Estland: Landsbygdsministern (c) får gå efter rekordkort tid

Estlands nye landsbygdsminister, Martin Repinski, Keskerakond (Centerpartiet), har tvingats avgå efter rekordkort tid sedan media hade avslöjat ekonomiska och affärsmässiga oegentligheter. Det heter att han avgår på egen begäran, men bakom det här ligger med all sannolikhet regeringschefen (c).

Det här är ytterligare ett bakslag för Savisaar-falangen i Centerpartiet – Repinski, som man förstår av namnet ryss, var den ende centerministern som hörde hemma i den.

Formellt är efterträdare ännu inte utsedd, men det mesta pekar på att den här posten i regeringen kommer att tas över av ordföranden i Centerns riksdagsgrupp, Tarmo Tamm. Tamm, som betyder Ek, är ett purestniskt namn. Men det finns fortfarande kvar en annan ryss bland Centerns ministrar, något som är nödvändigt för att hålla kvar partiets alla ryska väljare.

Norge: Arbeiderpartiet fortsatt på hög nivå. MDG över spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Kantars opinionsmätning för TV2 gjordes den 28 november-2 december och publicerades den 5 december. Det betyder att den är den första mätning, som någorlunda fångar in regeringskrisen och budgetuppgörelsen och dessas effekter på väljaropinionen.

Høyre 23,0 procent (+ 0,7 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,3 procent (+ 1,4)
Venstre 4,0 procent (+ 0,4)
Kristelig Folkeparti 4,3 procent (- 0,5)
Senterpartiet 6,0 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 37,2 procent (- 0,8)
Sosialistisk Venstreparti 3,9 procent (- 1,8)
Rødt 1,7 procent (- 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 4,5 procent (+ 1,4)

Arbeiderpartiets relativt höga stöd bekräftas också i den här mätningen.

Det mest intressanta med den är dock att MDG, för första gången på mycket länge, åter har tagit sig över fyraprocentsspärren.

En OD-Caprice som dominerades av gästartisterna

2011 såg jag, med stor uppskattning, en scenuppsättning på Oscars av musikalen ”Singin’ In the Rain”, och där såg jag då också det manliga sång- och dansparet Karl Dyall och Rennie Mirro.

Båda var gästartister vid ODs Caprice i helgen, och medan jag 2011 fann särskilt Dyall mycket bra, tyckte jag att särskilt Mirro utmärkte sig den här gången.

Dessutom medverkade sopranen Jeanette Köhn, känd både från kronprinsessans bröllop och samarbete med Göran Greider. Det senare nämnt för att framhålla att hon inte bara är en utmärkt sångerska utan också har stor bredd, vilket hon även vid OD-Capricen visade. Paret Mirro och Dyall behärskar av naturliga skäl inte hennes huvudrepertoar, men hon för sin del kunde inte bara i trio med dem återkalla minnet av SweDanes utan behärskade också till exempel de musikalhits som mer är deras bord.

Och innan jag glömmer det: Trio X hade också ett eget nummer, ”Swedish Dance Routine”.

Verkligen inget ont sagt om sångsolisterna, och de båda manliga visade till och med upp prov på sin scenvighet och dansbegåvning. Men möjligen fick sångsolisterna vid den här Capricen ett lite för stort utrymme om man jämför med kören, som ju ändå är grunden för de här evenemangen.

Ändå finns det mycket värt att nämna också bland det solisterna gjorde: Karl Dyall och Ronnie Mirro i ”Once In My Lifetime” (väl ur ”Stoppa världen, jag vill hoppa av”?) och i ”Minnie the Moocher” (som väl var med i ”The Blues Brothers”?), Nat King Cole-numret ”Nature Boy” (Mirro), Jeanette Köhn i Henry Purcell’s ”Music for a While”, alla tre i en serie musikalnummer och i ett berömvärt David Bowie-potpurri.

Och så då körnumren, som alltså enligt min värdering kunde ha fått vara flera. Mycket lyckad var till exempel ”Gagó” av den haitisk-amerikanske kompositören Sydney Guillaume, och trots att jag inte är religiös, lyssnade jag också gärna på Darius Milhauds ”Psalm 122”. Mitt estniska hjärta klappar även för Ester Mägi och hennes ”Kuidas elaksid?”. Men man behöver inte ha min bakgrund, bara ett levande musikintresse för att inse, att lilla Estland om man ser till körmusiken är mycket större än det är till ytan eller folkmängden.

