Femtitalsrock från dagens Texas

På 74-årsdagen fick jag av sonen, Matti, en CD som plötsligt förde mig tillbaka till mitt 1950-tal, ”Jimmie Vaughan Plays More Blues, Ballads & Favorites” (Proper PRPCD062, 2011). Jag kände inte till Jimmie Vaughan, och när jag hade hört de två inledande spåren ”I Ain’t Never” och ”No Use Knocking”, skulle jag nästan ha kunnat svära på att det handlade om en måhända ljudputsad återutgivning från min ungdom.

För den som är uppvuxen med det sena 1950-talets och det tidiga 1960-talets rock ’n roll och rythm and blues kändes det som en resa tillbaka i tiden. Enstaka låtar som ”Teardrop Blues” är, trots sin genrebeteckning, mycket dansanta, och i en låt som ”Cried Like a Baby” skönjer man rockens rötter i rythm and blues, men det mesta har tycke av den nämnda epokens (således tidiga) rockmusik. Texterna i de här låtarna är (som så ofta i blues eller för den delen dansbandsmusik) banala, men den här musiken lockar mycket mer än dansbandsmusiken till dans. Variationen är inte våldsam, men visst varierar tempot, till exempel mellan den balladartade ”The Rain Came” och ”Bad Bad Whiskey” som är rena explosionen.

Sättningen är nästan genomgående densamma: Jimmie Vaughan sjunger och spelar solo-(el)gitarr och backas upp av ytterligare en gitarr, trummor, bas och så två saxar, en tenorsax och en barytonsax – man får associationer till de gamla jazzsaxofonister som av rockvågen drevs att spela ett nytt slags musik. Värd att nämnas särskilt är sångerskan Lou Ann Barton, som tillsammans med Vaughan sjunger i ”No Use Knocking”, ”Breaking Up Is Hard To Do” och ”I’m In the Mood For You”.

Men ännu bättre är den inför publik inspelade ”Shake a Hand”, där hon sjunger solo. Den träffar som ett slag i solar plexus eller möjligen ännu längre ner.

Lite forskning säger mig att jag borde ha lagt märke till Jimmie Vaughan långt tidigare, inte bara för att jag gillar den bluesbaserade rock han spelar. Det visar sig nämligen att han har spelat med sådana som B B King, Eric Clapton, Willie Nelson och Bob Dylan, också lärt sig en del av till exempel Freddie King.

Skivan är inspelad i Austin, Texas. Tänk att det görs sån musik där, i dag!