Sing Out! 60

Amerikanska folkmusikmagasinet Sing Out! fyller 60 och har nu klarat de ekonomsika problem, som har fördröjt publiceringen av jubileumsnumret, nummer 53 2010. Läsare och sponsorer har bidragit med mer än 100.000 dollar för att säkra tidskriftens fortsatta utgivning. Nå, en av tidskriftens grundare, Pete Seeger, berättar i en jubileumsenkät att Sing Out! redan i starten gick i konkurs och fick återstartas.

Den här tidskriften, som utkommer med fyra tjocka och även innehållsligt fullmatade nummer per år, är väl värd att ha. Där finns längre intervjuer med intressanta människor i musikvärlden, i det här numret till exempel med Loudon Wainwright III. Där finns en jättelik recensionsavdelning, som för övrigt inte bara bedömer amerikanska skivor. Och så finns där i varje nummer ett antal sånger: text, musik och bakgrund, inklusive hänvisning till en aktuell skivinspelning.

Vill man – och det vill jag – med tidskriften som bilaga få en CD med de sånger som ingår i numret (16 i det aktuella fallet), kan man välja en något dyrare årsprenumeration – jag vet inte hur många hörvärda inte bara sånger utan också artister jag har fått korn på på det här sättet genom åren. Mer om prenumeration och innehåll finns att läsa på tidskriftens hemsida. Basic membership-prenumerationen, den som inkluderar fyra CD, kostar här i Sverige $ 78 för ett år. På hemsidan berättar för övrigt Pete Seeger i ord och ton om starten av Sing Out!.

Sing Out! är alltså i grunden ett folkmusikmagasin, men tidskriften har allt sedan starten haft sitt hjärta till vänster, vilket märks bland annat av att den gärna skriver om musik med samhällsengagerade och politiska texter. Det senare markeras i jubileumsnumret med att de inledande sångerna på den medföljande CDn har sådana temata: ”House of Cards” med James Keelaghan är ett kollektivt verk om finanskrisen. Vad ”Arrogance, Ignorance and Greed” med Show of Hands handlar om framgår väl av titeln. Även ”The Grand Correction” med Chris Wood är politisk, och i ”A Man’s a Man for a’ That” med Ed Miller hör vi genom århundradena Robert Burns predika om jämlikhet och ett klasslöst samhälle. ”Riley the Furniture Man” med The Haints Old Time Stringband är en hårtslående sång om ekonomiska klyftor sedda ur den lille mannens perspektiv.

Ytterligare några sånger värda att särskilt nämna: ”High Wide & Handsome” med Loudon Wainwright III, ”Cornbread and Butterbeans”, en bekännelse till ett lättfärdigt leverne med Carolina Chocolate Drops, ”Crow Jane”, en härligt fräck blues med Ernie Hawkins, och ”Song for David” med Ray Hearne.

Värd att nämna är också ”Flood Water” med Eric Bibb, men i det fallet har jag redan hört och även recenserat – se närmare ovan under Kulturspegeln, Musik – hans senaste CD ”Booker’s Guitar”, från vilken låten är hämtad.

Kulturstipendieutdelning – till Uppsala i syrenernas tid

I går var jag tvungen att avbryta mitt trädgårdsarbete och ta bussen in till Uppsala. Jag var inne på det nya statliga Apoteket i S:t Per och tog ut diabetesmedicinen Metformin och hann sen också in på Åhléns, där jag köpte två jättekassar med tidskriftssamlare.

Men mitt egentliga mål med stadsresan var Reginateatern på Trädgårdsgatan, förr gemenligen kallad Biogatan efter de tre biografer som då låg där tätt intill varann – inte någon av dem finns kvar i dag, men Reginateatern är inrymd i en av dem.

Där anordnade kulturnämnden, som jag tillhör, sin årliga utdelning av stipendier till kulturskapare i det fria kulturlivet. Jag anlände mycket tidigt men fick ett glas vitt vin och satte mig uppe på övervåningen och väntade.

Så småningom började det strömma till människor, stipendiater, ledamöter och tjänstemän i kulturnämnden och andra. Många kom fram och hälsade; jag känner ju vid det här laget många av dem som finns i den lokala kultursfären. Bland dem som hälsade fanns Margareta och Per Löfblad, som driver den mycket fina dockteatern Teater Spektaklet. Margareta har av kulturnämnden tilldelats ett av de båda stora stipendierna om 100.000 kronor. Bland dem som kom fram och hälsade och pratade fanns också trädgårdskonstnären och konsthantverkaren Paula von Freymann och så Gunilla Lindberg, som i sina kåserier i Upsala Nya Tidning levandegör Uppsalas stadsmiljö och historia.

