Två nya danska opinionsmätningar korrigerar på en viktig punkt den närmast föregående

Enligt den danska opinionsmätning jag senast redovisade låg Dansk Folkeparti på första plats.

Nu har det kommit två nya partisympatigallupar, som båda dementerar detta och över huvud taget ordningen i täten.

Både i mätningen från Voxmeter och den från Gallup ligger detta högerpopulistiska parti först på tredje plats, med 17,7 procent respektive 18,7 procent. Därmed ligger Dansk Folkeparti trea också i det sammanviktade Berlingske Barometer, där resultatet blir 19,2 procent. Fast även det ligger ju långt över partiets valresultat 2011, 12,3 procent.

Etta i de här båda mätningarna ligger det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre med 25,5 procent respektive 25,3 procent – i Barometern får partiet 24,7 procent. Partiet närmar sig här sitt resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Tvåa ligger följaktligen Socialdemokratiet med 23,3 procent i Voxmeter (inte långt från valresultatet 2011, 24,8 procent) och – betydligt lägre – 21,6 procent i Gallup, vilket i Barometern ger 21,7 procent. Jag ser att partiet nu efter den senaste regeringsombildningen i sin riksdagsgrupp har lyft fram ett par personer med facklig förankring – få se om det hjälper.

I en artikel i Jyllands-Posten kan man läsa att Socialdemokratiet i klassiskt starka områden som Nordjylland, Fyn och Bornholm har tappade påfallande många väljare. På Nordjylland röstade till exempel 30,3 procent socialdemokratiskt i folketingsvalet 2011, medan 24,5 procent enligt en färsk opinionsundersökning skulle göra det i dag. Missnöjda treditionella (S)-väljare har i betydande utsträckning gått över till populistiska Dansk Folkeparti.

Socialdemokraternas kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, får hos Voxmeter 8,1 procent och hos Gallup 7,1 procent, vilket i barometersammanvägningen ger partiet 7,9 procent. Fortfarande ligger man alltså under valresultatet 2011, 9,5 procent.

Deras avhoppade partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i Voxmeter-mätningen 6,9 procent men i Gallup-mätningen bara 5,2 procent, vilket ger ett barometergenomsnitt på 6,4 procent, således en bra bit från valresultatet 2011, 9,2 procent.

Får man tro de här mätningarna, har SFs konkurrent om vänsterväljarna, Enhedslisten, skaffat sig ett bestående övertag. I Voxmeter får partiet 8,6 procent, i Gallup 10,1 procent, vilket i barometergenomsnitt blir 9,3 procent, ett resultat långt över partiets resultat i folketingsvalet 2011, 6,7 procent.

Borgerliga oppositionspartiet Konservative Folkeparti står och stampar kring valresultatet från 2011, 4,9 procent. Voxmeter noterar partiet för 4,8 procent, medan resultatet hos Gallup är 5,5 procent, vilket i Barometerns sammanvägning blir 5,3 procent.

Under sitt valresultat, 5,0 procent, ligger också Liberal Alliance med 4,2 procent i Voxmeter och 4,5 procent i Gallup, vilket ändå i Barometern, som ju innefattar fler mätningar, ger 5,0 procent.

Anna Hagberg roar oss – åtminstone mig

Fortfarande känns det särskilt roligt, när dagens stora kryss i Aftonbladet är signerat Anna Hagberg. Inte så att hennes korsord genomgående är ursvåra, men det faktum att hennes nycklar ibland kan tydas på olika sätt (typtyp = stereo; bubbeleffekt = prisras; målstart = aperitif; något man gärna är i = esse; har tavlor betraktats i = klassrum) och att man både bör kunna barnvisor (”Är du vaken Lars?”) och ha läst Ture Sventon (där ju efternamnet leder oss till det sökta ordet, ”talfel”) för att kunna lösa hennes kryss gör närkampen med hennes intellekt extra trevlig.

Ett par svåra nycklar/svar i första ordet i den första ordremsan gjorde dock att det hakade upp sig för mig. Mest problem hade jag med det lodräta trebokstavsord, vars nyckel var ”Har surfbrädor köpts för”. Jag saknade bara första bokstaven, så svaret kunde tänkas bli BUD – men varför i så fall? Svaret skulle bli något för mig mycket mer avlägset, AUD = australiska dollar. Det finns det ju en viss logik i, men – aja, baja, Anna – förkortningar, allra minst så ovanliga, bör inte användas i korsord.