* * *

ODs vanliga konsertsal, universitetsaulan, är inte tillgänglig på grund av ombyggnad, så vi fick ta oss till en mycket mindre centralt belägen basket- och innebandyhall i stället. Där är hustrun och jag normalt aldrig, men vi lyckades ändå till slut hitta både vår garderob och våra sittplatser. Akustiken och sikten var i alla fall helt OK.

Värre var det sen att i kvällstrafiken per förbeställd buss ta sig till Stor-OD på Uppsala Slott, men dit och till Rikssalen kom vi ändå till slut.

Det blev som vanligt trerättersmiddag, med alkoholfria drycker för mig och Birgitta, och som vanligt överglänste ODisterna med sina sånger både maten och miljön.

Redan medan vi väntade på att få tåga in, träffade vi bekanta som vi talade med, hejade också på manskören ODs kvinnliga chefdirigent Cecilia Rydinger-Alin, som sedan under sång ledde oss in till den väntande middagen.

Också den avbröts kvällen lång av sång, och så höll Hans Dalborg ett av sina spirituella tal. Däremellan kunde man föra samtal med dem som satt allra närmast. Ja, enligt ODs trevliga sed hade jag min egen hustru som bordsdam, men på min vänstra sida satt Kerstin Sahlin, inspektor på Östgöta nation. Hon kunde i glammet föra samtal med ärkebiskopen Anders Wejryd och hans hustru Kajsa, medan jag hade paret Johan och Ingrid Knorring tvärs över bordet, och mitt för Birgitta satt Maria Eckerdal, som under året har doktorerat – vid förra årets OD-middag satt hon vänster om mig och berättade bland annat om sitt pågående avhandlingsarbete i teologi.

På OD-middagarna träffar man så att säga många olika slags djur i Vår Herres hage för att använda en passande terminologi. Med vid middagen var förstås också konsertens soloartister, dock inte för att uppträda mera. Här var det ODisterna som stod för sången, dessutom också den stockholmsbaserade vokalgruppen Vocal Brand, som på det sättet tackade för ett stipendium.

Danmark: En smula upp för de tre partierna i den nya koalitionsregeringen

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 4 decvember kom en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 28,8 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 15,7 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,8 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Det nya ytterhögerpartiet Nye Borgerlige får i den här mätningen ett stöd under den danska tvåprocentsspärren. Socialdemokratiets stöd är fortsatt högt och Dansk Folkepartis fortsatt lågt.

Debatten om den nu genomförda breddningen av den borgerliga regeringen verkar ha ökat regeringspartiernas styrka en smula.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger då följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 28,0 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 19,0 procent
Dansk Folkeparti 15,9 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,2 procent
Nye Borgerlige 1,9 procent

Danmark: Dansk Folkeparti tappar åt alla håll, mest till Socialdemokratiet och Nye Borgerlige

Berlingske noterar i en nyhetsartikel, att Dansk Folkeparti i dag tappar väljare åt alla håll. I Berlingske Barometer den 15 augusti, en sammanvägning av olika opinionsinstituts resultat, stöddes partiet av 20,8 procent; i dag är motsvarande genomsnitt 15,7 procent. De största förlusterna har DF gjort till Socialdemokratiet och det nya högerpopulistiska partiet Nye Borgerlige.

DF har tappat 80.000 väljare bara på en månad.

Som tänkbara förklaringar hos DF självt anges i den här artikeln partiets svängning i frågan om danskt medlemskap i Europol och så kanske framför allt partiets missbruk av EU-medel.

Norge: Regeringen ligger risigt till i mätning men har nu klarat budgetkrisen

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

InFacts opinionsmätning för VG gjordes den 30 november-1 december och publicerades den 2 december:

Høyre 19,9 procent (+ 0,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 12,0 procent (- 0,1)
Venstre 4,5 procent (+ 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,2 procent (- 0,2)
Senterpartiet 8,4 procent (- 0,4)
Arbeiderpartiet 36,7 procent (- 1,2)
Sosialistisk Venstreparti 4,8 procent (+ 0,4)
Rødt 2,6 procent (- 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (- 0,1)

Här ligger Høyre på en anmärkningsvärt låg nivå, men även FrP ligger lågt, Arbeiderpartiet däremot högre än i ett par andra undersökningar nyligen.

Regeringen (H + FrP) och dess båda stödpartier i Stortinget, liberala Venstre och Kristelig Folkeparti, har nu, efter att de båda sistnämnda partierna hade hotat att fälla den blå-blå regeringen, till slut fått en överenskommelse om nästa års budget. Stridsfrågorna gällde till stor del miljön, men det är svårt att se att mittenpartierna där skulle ha nått några anmärkningsvärda framgångar. Snarare har nog rädslan för de borgerliga väljarnas reaktioner skrämt in de två borgerliga mittenpartierna i regeringsfållan igen.

