Danmark: Socialdemokratiet på hyggligt hög nivå men fortfarande under valresultatet 2011

Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre är med 25,0 procent i Voxmeters senaste mätning och 24,9 procent i Berlingske Barometer nästan uppe i sitt resultat i 2011 års folketingsval, 26,7 procent.

Samma tendens visar det ledande regeringspartiet Socialdemokratiet upp: Voxmeter ger partiet 22,4 procent och Barometern 21,8 procent mot 24,8 procent i valet 2011.

Och på tredje plats hittar vi även här högerpopulistiska Dansk Folkeparti med 18,3 procent i Voxmeter och 19,1 procent i Barometern. Fast i det här fallet ligger de aktuella sifforna mycket högre än valresultatet 2011, 12,3 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, får i Voxmeter 8,2 procent och i Barometern 7,9 procent. Också här är det alltså en bit kvar till valresultatet 2011, 9,5 procent.

I fråga om de två konkurrerande vänsterpartierna skiljer sig Voxmeter från resultatet i andra mätningar.

Socialistisk Folkeparti får i Voxmeter 7,3 procent mot 6,5 procent i Barometern, som ju sammanfattar ett antal mätningar. Fast även resultatet i Voxmeter ligger ju fortfarande under SFs resultat i valet 2011, 9,2 procent.

Konkurrenten om vänsterrösterna, rödgröna och feministiska Enhedslisten är med 8,8 procent i Voxmeter fortfarande större, men avståndet krymper jämfört med snittet i senare mätningar (Berlingske Barometer), 9,2 procent. I valet 2011 fick Enhedslisten stöd av 6,7 procent.

Konservative Folkeparti får i Voxmeter 5,4 procent mot 5,2 procent i Barometern och 4,9 procent i folketingsvalet 2011.

Liberal Alliance får i Voxmeter bara 3,9 procent mot 4,8 procent i Barometern och 5,0 procent i valet 2011.

Kylan sprider sig i kroppen

I går följde jag för första gången på länge inte med Birgitta till arbetarekommunens möte. Orsaken är inte politisk utan fysisk. Jag mår allt sämre.

Möjligen är jag samtidigt drabbad av olika saker, men kroppen är ju en enhet, där det ena ofta är beroende av det andra.

Men vi kan ändå spalta upp det.

Höger fot har åter svullnat upp så att jag har svårt att få på skon, också att gå. Jag har fått olika råd av två olika läkare. Den första föreslog stödstrumpor, den andra att det kunde vara artros, som man kan mota med en viss typ av hårdsulade skor – men dem jag köpte kan jag nu på grund av svullnaden över huvud taget inte få på mig. Läsare av min blogg föreslår gikt, men då måste man få en läkare att skriva ut medicin, Allupurinol.

De återkommande fotproblemen sätter förstås också ner min kondis.

Men sannolikt har jag också något problem med hjärt/lungkomplexet. Även när jag går korta sträckor, måste jag med ganska korta mellanrum stanna till och vila – det känns lite grann som att jag tappar andan. Det här händer ideligen när jag, numera utrustad med ”tantvagn” för varorna, går den ganska korta biten till Konsum i Öregrund för att handla. Och i dag, när jag var på Vårdcentralen i Svartbäcken, helt nära vår bostad i Uppsala, för att ta Waran-prov, var jag tvungen att ta buss dit och hem (två hållplatser).

Jag har varit på två hjärtkontroller sen i våras, och hjärtat går – fast numera med hjälp av pacemaker. Men min läkare, en lyssnande och uppmärksam man, tar nu – på torsdag – in mig på Akademiska för att bland annat undersöka, om det till exempel finns ett läckage som kan orsaka mina besvär.

Men kanske finns problemen även i lungfunktionen? Jag har under senare tid också drabbats av hosta, särskilt när jag går till sängs och då intar ryggläge. Jag har försökt mota detta genom att ta receptfri hostmedicin (Bromhexin Apofri) plus Ibuprofen Apofri 400 mg (mot smärta, feber och inflammation) strax före läggdags, vilket har gjort livet lite lättare för hustrun – men mitt lungproblem har det här inte botat.

