Det vore inte så dumt med serier som har handling och serieform
9 oktober 2014 16:28 | Media, Serier | Kommentering avstängdGalago har, när den har varit som bäst, bidragit till att bredda och förnya svensk seriekonst.
Än – jag talar nu om nummer 3 2014 – lever gamla gudar som Pontus Lundkvist och David Liljemark och, fastän med ett ganska udda bidrag, Simon Gärdenfors i den här tidningen, men Gärdenfors ”Toshio” är tillsammans med urgalagoisten John Anderssons ”Den osynlige mannen åtevänder” och en modern skapelse av samma slag, signerad Kolbeinn Karlsson, ganska märkliga just som tecknade serier.
Galago har gjort en stor och berömvärd insats för att ge kvinnliga serietecknare plats i sina spalter, och det här har utan tvekan varit en starkt bidragande orsak till att äntligen göra seriemediet mer jämställt.
En av de här kända kvinnliga serieskaparna är Liv Strömquist. I det aktuella numret av Galago ges hon mycket stort utrymme för att i bild och text – tyvärr alldeles för mycket text – berätta om män som har varit för intresserade av de som brukar kallas det kvinnliga könsorganet. Det är engagerat och bitvis roligt, men det brister i seriegestaltningen. Samma problem lider Sara Granérs ”Nej till naturen!!!” – annars en angelägen serie – av.
Jag skulle önska att Galago odlade och publicerade också mer normala comic strips som, för att fortsätta på den kvinnliga linjen, Lina Neidestams ”Zelda”.
Och, för att återvända till en av mina käpphästar: publicerade realistiska äventyrsserier som Jakob Nilssons serieversioner av Stieg Trenter-deckare.
No Comments yet
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^