”Sverige ska vara ett jämlikt land”

31 augusti 2010 17:35 | Politik | 30 kommentarer

Det gläder en gammal sekreterare i Socialdemokraternas och LOs gemensamma jämlikhetsgrupp runt decennieskiftet 1960- och 1970-tal, att den allra första meningen i det i dag publicerade röd-gröna valmanifestet lyder: ”Sverige ska vara ett jämlikt land”.

Strävan efter ökad jämlikhet i samhället har ju i den socialdemokratiska agitationen under de senaste årtiondena inte spelat samma roll som under till exempel Palme-epoken, och därför var det extra uppmuntrande att höra Mona Sahlin redan tidigt under dagens presskonferens ta upp just jämlikhetstemat. För det är helt nödvändigt, om det ska finnas några möjligheter att vända den opinionsvind, som speglas i opinionsundersökningarna, inte minst den som publiceras i dagens Aftonbladet. Nu gäller det att entusiasmera de många presumtiva socialdemokrater, som i misströstan om sitt eget partis vilja har lagt sig på sofflocket, att gå och rösta, också att öka partiets andel av rösterna i ett antal nyckelgrupper, där vi borde ha en hygglig potential.

För de många unga arbetslösa borde valet vara lätt: De rödgröna lovar 100.000 fler jobb, praktikmöjligheter och utbildningsplatser. Ungdomsavdrag, som innebär att arbetsgivaravgiften lyfts bort, borde hjälpa fler unga in på arbetsmarknaden, och sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag borde ge effekter på hela arbetsmarknaden – till det kommer sektoriellt sänkt restaurangmoms. Fler ska anställas inom skola (bland annat genom mindre klasser), vård och omsorg.

Också de som studerar får förbättringar, dels fler utbildningsplatser, dels höjt studiestöd.

Mer personal ska det bli också inom barnomsorgen. Det här vallöftet, max fem barn per anställd – plus löftet om sänkt maxtaxa – välkomnas säkert av barnfamiljerna, inte minst kvinnorna som historiskt har visat sig mer benägna än männen att rösta vänster.

Utanförskapet i samhället angrips bland annat genom vallöften om färre socialbidragstagare – underhållsstödet höjs, bostadsbidragen till ensamstående likaså, liksom den tillfälliga föräldrapenningen. I samma jämlikhetsanda utlovas höjt tak i sjukförsäkringen och en sjukförsäkring utan stupstock. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen utlovas att minst 80 procent av de försäkrade ska få ut 80 procents ersättning.

Bostadsbyggandet ska ökas, en åtgärd som har både en social och en sysselsättningsmässig sida.

Den fria etableringsrätten inom vården rivs upp – vården ska styras till dem som bäst behöver den.

När det gäller pensionerna, skiljer sig de rödgrönas förslag rent principiellt från regeringens: Målet är att skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer helt ska slopas.

Det rödgröna valmanifestet innehåller också satsningar på kultur: Maxtaxa ska införas för elever i kultur- och musikklasser och fri entré åter tillämpas på museerna.

Miljösatsningarna, som också de har en sysselsättningsmässig sida, utgör verkligen kraftfulla svar på miljöhoten. ROT-avdraget (som alltså blir kvar) kompletteras med ett klimatavdrag, avsett att stimulera till ombyggnader som syftar till lägre energianvändning. Investeringar görs också i förbättringar av järnvägsnätet.

Jag noterar vidare med tillfredsställelse att det i valmanifestet slås fast att Sverige inte ska vara medlem i Nato utan även fortsättningsvis alliansfritt.

Märk väl att de röd-gröna inte ställer ut några oansvariga löften utan kostnadstäckning. De röd-gröna rör sig inom i princip samma budgetram som högerregeringen – men man har, i jämlikhetens och den sociala solidaritetens tecken, använt regeringens felriktade skattesänkningar till att betala välbehövliga välfärdsreformer och stöd till utsatta grupper i vårt under den här regeringsperioden allt mer socialt sönderfallande samhälle.

* * *

Hela den röd-gröna valplattformen finns publicerad på Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets hemsidor. I den fullständiga texten finns både utförligare motiveringar och fler konkreta förslag än de jag har återgett ovan.