Melodikrysset nummer 41 2014

I dag hotade Anders Eldeman med att Melodikrysset skulle vara knepigt. Det kan det ju ha varit för andra, men själv hade jag – kanske för att det här krysset innehöll ganska många äldre låtar och artister – inga större svårigheter med att lösa det. Googla har jag bara behövt göra för att kunna komplettera med korrekta faktauppgifter som årtal.

Vi kan ju börja med de filmanknutna frågorna.

Jag har ”Pilsnerboxen” och har skrivit – se Kulturspegeln, Film – om ”Pensionat Paradiset” med Thor Modéen i huvudrollen. Ur den hade ljudillustrationen, ”En äkta mexikanare” med Modéen, hämtats.

Ännu äldre, både som låt (1929) och som filmmelodi (1930), är Irving Berlings ”Puttin’ On the Ritz”. Många minns den säkert i insjungning av Fred Astaire (1946), men det finns också senare, hörvärda versioner.

Jag har sett Jönsson-ligan-filmer, däremot aldrig den danska varianten där den har fått namn efter Olsen.

Chuck Berry gjorde sin ”School Days” (”Ring Ring Goes the Bell”) 1957, när jag gick i gymnasiet – jag kommer snart att skriva om ett 3 CD-set med Chuck Berry-låtar. Men i dag fick vi höra den med en annan mycket långlivad skivhjälte, Cliff Richard.

När Paul Anka sjöng in ”Diana” (1957), var jag alltså själv gymnasist, och när jag efter studentexamen 1958-1959 gjorde lumpen i Sollefteå, sjöngs den fortfarande av en av mina lumparkompisar vid en kompaniafton.

Jo, vi lyssnade på rockmusik på den där tiden också – temat de äldre och deras musiksmak är mig välbekant från mina egna yngre år. Britta Borg slog för övrigt redan 1948 en brygga tvärs över generationsgränserna, med ”Jag ska ta morfar med mig ut i kväll”.

Till svunna tider, fast bara till 1966, förde oss i dag också Tom Jones tillbaka med ”Green, Green Grass At Home”, i Stikkan Anderssons svenska översättning ”En sång en gång för länge sen”.

Cornelis Vreeswijk har min hustru valturnerat med, men det är inte därför jag har alla hans skivor. Cornelis hade ett mycket brett musikaliskt register men gjorde också många politiska texter, till exempel ”Jag hade en gång en båt”, i original ”Sloop John B”. Också den här cornelistexten hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter – där finns också skivtips.

I politiska sammanhang – på valturné med Olof Palme – har jag också mött Monica Nielsen, som vi i dag hörde i ”Ulla Winblad i Fiskartorpet” med Pierre Ström som upphovsman. Pierre träffade jag senast i samband med en releasekonsert för en ny skiva med Jan Hammarlund; jag har skrivit om det här här på bloggen.

Däremot känner jag inte Thorsten Flinck, vilket inte har att göra med att hans kompband i Melodifestivalen 2012 hette Revolutionsorkestern. Det hindrar inte att jag tyckte, att hans melodifestivalbidrag, ”Jag reser mig igen”, signerat bland andra Ted Ström, var utmärkt.

Ska man klara Melodikrysset, måste man varje år se Melodifestivalen, inklusive alla deltävlingarna. Annars kan man inte klara att det var Elin Lanto som 2010 tävlade med ”Doctor, Doctor”.

Men ska jag vara helt ärlig, tilltalas jag mer av den musik som nu återstår att redovisa, skriven av Jacques Offenbach och hämtad ur ”Orfeus i underjorden”, 1858.

Danmark: Justitieministern flyr det sjunkande skeppet

Det är svårt att se den danska justitieministern Karen Hækkerups (s) utträde ur regeringen som något annat än att hon nu lämnar den sjunkande regeringsskutan för att i stället bli direktör i näringslivet. Hon har en lång ministerbana bakom sig, som social- och integrationsminister, som minister för livsmedel, lantbruk och fiske och nu senast alltså som justitieminister. Hon blir nu direktör för Landbrug & Fødevarer, en organisation för danska lantbrukare och livsmedelsproducenter, en sektor av danskt näringsliv som politiskt domineras av Venstre-anhängare.

