Nya DN: en oskön och förvirrande omvandling

Jag är något av tidningsnarkoman: läser dagligen tre morgontidningar och en kvällstidning, dessutom en nyhetsveckotidning och mängder av tidskrifter. Jag är själv gammal journalist och före detta chefredaktör, har alltså under mitt yrkesverksamma liv i den branschen haft ansvar för tidningars innehåll och utseende.

Nyligen lanserades en nyrenoverad Dagens Nyheter med pukor och trumpeter. Min första reaktion var ganska negativ, men eftersom jag erfarenhetsmässigt vet att det finns vanetrösklar som ibland leder en fel, har jag väntat med att reagera.

Tyvärr har den där olusten inte lagt sig.

När man slår upp tidningen, hittar man på sidan 2 en hänvisningssida till resten av innehållet. Var har vi sett det förut? I Svenska Dagbladet.

Säkert har tidningsmakarna på DN sneglat mot sin både sega och framgångsrika konkurrent, dock utan att lyckas bräcka denna.

Sidlayouten i DN med sina ofta dubbla neddrag, avskilda med linjer, under vilka det ligger varandra underställda vinjettrubriker, ibland färgplattor i olika färg, är inte bara oskön utan också ganska svårtolkad. DN har på de här sättet blivit en mycket fulare tidning än stockholmskollegan Svenskan. Ofta får man känslan av att bläddra i en annonsbilaga, inte läsa en journalistisk skapelse.

Redan tidigare var DNs ekonomidel generande usel jämfört med Svenska Dagbladets ekonomibilaga. I stället för att försöka göra något åt det, har DN nu gömt ekonomisidorna i tidningens huvuddel, den här gången försedda med färgplattevinjetter som får en att tro att det rör sig om en annonssektion. Men ägarna, Bonniers, vill väl helt enkelt inte att DN ska konkurrera med koncernens egen rosa framgång, Dagens Industri…

Tillsammans med sporten, som jag för egen del aldrig läser (i någon tidning), har man nu i stället lagt DN.Sthlm, en ny satsning på lokalnyheter. DN.Sthlm är nog den överlägset smartaste nysatsningen vid omgörningen av DN: DN är ju trots allt den stora lokaltidningen för människorna i Storstockholm, och det är en gåta att man inte tidigare har satsat mer på just lokala nyheter, det som drar läsare till de framgångsrika regionala och lokala tidningarna runt om i landet.

I samma anda har man också låtit klassikern På stan återuppstå som separat fredagsbilaga. Också det ter sig som en klok omläggning.

DN.Kultur består gudskelov som separat bilaga. I den återfinns också serierna, med ett undantag: ”Rocky” har flyttat till stockholmsdelen. Det har jag i och för sig inte några invändningar mot: Den är ju så typiskt stockholmsk; mycket riktigt gör ju Martin Kellerman också varje vecka en rockyteckning för På stan. Men när nu seriesidan består av futtiga fyra serier, ser man ju i sin prydno trenden för serier i dagstidningarna: antalet serier krymper. Själv längtar jag tillbaka till den tid då forna tiders dagstidningar i fullformat kunde ha en hel sida med serier, bland dem också en rad äventyrsserier.