Melodikrysset nummer 48 2016

3 december 2016 12:42 | Barnkultur, Mat & dryck, Media, Politik, Ur dagboken | 11 kommentarer

Jag verkar nu vara frisk efter höstens alla krämpor Men det går nog över.

Nå, att lösa dagens kryss blev ju på så sätt lättare, men jag tyckte faktiskt att det här krysset bitvis var svårt. Fast vad man tycker är svårt har ju att göra med vad man själv brukar lyssna på för musik och tidigare har lyssnat på.

Men ibland hjälper inte det heller. Ett exempel ur dagens kryss är för min del ”Human”, ett bidrag i årets Melodifestival med Oscar Zia. Det här var en sång och en artist jag helt hade lyckats förtränga.

Och ”You Raise Me Up” har jag förstås hört och kände igen, men inte mindes jag för den skull sångaren, Josh Groban.

Operafrågor brukar jag vara bra på, detta för att jag har sett och på skiva lyssnat på ganska många operor, men dagens operafråga med en ouvertyr som ljudillustration kunde jag inte riktigt placera. Det sökta svarsordet ur operan titel måste dock vara och, och jag ser att andra föreslår Glinkas och Sjukovs ”Ruslan och Ludmila”, men den har jag för egen del varken sett eller lyssnat på.

Stefan Ljungqvist har jag på skiva, och självfallet känner jag från TV och andra media till Sven Melander, men det hade hittills undgått mig, att de tillsammans har gjort ”Pepe’s Bodega”.

Men det här som krysslösarna finner svårt kan ju växla ganska mycket mellan olika åldrar och lyssnarkategorier. Själv har jag alltid gillat Cajsa-Stina Åkerström, så henne känner jag igen, som i dag i frödingtonsättningen ”Min vita sidensko”.

Och Leif G W Persson har jag till och med träffat och talat med – men vem känner inte igen hans stämma från otaliga TV-framträdanden? I det här fallet var ljudillustrationen hämtad ur ett besök hos Ulf Elving.

Lars Winnerbäck har jag väl i stort sett allt av på skiva, så hans ”Möt mig på stationen” beredde mig heller inga svårigheter.

Brita Borg har jag till och med i mina unga dar hört från scen, faktiskt tidigare än när hon sjöng in ”Ljuva 60-tal” (1969).

Redan under folkskoletiden i Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall sjöng vi ”Vi går över daggstänkta berg” – men då sjöng vi fortfarande ”Vi gå…”.

Fast sen dröjde det, innan jag lärde mig också ”Ack Värmeland du sköna”.

Jag har hela Beatles’ skivutgivning, också många av George Harrisons senare egna plattor, så jag hade inga svårigheter med att komma på hans namn, när ”Any Road” spelades.

Men jag följer också melodifestivalerna, även om alltså – se inledningen – inte riktigt allt där fastnar i musikminnet. Sanna Nielsen och hennes vinnarlåt 2014, ”Undo”, kommer jag dock utan några större svårigheter i håg. Däremot har jag googlat fram att hon sen i Eurovision Song Contest hamnade på tredje plats med den här låten.

Och så avslutar vi dagens redovisning med ett för Anders Eldeman typiskt val av låt den här årstiden, ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer” med Nat King Cole. På svenska hette den ”Gröna granna sköna sanna sommar”, fick svensk text av Stikkan Andersson (som också stod bakom ”Ljuva 60-tal”) och sjöngs in av Lill-Babs.

Själv ska jag efter lunch byta om till frack. Jag och Birgitta ska nämligen i eftermiddag gå på ODs Caprice. För det måste man inte vara klädd i frack, men vi ska sen vidare till OD-middag på Uppsala slott. Birgitta är nämligen så kallad moster i OD.