Jag träffade också en för mig helt ny bekantskap, Anneli Östlund, en mycket ung dam med koreanskt utseende. Hon däremot visste uppenbarligen vem jag var, till och med var jag bor i Uppsala – det visade sig att hon känner Martin Landahl som liksom jag bor i Svartbäcken, dock i en lite annan del.

Anneli är författare och har fått ett stipendium på 20.000 kronor – av hennes både spirituella och svarta tacktal på scenen lite senare på kvällen framgick det att livet som fri litteratör långt ifrån är någon dans på rosor.

Jag tänker inte räkna upp alla pristagarna – du kan själv här kolla hela listan och motiveringarna.

Men jag vill avslutningsvis ändå nämna den som hade fått det andra stora arbetsstipendiet om 100.000 kronor, musikern (pianisten) och kompositören Anders Widmark. Han arbetar mycket, men inte uteslutande, med jazzmusik och har bland annat hunnit med att samarbeta med sådana som Clark Terry, Louise Hoffsten, Helen Sjöholm och Rebecka Törnqvist.

Som avslutning på stipendieutdelningen gör han, solo på piano, tre stycken som vibrerar av känsla och är uttryck för perfekt behärskad teknik, och det slår mig då att jag inte har någon enda av hans skivor. Det måste jag snarast göra någonting åt.

Men vid det laget är det sen kväll, och jag ilar i väg mot öregrundsbussen.

I den varma kvällen, på min väg längs Trädgårdsgatan och sen ner över Västgötaspången, känner jag doften av blommande syrener.

Försommaren är här – och med den längtan ut i trädgården

Våren har varit kylig, kanske inte bara här ute vid upplandskusten. Jag tycker inte om att frysa, och eftersom min ork på grund av en rad fysiska tillkortakommanden – en hjärtinfarkt med mera – är nedsatt, har jag mest hållit mig inomhus.

Birgitta har inte tjatat på mig – i stället rensade hon, som är av en härdig och envis sort, också mitt stenparti, innan hon åkte till USA. Det tackar jag för, men jag har hela tiden haft för avsikt att jobba ute i trädgården, så snart värmen kom.

I söndags såg den ut att vara här. Luften var milt varm och lockande – men så kom det mörka moln och ett ganska kraftigt regn.

I går, däremot, var det skön, solig försommar.

Så jag kravlade mig ut i trädgården och rensade övre delen av stenpartiet, den del som finns uppe på en bergknalle och går fram till staketet. Bar sen ut renset på allmänningen utanför staketet, där på det här sättet allt fler trädgårdsblommor rotar sig.

På Konsum hade jag köpt några knölväxter som jag satte: vit och rosa flocklilja och så blålila martorn. Ett par trädgårdsprimulor, som hade spritt sig ut i gräsmattan, grävde jag upp och planterade om i stenpartiet.

Både i går och i dag på förmiddagen har jag suttit ute vid trädgårdsbordet: druckit av mitt goda och starka kokkaffe, läst tidningar och tidskrifter, löst ett och annat korsord. Men inte alltför länge. Efter lunch i dag kommer det att bli ett besvärligare trädgårdspass än i går: Jag ska börja rensa min allra äldsta blomrabatt.

Trädgården prunkar försommarfin. Det är tulpantid nu, och märkligt nog tycks tulpanerna få stå kvar – kanske är det stinkpinnarna med rå-odör som Birgitta har satt upp som håller rådjuren borta.

Både körsbärs- och krikonträden blommar; i delar av trädgården kunde man tro att man befinner sig i Körsbärsdalen i ”Bröderna Lejonhjärta”. Också päronträdens blomning har börjat. Äppelträden har stora rosa knoppar, men trädens blad är samtidigt ynkligt små – när värmen som i år dröjer, får det såna här effekter.

Även syrenerna börjar skifta i en smula lila allra längst upp, men det är än så länge bara en lila aning, inte mer än knoppar.

I går öppnade jag dörren till Birgittas växthus och kände då en pust av värme slå emot mig. Där var inte torrt, men jag bar dit kanna efter kanna med vatten och vattnade vindruvor, tomater, sallat, rädisor och allt vad det var. Sen vattnade jag också de blommor Birgitta odlar i krukor vid de båda trapporna in till huset.

Om det vackra vädret fortsätter kommer jag att ha trädgårdspass varje dag den här veckan.

Med tiden kommer nog då kondisen att också bli bättre.