Det vore inte så dumt med serier som har handling och serieform

Galago har, när den har varit som bäst, bidragit till att bredda och förnya svensk seriekonst.

Än – jag talar nu om nummer 3 2014 – lever gamla gudar som Pontus Lundkvist och David Liljemark och, fastän med ett ganska udda bidrag, Simon Gärdenfors i den här tidningen, men Gärdenfors ”Toshio” är tillsammans med urgalagoisten John Anderssons ”Den osynlige mannen åtevänder” och en modern skapelse av samma slag, signerad Kolbeinn Karlsson, ganska märkliga just som tecknade serier.

Galago har gjort en stor och berömvärd insats för att ge kvinnliga serietecknare plats i sina spalter, och det här har utan tvekan varit en starkt bidragande orsak till att äntligen göra seriemediet mer jämställt.

En av de här kända kvinnliga serieskaparna är Liv Strömquist. I det aktuella numret av Galago ges hon mycket stort utrymme för att i bild och text – tyvärr alldeles för mycket text – berätta om män som har varit för intresserade av de som brukar kallas det kvinnliga könsorganet. Det är engagerat och bitvis roligt, men det brister i seriegestaltningen. Samma problem lider Sara Granérs ”Nej till naturen!!!” – annars en angelägen serie – av.

Jag skulle önska att Galago odlade och publicerade också mer normala comic strips som, för att fortsätta på den kvinnliga linjen, Lina Neidestams ”Zelda”.

Och, för att återvända till en av mina käpphästar: publicerade realistiska äventyrsserier som Jakob Nilssons serieversioner av Stieg Trenter-deckare.

Om nobelpristagaren och utgivningen av hans böcker på svenska

Ända sedan gymnasietiden på 1950-talet har jag ganska systematiskt läst nobelpristagarna i litteratur. En del av dem har jag läst innan de fick det här priset. Andra har jag skaffat böcker av och läst när de har belönats.

Årets pristagare, den franske författaren Patrick Modiano, finns tyvärr inte i vårt vid det här laget väldiga bibliotek, så jag får vänta tills jag kan köpa hans böcker, snart som vanligt också nytryck, tills förlaget har hunnit möta det köptryck ett nobelpris alltid skapar.

Och då kommer ett antal av dem att finnas på våra sängbord och senare i bokhyllan.

Ser vi till förlagssidan, är den lyckliga vinnaren av årets nobelpris Elisabeth Grate bokförlag, som vinnlägger sig om att ge ut inte bara kvalitetslitteratur från det franska språkområdet utan också formger böckerna enkelt och smakfullt,

När jag kollar utgivning av Modiano på svenska ser jag, att stora Norstedts tidigare också har gett ut en rad böcker av honom men sedan har lämnat honom – därefter har Elisabeth Grate tagit över utgivningen. Snopet för stora KF-ägda Norstedts. Men heder åt det lilla och mycket kvalitetsinriktade Elisabeth Grate bokförlag. En kulturgärning ger till slut också välförtjänt pekuniär utdelning.