Ísland: Ingen ny regering än. Piratpartiet leder regeringssamtalen

Än har Ísland, som hade val i slutet av oktober, inte lyckats få till en ny regering.

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, 3 mandat, 5,7 procent

Budet att bilda regering har sedan gått i tur och ordning till ledarna för de två största partierna, men eftersom en ny regering för att få tillräckligt stöd i Alltinget (Riksdagen) måste få stöd av partier som ligger ganska olika på vänster-höger-skalan och de aktuella partierna dessutom har mycket olika syn på en del knäckfrågor som skattetryck, EU-medlemskap och fiskegränser, har ingen av de aktuella partiledarna lyckats få till någon överenskommelse om någon ny regering.

Så nu har presidenten gett budet att förhandla om ny regering till Birgitta Jónsdottír, ordförande i Piratar (Piratpartiet). Hennes parti åkte på en oväntad smäll i valet, och hon säger sig för egen del inte vilja bli ny statsminister, däremot gärna talman, så målet är att skapa en regering ledd antingen av Gröna vänsterns Katrín Jakobsdóttir eller av Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson.

Kanske kan Gallups senaste opinionsundersökning, publicerad den 29 november och den första efter valet, ge någon vägledning:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) är med 28,0 procent trots en liten tillbakagång fortfarande landets största parti.
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) gör en fantastisk framryckning till nu 20 procent.
Píratar (Piratpartiet) backar och får nu 13,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) fortsätter backa också efter valet och får nu 9,0 procent.
Viðreisin (Renässans), som är problembarnet framför andra i regeringsbildningen, får nu 8,9 procent.
Björt framtíð (Ljus framtid), som är dess likaledes liberala partner, ökar däremot till 8,6 procent.
Samfylkingin (Samlingsfronten), alltså de isländska Socialdemokraterna, får nu 5,3 procent, vilket är partiets sämsta resultat någonsin.

Melodikrysset nummer 48 2016

Jag verkar nu vara frisk efter höstens alla krämpor Men det går nog över.

Nå, att lösa dagens kryss blev ju på så sätt lättare, men jag tyckte faktiskt att det här krysset bitvis var svårt. Fast vad man tycker är svårt har ju att göra med vad man själv brukar lyssna på för musik och tidigare har lyssnat på.

Men ibland hjälper inte det heller. Ett exempel ur dagens kryss är för min del ”Human”, ett bidrag i årets Melodifestival med Oscar Zia. Det här var en sång och en artist jag helt hade lyckats förtränga.

Och ”You Raise Me Up” har jag förstås hört och kände igen, men inte mindes jag för den skull sångaren, Josh Groban.

Operafrågor brukar jag vara bra på, detta för att jag har sett och på skiva lyssnat på ganska många operor, men dagens operafråga med en ouvertyr som ljudillustration kunde jag inte riktigt placera. Det sökta svarsordet ur operan titel måste dock vara och, och jag ser att andra föreslår Glinkas och Sjukovs ”Ruslan och Ludmila”, men den har jag för egen del varken sett eller lyssnat på.

Stefan Ljungqvist har jag på skiva, och självfallet känner jag från TV och andra media till Sven Melander, men det hade hittills undgått mig, att de tillsammans har gjort ”Pepe’s Bodega”.

Men det här som krysslösarna finner svårt kan ju växla ganska mycket mellan olika åldrar och lyssnarkategorier. Själv har jag alltid gillat Cajsa-Stina Åkerström, så henne känner jag igen, som i dag i frödingtonsättningen ”Min vita sidensko”.

Och Leif G W Persson har jag till och med träffat och talat med – men vem känner inte igen hans stämma från otaliga TV-framträdanden? I det här fallet var ljudillustrationen hämtad ur ett besök hos Ulf Elving.

Lars Winnerbäck har jag väl i stort sett allt av på skiva, så hans ”Möt mig på stationen” beredde mig heller inga svårigheter.

Brita Borg har jag till och med i mina unga dar hört från scen, faktiskt tidigare än när hon sjöng in ”Ljuva 60-tal” (1969).

Redan under folkskoletiden i Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall sjöng vi ”Vi går över daggstänkta berg” – men då sjöng vi fortfarande ”Vi gå…”.

Fast sen dröjde det, innan jag lärde mig också ”Ack Värmeland du sköna”.

Jag har hela Beatles’ skivutgivning, också många av George Harrisons senare egna plattor, så jag hade inga svårigheter med att komma på hans namn, när ”Any Road” spelades.

