På stället marsch för de flesta danska partier

Också i Voxmeters senaste mätning ligger borgerliga Venstre med 25,2 procent etta, mer överlägset än i genomsnittet i Berlingske Barometer, 24,8 procent. Därmed är partiet inte långt från sitt resultat i 2011 års folketingsval, 26,7 procent. I den senaste mätningen från Greens låg partiet på 23,5 procent.

De borgerliga kärnväljarna, av vilka många röstar mot socialdemokratin snarare än förordar ett bestämt alternativ, ser Venstre som den politiska kraft som kan åstadkomma regeringsskifte. Och då verkar inte ens den kritik och de kriser som har drabbat Venstres partiledare, Lars Løkke Rasmussen, hindra dem från att lägga sin röst på Venstre. Løkke Rasmussen fortsätter också att utmana – nu senast har han sagt att man inte ska utesluta ett deltagande av högerpopulistiska Dansk Folkeparti i en kommande borgerlig regering. Men det är som om danskarna inte värderar Venstre efter dess ledare: Enligt en färsk undersökning ligger han bland ledande danska politiker när det gäller trovärdighet på fjortonde plats, när det gäller karisma på femte plats.

Tvåa bland partierna, med 22,5 procent i Voxmeter och 21,5 procent i Barometern (Greens gav partiet 20,1 procent), ligger Socialdemokratiet. Att partiet, som 2011 fick 24,8 procent av rösterna, inte riktigt lyfter kan inte förklaras bara med partiledarens/stasministerns relativa impopularitet – Venstre går ju bra oavsett partiledarens beteende. Men nämnas bör att Helle Thorning-Schmidt i den ovan refererade mätningen när det gäller trovärdighet bland danska politiker ligger på tionde plats – de socialdemokratiska regeringskollegerna Bjarne Corydon och Mette Frederiksen ligger på fjärde respektive femte plats. Och mäter man i stället karisma, ligger hon på tolfte plats, här slagen av Frederiksen och en annan partivän, Henrik Sass Larsen.

Går man vidare till det parti som numera är tredjestörst i Danmark, högerpopulistiska Dansk Folkeparti, har detta i Kristian Thulesen Dahl en vida mer populär partiledare. Han ligger etta på trovärdighetslistan och fyra på karismalistan – i det senare fallet ligger den klassiska missnöjespolitikern och tidigare partiledaren Pia Kjærsgaard på andra plats.

Dansk Folkeparti får hos Voxmeter 18,3 procent, i Barometern 19,3 procent och hos Greens hela 22,1 procent. I valet 2011 fick partiet bara 12,3 procent.

I Voxmeter-mätningen får Socialdemokratiets regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, 7,9 procent mot 8,0 procent i Barometern och 8,2 procent hos Greens. Alla de här resultaten ligger alltså under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Efter SFs avhopp från den här koalitionen har regeringen nu två vänsterpartier att förhandla med i Folketinget.

Socialistisk Folkeparti får hos Voxmeter 7,9 procent, i Barometern 6,6 procent och hos Greens 6,2 procent, alltså fortfarande långt under resultatet i 2011 års val, 9,2 procent.

Konkurrenten om vänsterröstena, rödgröna och feministiska Enhedslisten, får hos Voxmeter 7,8 procent, i Barometern 9,1 procent och hos Greens 10,5 procent. Alla de här resultaten ligger över vad partiet fick i 2011 års val, 6,7 procent.

Återstår de två mindre borgerliga partierna.

Konservative Folkeparti får hos Voxmeter 5,5 procent, i Barometern 5,3 procent och hos Grrens 5,2 procent. Det är aningen men inte mycket bättre än resultatet i folketingsvalet 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, får hos Voxmeter 4,9 procent, i Barometern 5,0 procent och hos Greens 5,6 procent. Också här alltså på stället marsch.