Det här har tvingat Helle Thorning-Schmidt att göra ytterligare en rockad i sin redan många gånger ombildade regering. Ny justitieminister blir Mette Frederiksen (s), som på posten som minister för sysselsättning efterträds av Henrik Dam Kristensen (s).

Det vore inte så dumt med serier som har handling och serieform

Galago har, när den har varit som bäst, bidragit till att bredda och förnya svensk seriekonst.

Än – jag talar nu om nummer 3 2014 – lever gamla gudar som Pontus Lundkvist och David Liljemark och, fastän med ett ganska udda bidrag, Simon Gärdenfors i den här tidningen, men Gärdenfors ”Toshio” är tillsammans med urgalagoisten John Anderssons ”Den osynlige mannen åtevänder” och en modern skapelse av samma slag, signerad Kolbeinn Karlsson, ganska märkliga just som tecknade serier.

Galago har gjort en stor och berömvärd insats för att ge kvinnliga serietecknare plats i sina spalter, och det här har utan tvekan varit en starkt bidragande orsak till att äntligen göra seriemediet mer jämställt.

En av de här kända kvinnliga serieskaparna är Liv Strömquist. I det aktuella numret av Galago ges hon mycket stort utrymme för att i bild och text – tyvärr alldeles för mycket text – berätta om män som har varit för intresserade av de som brukar kallas det kvinnliga könsorganet. Det är engagerat och bitvis roligt, men det brister i seriegestaltningen. Samma problem lider Sara Granérs ”Nej till naturen!!!” – annars en angelägen serie – av.

Jag skulle önska att Galago odlade och publicerade också mer normala comic strips som, för att fortsätta på den kvinnliga linjen, Lina Neidestams ”Zelda”.

Och, för att återvända till en av mina käpphästar: publicerade realistiska äventyrsserier som Jakob Nilssons serieversioner av Stieg Trenter-deckare.

Om nobelpristagaren och utgivningen av hans böcker på svenska

Ända sedan gymnasietiden på 1950-talet har jag ganska systematiskt läst nobelpristagarna i litteratur. En del av dem har jag läst innan de fick det här priset. Andra har jag skaffat böcker av och läst när de har belönats.

Årets pristagare, den franske författaren Patrick Modiano, finns tyvärr inte i vårt vid det här laget väldiga bibliotek, så jag får vänta tills jag kan köpa hans böcker, snart som vanligt också nytryck, tills förlaget har hunnit möta det köptryck ett nobelpris alltid skapar.

Och då kommer ett antal av dem att finnas på våra sängbord och senare i bokhyllan.

Ser vi till förlagssidan, är den lyckliga vinnaren av årets nobelpris Elisabeth Grate bokförlag, som vinnlägger sig om att ge ut inte bara kvalitetslitteratur från det franska språkområdet utan också formger böckerna enkelt och smakfullt,

När jag kollar utgivning av Modiano på svenska ser jag, att stora Norstedts tidigare också har gett ut en rad böcker av honom men sedan har lämnat honom – därefter har Elisabeth Grate tagit över utgivningen. Snopet för stora KF-ägda Norstedts. Men heder åt det lilla och mycket kvalitetsinriktade Elisabeth Grate bokförlag. En kulturgärning ger till slut också välförtjänt pekuniär utdelning.

Dansk Folkeparti på förstaplats i ny dansk mätning

Tätplaceringarna mellan de tre stora partierna i Danmark har ett tag haft samma ordning i de undersökningar som genomförs av de olika gallupföretagen, men den relativa stabilitet som har funnits i olika mätningar under senare tid rubbas i den senaste från Yougov.

Enligt den är högerpopulistiska Dansk Folkeparti med 22,7 procent Danmarks största parti, medan det i Berlingskes mätningsgenomsnitt med 19,9 procent ligger trea. Även det senare är ett gott resultat med tanke på att DF i valet 2011 bara fick stöd av 12,3 procent.

I Yougov-mätningen ligger högerliberala Venstre med 22,4 procent på andra plats. Det här är ett betydligt lägre stöd än det partiet får i Berlingske Barometer, alltså ett mätningsgenomsnitt, 24,4 procent. I en del mätningar har Venstre legat nära sitt valresultat 2011, 26,7 procent.

Socialdemokratiet, i de flesta mätningar rankat som tvåa, får i den här mätningen stöd av bara 19,1 procent (mot 21,1 i Barometern). Vilket partiets stöd nu än är, ligger det fortsatt under sitt valresultat 2011, 24,8 procent.

