Pressgrodor

18 juni 2010 13:57 | Citat | Kommentering avstängd

hittade via Journalisten nummer 8 2010:

”Se Nigerias läkarkaos”

Rubrik i Fotbollskanalen.se

”Som vuxen har Christine Meltzer hela tiden bott på Södermalm. Nu bor hon i Gamla stan, ett vattenkast från favoritplatsen Mosebacke torg.”

Mitt i Huddinge

”Fartygets gudmor var Camilla Strandman från Östanviks gård på Nämdö som förrättade dopet med orden ”ditt namn skall vara Nämdö, må lycka och välgång följa dig och din besättning på dina resor”, varefter champagneflaskan släpptes mot fartyget – som också krossades direkt.”

Skärgårdsredaren

Bröllopet som jag inbjöds till men inte gick på

18 juni 2010 13:56 | Politik, Ur dagboken | 16 kommentarer

Någon har kanske noterat att Birgitta men inte jag finns bland gästerna vid Victorias och Daniels bröllop.

Det beror inte på att jag inte fick någon inbjudan.

Jag ska förklara varför jag inte gick, men först en liten bakgrund.

Sen unga år är jag, liksom för övrigt också Birgitta, mycket övertygade republikaner. Så när Birgitta, på den tiden då hon var statsråd, å ämbetets vägnar inbjöds till kungamiddagar, avstod jag – det är kutym att även make/maka inbjuds – konsekvent från att delta.

Men sen, när Birgitta hade utsetts till Riksdagens talman, det enligt rangrullorna näst högsta ämbetet i riket, förstod jag vad klockan var slagen: skulle jag utebli från kungamiddagar och liknande tillställningar, skulle det skada talmannen men knappast kungen. Så jag inhandlade frack, smoking, lackskor och hela baletten och ställde in mig i ledet, näst efter min hustru som stod främst i raden vid samlingen inför kungamiddagarna; talmannen har sin plats vid en speciell mattkant.

På det sättet har jag kommit att ganska många gånger träffa kungen, dottningen och resten av kungahuset. Vårt förhållande har alltid varit korrekt och vänligt – redan efter min allra första kungamiddag på slottet kallades jag vid den efterföljande samlingen till ett enskilt presentationssamtal med kungen och drottningen. Det hade naturligtvis bakgrunden att vi i fortsättningen, så länge Birgitta var talman, skulle komma att ha med varann att göra.

I fortsättningen har jag på det här sättet i våra officiella roller träffat större delen av kungahuset, haft flera av dem (inklusive kronprinsessan Victoria, på ryska ambassaden av alla ställen) till bordet. Vid kungamiddagarna hade jag vid flera tillfällen prinsessan Lilian, en charmerande och frispråkig gammal dam, till bordet. Ytterligare en trevlig bekantskap blev prinsessan Christina – det finns märkligare exemplar i kungahuset, men här behåller jag för mig själv de iakttagelser jag har gjort i en officiell roll.

När Birgittas två talmansperioder var över, bjöds hon och jag, mycket korrekt, till en privat avskedslunch med kungen och drottningen på slottet. Därmed trodde jag att min värnplikt i konungariket Sveriges tjänst var till ända.

Men då hade jag inte tagit kronprinsessan Victoria med i beräkningen.

Till henne har jag för min del, vad det nu är värt, alltid haft en chosfri, rak och vänlig relation. Jag vill inte påstå att jag känner henne i egentlig mening, men mitt intryck av henne har varit att hon är öppen och intellektuellt nyfiken. Så länge monarkin består, kan vi i henne vänta oss få en regent som respekterar demokratins regelverk och som kommer att sköta sina officiella plikter korrekt. För att vända på en känd devis: Jag är republikan, men det är inte henne personligen jag vill åt.

Daniel har jag aldrig träffat, men jag tycker, rent principiellt, att Victorias val av make – ett val som förefaller grunda sig på en kärlek, som ställer mossiga föreställningar om börd åt sidan – känns sympatiskt. Så eftersom jag, åtminstone en smula, känner Victoria, hade jag i ett mer normalt fall gärna gått på hennes och Daniels bröllop.

Fast nu står mig allt det här som finns runt omkring det här bröllopet milt talat upp i halsen! Jag förstår inte den hysteri alla människor, som aldrig i sitt liv har träffat vare sig Victoria eller Daniel, visar. Och det bjuder mig emot att delta i en tillställning som jag gärna är beredd att välsigna i dess alldeles privata perspektiv men som ju också våldsamt tjänar propagandan för att vi ska bibehålla monarkin.

Birgitta då, som alltså valde att gå på bröllopet?

Henne känner jag väl, och jag tror att jag törs säga att hon delar alla mina principiella ståndpunkter.

Men jag förstår också att hon valde att göra annorlunda.

Hon har nämligen, mycket mer än jag, en personlig relation till kronprinsessan. Birgitta var talman när Victoria blev myndig och deltog mer konkret också i Victorias inskolning till att så småningom bli regent. Kronprinsessan har pryat hos talmannen och av henne fått lära sig en del om hur rikets demokratiskt valda styresorgan fungerar.

Victoria har ju, som många andra unga människor, haft sköra perioder, och jag tror att kontakterna med talmannen också de har betytt en del för henne. Jag kan bara försöka tolka mina egna ögons vittnesbörd: Vid de tillfällen, även efter Birgittas avgång som talman (till exempel vid Riksdagens högtidliga öppnande), då de här båda damerna – en fortfarande mycket ung, den andra gammal och osentimentalt erfaren – har träffats, har jag sett Victoria sätta kurs rakt på Birgitta för att sedan föra ett ofta långt och verkligen inte artighetspräglat samtal.

Så principer, republikanska och andra, är bra. Men ibland kan man ju låta personliga band och böjelser ta över.

För egen del känner jag inte längre någon press att delta i ett event, vars samhälleliga och propagandistiska sidor är mig djupt främmande. När Birgitta och jag fick en gemensam inbjudan till bröllopet, hade jag dessutom ett fullgott personligt skäl att tacka nej: Jag hade lovat att ta hand om barnbarnen, Viggo och Klara, under den tysklandsresa deras förädrar skulle göra, bland annat under bröllopet.

Nu är den där utlandsresan framskjuten, och jag skulle ju ha kunnat meddela hovet att – mittåt! – jag kommer.

Men eftersom jag kände en stor lättnad över att inte behöva delta i bröllopet, har jag inte gjort någon sådan korrigering.

Vilket inte hindrar att jag, så här från mitt lantliga hus i Öregrund, kan sända en näthälsning till Victoria och önska henne all välgång i äktenskapet med hennes älskade Daniel.

Men, Victoria, du kan väl överväga att driva gym tillsammans med Daniel i stället för att släpa in honom i den där cirkusvärlden av stärkta frackskjortor?

* * *

Somliga läsare undrar nu rimligen om den före detta talmannen kände till att jag skulle skriva om bröllopet eller rent av hade fått ta del av manus.

Svaret på båda frågorna är nej.