Pete Seeger, snart 90

20 januari 2009 14:31 | Musik, Politik | 7 kommentarer

I tidninarna läser jag att Pete Seeger, snart 90 år gammal, fortfarande fungerar i sin gamla roll som politisk vänsteraktivist. Den 18 januari 2009, två dar före installationen av Barack Obama som USAs nye president, deltog han i en konsert vid Lincoln Memorial i Washington och sjöng tillsammans med Bruce Springsteen, Tao Rodriguez-Seeger och the Washington Youth Choir Woody Guthries legendariska sång ”This Land Is Your Land”.

Den sången har ju, i lite nedslipad form, nästan blivit en alternativ amerikansk nationalsång, men Seeger sjöng den här – som en påminnelse till den nye presidenten, kan man förmoda – med de bortopererade, mer radikala stroferna:

There was a big high wall there that tried to stop me;
Sign was painted, it said private property;
But on the back side it didn’t say nothing;
That side was made for you and me.

In the shadow of the steeple I saw my people,
By the relief office I seen my people;
As they stood there hungry, I stood there asking
Is this land made for you and me?

Nobody living can ever stop me,
As I go walking that freedom highway;
Nobody living can ever make me turn back
This land was made for you and me.

* * *

Nej, Seeger är alltså inte död än. Senare i vår fyller han 90.

Och även om hans sångliga (och fysiska, antar jag) krafter har avtagit, sjunger han än.

I höstas kom det faktiskt en nyinspelad CD med Pete Seeger, ”At 89” (Appleseed Recordings. APR CD 1113, 2008).

Skivan inleds med ett banjoriff, och på flera spår, till exempel ”If It Can’t Be Reduced” där han spelar sitt andra huvudinstrument, gitarr, visar han, att han trots sin höga ålder har lyckats bevara sin gamla instrumentala fingerfärdighet.

Fortfarande är det också så att han sjunger vackert, men hans röstregister är numera mer begränsat, rösten ibland aningen darrig.

Det här gäller till exempel CDns andra spår, ”False From True”. Det är musikaliskt en bra låt, dessutom minst lika intressant på grund av sitt politiska innehåll.

Den är skriven vänsteraktivismens år 1968 men är i själva verket en uppgörelse med Seegers eget kommunistiska förflutna. Seeger var liksom många andra i den amerikanska sångvänstern medlem av det amerikanska kommunistpartiet; säkert var det, på stort avstånd från den sovjetiska verkligheten, lätt att romantisera dess överlägsenhet framför den amerikanska verkligheten med dess rasism, klassklyftor, mycket stora grupper av verkligt fattiga, förföljelse av fackförenings- och vänsteraktivister och annat sådant. Men den som fick en mycket stor del av de amerikanska kommunisterna att byta åsikt var inte senator Joe McCarthy utan Nikita Chrustjov: När Chrustjov 1956 kom med sina avslöjanden om Stalin, lämnade cirka 90 procent av medlemmarna det amerikanska kommunistpartiet.

Här är texten till Seegers sång:

False From True

Text och musik: Pete Seeger, 1968

When my songs turn to ashes on my tongue,
When I look in the mirror and see I’m no longer young,
Then I got to start the job of separating false from true,
And then I know, I know I need the love of you.

When I found tarnish on some of my brightest dreams,
When some folks I trusted turned out not quite what they seemed;
Then I got to start the job of separating false from true,
Then once more I know, I know I need the love of you.

No song I can sing will make Governor Wallace change his mind,
No song I can sing will take the gun from a hate-filled man;
But I promise you, and you, brothers and sisters of every skin,
I’ll sing your story while I’ve breath within.

We got to keep on keeping on, even when the sun goes down,
We got to live, live, live until another day comes ’round;
Meanwhile, better start over, separating false from true,
And more and more, I know I need the love of you.

I dag, och sedan mycket länge, är Pete Seeger politiskt främst en engagerad miljöaktivist. På den här skivan finns flera sånger som är uttryck för detta. Ett exempel är ”If It Can’t Be Reduced” med text av Martin Borque och musik av Seeger; den här låten handlar om hållbar utveckling. Seeger sjunger den till banjo med uppbackning av en kör.

1967, under vietnamkriget, skrev Seeger en hårt slående protestsång, ”Waist Back In the Big Muddy”, som också blev skivtitel. När han sjunger den här finns det visserligen en fiol med bland instrumenten, men innehållsligt har den, trots att inte ett ord har ändrats i texten, fått en helt ny syftning. Fast precis nu är ju the big fool i färd med att avgå…

Waist Deep In the Big Muddy

Text och musik: Pete Seeger, 1967

It was back in nineteen forty-two,
I was a member of a good platoon.
We were on maneuvers in Louisiana
One night by the light of the moon.
The captain told us to ford a river,
That’s how it all begun.
We were — knee deep in the Big Muddy,
But the big fool says to push on.

The Sergeant said, “Sir, are you sure,
This is the best way back to the base?”
“Sergeant, go on! I forded this river
About a mile above this place.
It’ll be a little soggy but just keep slogging.
We’ll soon be on dry ground.”
We were — waist deep in the Big Muddy
And the big fool says to push on.

Well, the Sergeant said, “Sir, with all this equipment
No man will be able to swim.”
“Sergeant, don’t be a Nervous Nellie,”
The Captain said to him.
“All we need is a little determination;
Men, follow me, I’ll lead on.”
We were — neck deep in the Big Muddy
And the big fool says to push on.

All at once, the moon clouded over,
We heard a gurgling cry.
A few seconds later, the captain’s helmet
Was all that floated by.
The Sergeant said, “Turn around men!
I’m in charge from now on.”
And we just made it out of the Big Muddy
With the captain dead and gone.

We stripped and dived and found his body
Stuck in the old quicksand.
I guess he didn’t know that the water was deeper
Than the place he’d once before been.
Another stream had joined the Big Muddy
About a half mile from where we’d gone.
We were lucky to escape from the Big Muddy
When the big fool said to push on.

Well, I’m not going to point any moral;
I’ll leave that for yourself
Maybe you’re still walking, you’re still talking
You’d like to keep your health.
But every time I read the paper
Them old feeling come on;
We’re — waist deep in the Big Muddy
And the big fool says to push on.

Waist deep in the Big Muddy
And the big fool says to push on.
Waist deep in the Big Muddy
And the big fool says to push on.
Waist deep! Neck deep!
Soon even a tall man’ll be over his head,
We’re waist deep in the Big Muddy
The big fool says to push on!

Feg eller taktiskt undvikande har Seeger aldrig varit.

Som många gånger förr återvänder han, med hjälp av en Bach-kör, till judarnas öde i Treblinka, men man ska säkert se det faktum, att den följs av en gammal Weavers-klassiker, ”Tzena, Tzena, Tzena”, som en politisk markering: Seeger har samarbetat med både juden Issachar Miron, som skrev sången, och med den palestinske poeten Salman Natour för att få till också en palestinaarabisk text.

Mycket annat kunde nämnas, till exempel ”Alleluya”, en traditionell kanon för kör, och ”Little Fat Baby”, där Seeger alternerar med tre andra sångare.

Jo, lite mer hjälp – både med sång och med fler instrument – behöver han numera jämfört med i sin krafts dagar. Men herregud – vore jag som Seeger om 20 år, när jag (kanske) har uppnått hans ålder, skulle jag skatta mig lycklig.