Toni Holgersson tillbaka

Jag har alla Toni Holgerssons skivor – tyckte, från debuten och framåt, att han var en intressant ny bekantskap lite i Ulf Lundells fotspår.

Efter ett antal hyggligt mottagna skivor försvann han. När jag nu har läst om hans återkomst med ”Ibland kallar jag det kärlek” (Amigo AMCD 928D, 2010), har jag sett att hans långvariga tystnad har haft med missbruk av sprit och knark att göra. En del av texterna på den här nya CDn innehåller också bilder av ett hårt liv, hans eget eller andras. Utanförskapet markeras dessutom i några texter av resande- och zigenarreferenser, som har med hans eget ursprung att göra.

Holgersson har som sångare begränsningar i det högre registret, men detta kompenseras flera gånger om av att han skriver så bra texter, både sångbara och poetiska. ”Hennes båtar är sågspån / Håret fullt av hassel / Hennes blick är ljus / Tankarna ett trassel” börjar ”Båtar av sågspån”. Den är också musikaliskt bra, men jag skulle för egen del gärna ha sett att kompet hade getts mer rockpuls.

Flera av de bästa låtarna, till exempel ”Valentine”, har karaktär av rockballader, men undantagsvis (”Efter din himmel”) förekommer också en valsmelodi.

Ytterligare en bra låt är ”Komma hem”, men den är samtidigt ett exempel på att kompet ibland inte helt klockrent fångar tonen i texten – i det här fallet innehåller musiken sentimentaliserande element.

Hur som helst är det roligt att ha fått Toni Holgersson tillbaka som skivartist. Och att åter få ta del av texter som den här:

Ljuset slocknar, ingen rör sej
Vi sitter så en stund
Ser en så djup sorg i dina ögon
Fast din blick är så grund
En gång var du en annan
En gång var jag nåt mer
I en virvel av mörka trappor
Gick vi ner
Ibland kallar jag det kärlek
Ibland bara nåt
Du är mej alla dagar nära
För dom brott som vi begått
Jag sitter i en källare
När månens sken slår in
Jag tycks ha fastnat i en rörelse
Inget når nånsin
Ända in

(Ur ”Ibland kallar jag det kärlek”)