Ingen god helg utan fisk

När jag var barn i Estland, var min pappa som de flesta andra kustbor småbrukare och fiskare i kombination. Fiskeredskapen och båten vi gav oss av i blev en livlina i dubbel bemärkelse, och när pappa blev av med sin egenhändigt byggda fiskebåt – den ansågs av den återkomna sovjetmakten som ett stulet produktionsmedel – byggde han sig en ny fiskebåt. Under mina tidiga år i Sverige försörjde han oss genom fiske, och fiska fortsatte han sen på fritiden så länge han levde. I själva verket hade han tillsammans med en god vän varit på en fisketur även den dagen då döden, på natten, tog honom.

Det här har säkert bidragit till att jag och Birgitta, när vi till slut tyckte oss ha råd med ett sommarhus, hamnade i Öregrund, beläget på roslagskusten. Här ute har jag genom åren mött ester och estlandssvenskar som har fortsatt med sin gamla näring, fiske, fast nu på andra sidan av det hav som på estniska heter Läänemeri, Västerhavet.

En av våra första bekanta här i Öregrund när vi 1969 köpte vårt hus blev en estlandssvensk, Valter Erkas. Erkas drev OK-macken i hamnen och i anslutning till den en liten fiskbutik, där han sålde färsk och rökt fisk, vad jag förstår till stor del både fångad och beredd av den egna familjen.

Periodvis har det senare varit svårare att få tag på framför allt färsk fisk, men man har bland annat kunnat handla sådan i en av stans utkanter, hos Stora Risten fisk, som annars mer är ett grossistföretag, vars produkter man bland annat hittar på Saluhallen i Stockholm. På en ort som Öregrund finns det också fiskare som i mindre skala säljer både färsk och rökt fisk – vi har genom bekanta fått en sådan kontakt, och vår specielle fiskare kommer då och då och erbjuder oss saker som vi, med vår fäbless för fisk, sällan säger nej till. Men också Konsum här i Öregrund säljer fisk, färsk, inlagd och rökt, till stor del från den lokala grossisten Stora Risten.

Så redan under de första dagarna av sommarhalvåret här i Öregrund har vi frossat i fiskdelikatesser: Jag har bjudit på inlagd strömming, böckling (för den oinvigde: rökt strömming) och rökta laxfenor, det senare en delikatess.

Och just nu känner jag den underbara doften av stekt, avfjällat sikskinn. Det är en del av Birgittas långfredagsmiddag, egenhändigt gravad sik, faktiskt ännu godare än gravad lax. Att grava sik lärde hon sig av min farsa, fiskaren från Estland.

Och nu kallar Birgitta. Det är dags för långfredagsmiddag.

Påskens under

Vi är ute på landet igen, i vårt sommarhus i Öregrund, och även där har vi förstås en dator. Den vi har här är faktiskt tämligen ny och har fram till nu fungerat utmärkt.

Men så började den krångla på ett obegripligt sätt. Jag fick ett mejl och försökte använda svarsfunktionen, men det gick inte att skriva in någon text. Däremot kunde jag skicka ett eget, fristående svarsmejl till vederbörande.

Nästa problem var att det inte gick att skriva någon text vare sig på bloggen eller till exempel Google – att slå på tangenterna gav inget som helst utslag. Till att börja med lyckades jag komma förbi det här genom att totalt stänga av datorn – helt enkelt dra ur sladden – och sen starta om den igen. Men problemet kom igen, och i går lyckades jag inte längre lösa problemet genom att dra ur kontakten och starta om – och kunde följaktligen inte skriva något.

Ändå fungerade datorn i övrigt. Jag kunde få upp min blogg och Google och E-posten, och andra kunde skicka meddelanden till mig, både på bloggen och via E-post. Jag kunde däremot inte svara eller söka något på Google, eftersom tangentbordet inte funkade. Eftersom problemen verkade vara isolerade till tangentbordet eller dess funktion, kollade jag förstås, att anslutningen till datorn satt i, men det gjorde den.

Så jag fick helt enkelt ringa till firman vi hade köpt datorn från och som hade installerat den. Men alla reparatörerna var ute på jobb, och nu stundade långhelg. Tidigast på tisdag kunde jag få assistans.

Resten av dagen var jag ganska moloken. Jag får väl erkänna att jag är datorberoende.

I morse tänkte jag i alla fall ”Skam den som ger sig” och tänkte försöka en gång till. Naturligtvis gick datorn i gång – det hade den ju gjort förut också – och jag kollade av e-posten och bloggen.

Och under över alla under: Utan att jag har gjort något annat än att ha stängt av datorn i går kväll och satt i gång den igen i morse fungerade plötligt tangentbordet igen. Det gick att skriva!

Återstår att se om det består.

Om jag förefaller tystna, vet ni alltså varför det är så.

Men peppar, peppar! Jag håller tummarna för motsatsen.