Sommar i P1 med Ison Glasgow

Jag är inte helt främmande för hiphop och rap, men jag ska ärligt erkänna, att jag aldrig tidigare hade lyssnat på dagens Sommar-pratare, Ison Glasgow. Nu fick jag i alla fall höra honom och parhästen Fille i ”Fokuserad”. Och det mesta han spelade var helt nytt för mig. Men han spelade också plattor med artister av annat slag: Tracy Chapman, Sting, Johnny Cash, Nina Simone. Bäst i mina öron lät ”Did You Give the World Some Love Today Baby” med Doris Svensson med flera.

Om musikvalet ändå mest kändes adekvat med hänsyn till det han håller på med, var hans berättelse om sitt fortfarande mycket unga liv desto mer omskakande. Han är född i New York i ett område där man mest såg människor lika mörkhyade som han själv och hans mamma – berättade också om den närmast chockartade upplevelsen av att anlända till Sverige och plötsligt omges av nästan bara ljushyade människor. Skälet till att mamman tillsammans med honom flyttade till Stockholm var att hans far, en västindisk rastafari, fanns här. Återföreningen blev långt ifrån lycklig, mer våldsam i moderns än i hans eget fall. Men när fadern övergav dem för att åka hem till Västindien, kände han stor lättnad.

Livet i Stockholm blev för den skull, åtminstone inte försörjningsmässigt, enklare. Modern hade inget fast jobb, och de ambulerade, bostadslösa som de var, till att börja med mellan olika vänner. Men det fanns ju gränser, och även moderns stolthet satte sådana. Under långa perioder sov de ute, bland annat på parkbänkar. Under en period blev en teater på Söder i Stockholm räddningen: Modern uppträdde där, och eftersom hon därför hade nyckel dit, smög de sig på nätterna upp i ett kontorsutrymme för att sova där några timmar.

När det här sen tog slut, var det sonen som fick modern att svälja sin stolthet och be de sociala myndigheterna om hjälp. Och se, de fick bistånd med att få en lägenhet, visserligen omöblerad men Jehovas vittnen bistod med en begagnad soffa och fåtölj.

Där lyckades de hanka sig fram på de pengar modern fick in bland annat på städjobb.

Det märkliga är att Ison också dess förinnan hade lyckats gå i skolan, inte utan komplikationer – han hade till exempel aldrig pengar till utflykterna – men i alla fall. Fast så småningom hoppade han ändå av skolan, satsade på den osäkra försörjningskällan hiphopmusik – och lyckades till slut nå viss framgång.

Av pengarna han fick in la han i smyg undan en del, och till slut kunde han överraska mamman med att ge henne en flygbiljett till det som hon aldrig hade upphört att se som sitt egentliga hem och längta tillbaka till, New York.

En alldeles modern saga ur vår egen nutida värld, dessutom helt sann!