Men jag följer också melodifestivalerna, även om alltså – se inledningen – inte riktigt allt där fastnar i musikminnet. Sanna Nielsen och hennes vinnarlåt 2014, ”Undo”, kommer jag dock utan några större svårigheter i håg. Däremot har jag googlat fram att hon sen i Eurovision Song Contest hamnade på tredje plats med den här låten.

Och så avslutar vi dagens redovisning med ett för Anders Eldeman typiskt val av låt den här årstiden, ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer” med Nat King Cole. På svenska hette den ”Gröna granna sköna sanna sommar”, fick svensk text av Stikkan Andersson (som också stod bakom ”Ljuva 60-tal”) och sjöngs in av Lill-Babs.

Själv ska jag efter lunch byta om till frack. Jag och Birgitta ska nämligen i eftermiddag gå på ODs Caprice. För det måste man inte vara klädd i frack, men vi ska sen vidare till OD-middag på Uppsala slott. Birgitta är nämligen så kallad moster i OD.

Finland: (S) störst men har nu Centern i hälarna

I en ny opinionsmätning, gjord en 2-29 november av Taloustutkimu för Yle, är Socialdemokraterna fortfarande största parti.

Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet), som är det ledande oppositionspartiet, stöds nu av 21,1 procent (- 0.1 procentenheter). Det är fortfarande en rejäl upphämtning sen valet 2015, då partiet bara fick 16,9 procent.

Regeringens ledande parti, Suomen Keskusta (Centern), får i den här mätningen 20,4 procent (+ 0,8), vilket betyder att partiet har ökat sen förra mätningen. I valet 2015 fick partiet stöd av 21,1 procent.

Centerns främsta stöttepelare i regeringen, Kokoomus (Samlingspartiet), får nu 18,9 procent (+ 0,1). I valet 2015 fick partiet stöd av 18,2 procent, så det går äntligen uppåt nu under parteits nye ledare.

Det tredje benet i den borgerliga koalitionsregeringen, Perussuomalaiset (Sannfinländarna), är kvar på rekordlåg nivå, 8,5 procent (+- 0). I valet 2015 stöddes partiet av 17,7 procent av väljarna.

Övriga partier är samtliga i opposition.

Vihreä Liitto (Gröna förbundet) får i den här mätningen 12,6 procent, vilket betyder att partiet tappar 1,0, så frågan är, om partiets uppåtgående trend – i valet 2015 fick partiet 8,5 procent – nu är bruten.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) stöds av 8,6 (- 0,1) procent, fortfarande mer än det partiet fick i valet 2015, 7,1 procent.

Svenska Folkpartiet får 4,0 procent (+- 0). I valet fick partiet stöd av 4,9 procent.

Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) får 3,6 procent (+ 0,2). Det senaste valresultatet var 3,5 procent.

Birgitta Dahl i TV2 om memoarerna

Birgitta Dahls memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss förlag, 2016) fortsätter att intressera media.

Fredagen den 2 december klockan 15.45, intervjuades hon av Hans Ekman i det kvartslånga programmet ”Politik i bokhyllan” i TV2. Programmet finns tillgängligt på webben.

Programmet handlade självfallet om henens politiska bakgrund och gärning, till exempel om hennes med tiden allt mer negativa inställning till kärnkraften.

Men det visade sig att intervjuaren, Hans Ekman, också ville ha med mig på ett hörn – jag förekommer ju, som ni kan förstå, i min hustrus memoarer.

Dels tog han upp Birgittas insatser för miljön i mitt gamla hemland Estland, och på de här arbetsresorna deltog jag inte bara som medföljande make utan också med egna kunskaper om landet och i dess språk i bagaget.

Och så fick hon lov att berätta en ganska roande historia som till bakgrund har att jag i mitt gamla yrke som journalist brukade följa andra partiers stämmor och kongresser. Centern genomförde på den tiden alltid sina stämmor veckan strax före midsommar, så eftersom jag fyller år den 19 juni, befann jag mig alltid på själva födelsedagen på centerstämma. Centern växlade plats för stämman mellan lämpliga orter i sina partidistrikt, och det år det här handlar om bodde jag på Ronneby Brunn. När då Birgitta på födelsedagen ringde dit och bad att få tala med Enn Kokk, svarade växeltelefonisten raskt ”Ett ögonblick så ska ni få tala med köket”, och sen svarade man mycket riktigt där. Efter det att det här hade upprepats ytterligare en gång lyckades hon, vid tredje försöket, hinna förklara för växeltelefonisten, att det var en av gästerna hon ville tala med, och så blev jag vederbörligen gratulerad på födelsedagen.