fler kvinnor i styrelserna, men han ville slå vakt om ägarnas rätt att utse de styrelser de ville ha.

Claes Dahlbäck var välformulerad och genomtänkt i sin framställning, men bara på en punkt lät han känslorna tala. Hans kärlek till skärgård och natur allt ifrån unga år var helt uppenbart stark och äkta. I hans låtlista fanns inte mindre än tre sånger av Evert Taube med anknytning till Stockholms skärgård.

Helt uppenbart kände han sig friare i valet av musik än i formuleringarna om det professionella liv som har varit hans. Där kunde han släppa loss med sådant som ”Om du lämnade mig nu” med Lars Winnerbäck och Miss Li och ”Av längtan till dig” med Åsa Jinder coh Cajsa Stina Åkerström