Också dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, hamnar i den här mätningen lågt, på 6,6 procent mot 7,7 procent i Barometern och hela 9,5 procent i 2011 års val.

Deras förutvarande partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i den aktuella mätningen stöd av 6,3 procent mot 6,5 procent i Barometern. SF ligger alltså fortsatt under sitt valresultat 2011, 9,2 procent.

Dess konkurrent, den rödgröna och feministiska Enhedslisten, är med 10,5 procent i den här undersökningen ett betydligt större parti. I Barometern rankas det för 9,3 procent. Båda de här siffrorna är bättre än partiets resultat 2011, 6,7 procent.

Av de två mindre borgerliga oppositionspartierna får Konservative Folkeparti i Yougov-undersökningen 5,0 procent, vilket ligger ganska nära barometergenomsnittet, 5,3 procent, och valresultatet 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, är i Yougov-undersökningen uppe i 6,5 procent, i barometergenomsnittet dock bara 5,3 procent.

Norge: Arbeiderpartiet på mycket hög nivå. SV över spärren

I TNS Gallups oktobermätning för norska TV2 får Arbeiderpartiet ett mycket gott resultat, 36,5 procent, vilket är en uppgång med 2,4 procentenheter jämfört med julimätningen i samma serie. I stortingsvalet 2013, då den arbeiderpartiledda koalitionsregeringen förlorade makten, hamnade AP på 30,8 procent.

I den här mätningen befinner sig också Sosialistisk Venstreparti över spärren. SV ökar med 0,4 procentenheter till 4,7 procent. I valet 2013 klarade SV med 4,1 procent fyraprocentsspärren.

Lite sämre går det för de här båda partiernas regeringskollega från då, Senterpartiet. Det minskar med 1,1 procentenheter till 4,2 procent, att jämföra med valresultatet 2013, 5,5 procent.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt, som i valet 2013 fick 1,1 procent, stöds i den aktuella mätningen av 1,6 procent.

Det i Norge blockneutrala Miljøpartiet De Grønne går i den här mätningen upp med 0,4 procentenheter, och med 4,5 procent ligger det över spärren. I valet 2013 fick partiet 2,8 procent men ett bättre resultat i Oslo gav ett lokalt mandat där.

Inom Kristelig Folkeparti, ett mittenparti som nu stöder den sittande blå-blå regeringen, har röster höjts för att partiet i stället borde söka samverkan med Arbeiderpartiet (och förstås Senterpartiet). Men i den nu aktuella undersökningen minskar KrF med 1,2 procentenheter till 3,7 procent och skulle då inte klara spärren till Stortinget. I valet 2013 fick partiet 5,6 procent.

Nedåt, – 0,8 procentenheter, går det också för det andra mittenpartiet, liberala Venstre, som fortsatt stöder den blå-blå regeringen. Venstre får i den här mätningen stöd av 5,2 procent, exakt det resultat partiet fick i valet 2013.

För de båda partier som tillsammans bildar den blå-blå regeringen går det olika.

Det regeringsledande och större Høyre backar med 1,4 procentenheter till 25,3 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar med 1,5 procentenheter till 13,8 procent, vilket dock fortfarande ligger långt under partiets resultat i valet 2013, 16,3 procent.

På stället marsch för de flesta danska partier

Också i Voxmeters senaste mätning ligger borgerliga Venstre med 25,2 procent etta, mer överlägset än i genomsnittet i Berlingske Barometer, 24,8 procent. Därmed är partiet inte långt från sitt resultat i 2011 års folketingsval, 26,7 procent. I den senaste mätningen från Greens låg partiet på 23,5 procent.

De borgerliga kärnväljarna, av vilka många röstar mot socialdemokratin snarare än förordar ett bestämt alternativ, ser Venstre som den politiska kraft som kan åstadkomma regeringsskifte. Och då verkar inte ens den kritik och de kriser som har drabbat Venstres partiledare, Lars Løkke Rasmussen, hindra dem från att lägga sin röst på Venstre. Løkke Rasmussen fortsätter också att utmana – nu senast har han sagt att man inte ska utesluta ett deltagande av högerpopulistiska Dansk Folkeparti i en kommande borgerlig regering. Men det är som om danskarna inte värderar Venstre efter dess ledare: Enligt en färsk undersökning ligger han bland ledande danska politiker när det gäller trovärdighet på fjortonde plats, när det gäller karisma på femte plats.