Filmad fransk roman

Jag har inte läst den franske författaren David Foenkinos’ roman ”Nathalie – en delikat historia” (i svensk översättning av Magnus Petersson, Sekwa, 2012, i original ”La délicatesse”, 2009). Men av det jag nätvägen har tagit reda på om Foenkinos är att han både är en bästsäljande författare och har fått en rad litterära priser.

Däremot har jag sett filmen ”Nathalie” (”La délicatesse”, 2011), i regi av David Foenkinos och Stéphanen Foenkinos, den senare vad jag förstår bror till författaren. Den är, utan att vara någon av filmhistoriens höjdpunkter, en bitvis ganska roande historia.

Nathalie, väl spelad av Audrey Tautou, förälskar sig i och gifter sig med en man som dess värre omkommer i en bilolycka. Nathalies sorg blir lång och svårövervunnen, och under tiden går hon upp i sitt arbete och avancerar där. Det här obestämda företaget verkar vara svenskägt – bland de många arbetskamraterna finns en kollega med namnet Markus Lundell, i filmen kreerad av den tunnhårige och inte direkt slimmade belgaren François Damiens, lite av en tönt i tröja och med skägg och ryggsäck. I en scen på svenska har hans föräldrar köpt sill åt honom.

Varför Nathalie en dag, efter tre års sorgcelibat, en dag plötsligt kysser just den här mannen på munnen förblir lite av en gåta.

Sen fortsätter det här, trots att också chefen försöker lägga sig i, i turer där Markus ömsom dras till Nathalie, ömsom försöker hålla sig på avstånd från henne. Det är en lång och krokig väg till den happy end som åtminstone skymtar i filmens slut.

Lettland: Borgerlig koalition håller vänstern borta från makten

I Lettland genomfördes val till Saeimas (Riksdagen) den 4 oktober 2014. Senast genomfördes motsvarande val 2011

Största parti, men nu med mindre framgång än 2011, blev det till den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet anslutna ”Saskaņa” sociāldemkrātiskā partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni), som den här gången fick stöd av 23,13 procent och 24 mandat mot 28,36 procent och 31 mandat i 2011 års val.

Den ryska aggressionen mot Ukraina har väckt många antiryska emotioner till liv i Lettland, och möjligen kan detta ha bidragit till det ryssdominerade Harmonipartitets nedgång. I ett tidigare val kandiderade en del lettiska socialdemokrater, som inte gillade samgåendet med ett annat socialdemokratiskt parti, lett av gamla kommunister, på dess listor. Kanske har lettiska väljare den här gången dragit sig för att rösta på det som uppfattas som ryssarnas parti.

Det sålunda fusionerade socialdemokratiska partiet, Latvijas Sociāldemokrātiskā Strādnieku Partija, kandiderade i det här valet inte på egen hand utan tycks ha stött och haft kandidater på listorna för regionernas parti, Latvijas Reģionu Apvienība. Det här partiet har fått 6,47 procent av rösterna, vilket gav 8 mandat. Huruvida det finns LSDSPare bland de invalda vet jag inte.

Ytterligare ett nytt parti är No sirds Latvijai (Med hela vårt hjärta för Lettland). Det här partiet fick i årets val 6,91 procent och 7 mandat. Jag vet inget om det här partiet, men Wikipedias text om det säger, på knagglig översättning från lettiska som jag inte behärskar, att det är konservativt. Har jag förstått saken rätt, står kampen mot korruption högt på partiets valprogram.

Den borgerliga trepartikoalition som nu har vunnit valet kan hur som helst regera vidare.

Störst av regeringspartierna blev liberalkonservativa Vienotība (Enhet) med 21,62 procent av rösterna, vilket gav 23 platser (+ 3) i saeimas.

Mest framåt, + 8 mandat, gick unionen mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienība, som med 19,74 procent av rösterna fick 21 mandat. Observera att De gröna i Lettland är ett mer högerinriktat parti än många andra gröna partier i EU.

Nationella alliansen, Nacionālā apvienība “Visu Latvijai!”-”Tēvzemei un Brīvībai/LNNK” fick 16,50 procent av rösterna och 17 mandat, vilket är en ökning med 3 platser.