Tvåa bland partierna, med 22,5 procent i Voxmeter och 21,5 procent i Barometern (Greens gav partiet 20,1 procent), ligger Socialdemokratiet. Att partiet, som 2011 fick 24,8 procent av rösterna, inte riktigt lyfter kan inte förklaras bara med partiledarens/stasministerns relativa impopularitet – Venstre går ju bra oavsett partiledarens beteende. Men nämnas bör att Helle Thorning-Schmidt i den ovan refererade mätningen när det gäller trovärdighet bland danska politiker ligger på tionde plats – de socialdemokratiska regeringskollegerna Bjarne Corydon och Mette Frederiksen ligger på fjärde respektive femte plats. Och mäter man i stället karisma, ligger hon på tolfte plats, här slagen av Frederiksen och en annan partivän, Henrik Sass Larsen.

Går man vidare till det parti som numera är tredjestörst i Danmark, högerpopulistiska Dansk Folkeparti, har detta i Kristian Thulesen Dahl en vida mer populär partiledare. Han ligger etta på trovärdighetslistan och fyra på karismalistan – i det senare fallet ligger den klassiska missnöjespolitikern och tidigare partiledaren Pia Kjærsgaard på andra plats.

Dansk Folkeparti får hos Voxmeter 18,3 procent, i Barometern 19,3 procent och hos Greens hela 22,1 procent. I valet 2011 fick partiet bara 12,3 procent.

I Voxmeter-mätningen får Socialdemokratiets regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, 7,9 procent mot 8,0 procent i Barometern och 8,2 procent hos Greens. Alla de här resultaten ligger alltså under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Efter SFs avhopp från den här koalitionen har regeringen nu två vänsterpartier att förhandla med i Folketinget.

Socialistisk Folkeparti får hos Voxmeter 7,9 procent, i Barometern 6,6 procent och hos Greens 6,2 procent, alltså fortfarande långt under resultatet i 2011 års val, 9,2 procent.

Konkurrenten om vänsterröstena, rödgröna och feministiska Enhedslisten, får hos Voxmeter 7,8 procent, i Barometern 9,1 procent och hos Greens 10,5 procent. Alla de här resultaten ligger över vad partiet fick i 2011 års val, 6,7 procent.

Återstår de två mindre borgerliga partierna.

Konservative Folkeparti får hos Voxmeter 5,5 procent, i Barometern 5,3 procent och hos Grrens 5,2 procent. Det är aningen men inte mycket bättre än resultatet i folketingsvalet 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, får hos Voxmeter 4,9 procent, i Barometern 5,0 procent och hos Greens 5,6 procent. Också här alltså på stället marsch.

Filmad fransk roman

Jag har inte läst den franske författaren David Foenkinos’ roman ”Nathalie – en delikat historia” (i svensk översättning av Magnus Petersson, Sekwa, 2012, i original ”La délicatesse”, 2009). Men av det jag nätvägen har tagit reda på om Foenkinos är att han både är en bästsäljande författare och har fått en rad litterära priser.

Däremot har jag sett filmen ”Nathalie” (”La délicatesse”, 2011), i regi av David Foenkinos och Stéphanen Foenkinos, den senare vad jag förstår bror till författaren. Den är, utan att vara någon av filmhistoriens höjdpunkter, en bitvis ganska roande historia.

Nathalie, väl spelad av Audrey Tautou, förälskar sig i och gifter sig med en man som dess värre omkommer i en bilolycka. Nathalies sorg blir lång och svårövervunnen, och under tiden går hon upp i sitt arbete och avancerar där. Det här obestämda företaget verkar vara svenskägt – bland de många arbetskamraterna finns en kollega med namnet Markus Lundell, i filmen kreerad av den tunnhårige och inte direkt slimmade belgaren François Damiens, lite av en tönt i tröja och med skägg och ryggsäck. I en scen på svenska har hans föräldrar köpt sill åt honom.

Varför Nathalie en dag, efter tre års sorgcelibat, en dag plötsligt kysser just den här mannen på munnen förblir lite av en gåta.

Sen fortsätter det här, trots att också chefen försöker lägga sig i, i turer där Markus ömsom dras till Nathalie, ömsom försöker hålla sig på avstånd från henne. Det är en lång och krokig väg till den happy end som åtminstone skymtar i filmens slut.