Vidare: Jag har nu under lång tid besvärats av jättekalla fötter och händer. I förmiddags när jag var på Vårdcentralen för att ta Waran-prov, fick sköterskan först värma upp mina fingrar med en värmekudde för att få ut blod i mina vita och kalla fingertoppar.

Och ännu värre: Den här iskylan har nu en tendens att också sprida sig till resten av kroppen, till exempel överkroppen fastän jag har långärmad skjorta på mig. Jag fryser en stor del av dagen.

* * *

I natt – natten till onsdag – vaknade jag på morgonsidan, som vanligt av att jag var kissnödig. Dessutom kände jag mig, ovanligt nog, varm. Tog mig sen så småningom ut på toaletten där jag förblev sittande i något slags halvsovande tillstånd. När jag till slut lyckades ta mig upp igen, var jag törstig: Gick ut i köket och tog ett glas Ramlösa. Plötsligt kände jag mig också hungrig, troligen på grund av blodsockerfall, så jag skar mig en skiva påläggskorv. Sen gick jag och la mig igen, men det dröjde innan jag somnade om.

Hur mycket får man modernisera ”Morbror Vanja” utan att tappa kontakten med Tjechov?

Uppsala Stadsteater ger Anton Tjechovs ”Morbror Vanja” (1897), även känd som ”Onkel Vanja”.

Översättningen är gjord av den erkänt skicklige Staffan Skott – jag har tidigare här på bloggen skrivit om hans bok ”Är du alldeles rysk?” (Hjalmarson & Högberg, 2006), där han skriver insiktsfullt om bland annat Tjechov. Dock kan läkaren och grannen Astrovs (Yngve Dahlberg) utläggning om klimatförändringar i Ryssland 2010 inte härröra från Tjechov, och över huvud taget får jag, när jag ser Uppsala Stadsteaters uppsättning av ”Morbror Vanja” intrycket att regissören Yana Ross har tagit sig en del friheter gent emot ursprungstexten.

Den uppsättning vi ser på Uppsala Stadsteater är starkt moderniserad. I stället för att förflyttas till Tjechovs sena 1800-tal förflyttas vi med hjälp av bland annat kläder (Zane Pihlsröm) och musik (Antanas Jesenka) – rockmusik – till nutid. Av familjegodset har det blivit ett pensionat.

Personerna känner vi igen från Tjechovs originalpjäs: paret som driver pensionatet, Ivan – morbror Vanja – Vojnitsky (Mathias Olsson), Sonja Vojnitsky (Emelie Willberg), professor Serebrjakovs dotter från ett tidigare äktenskap, Sonjas pappa professor Serebrjakov (Gustav Levin) och hans andra, yngre hustru Jelena (Linda Kulle), Marija Vojnitsky (Åsa Forssblad Morisse), Sonjas mormor, Vanjas mamma, och så några pensionatsgäster.

Den som inte redan tidigare kan något om ”Morbror Vanja” kan dock säkert ha svårt att orientera sig om både personerna och handlingen, särskilt i första akten, då scenen är försänkt i dunkel, ytterligare förstärkt genom rök. Över huvud taget spelar den här uppsättningen med det ogripbara: agerande försvinner ideligen ut i fonden för att strax dyka upp igen, fast från ett annat ställe.

Den erotiska dragning som finns också i Tjechovs manus dras i den här uppsättningen ut till liderlighet, och här finns till och med ett bögpar.

Vodka dracks också i Tjechovs Ryssland, men så kopiöst berusade – dyngraka – personer som i ”Morbror Vanjas” första akt på Uppsala Stadsteater har jag nog aldrig sett på en svensk scen.

Tjechovs ”Morbror Vanja” är, som jag minns den, präglad av melankoli.

Jag är för egen del inte alls fixerad vid någon speciell riktning inom teatern, gillar själv så olika storheter som Strindberg, Ibsen, Ionesco, Fo och Norén men ser gärna att deras dramatik görs i uppsättningar som försöker fånga författarens i fråga egna intentioner.

”Morbror Vanja” på Uppsala Stadsteater är onekligen en intressant uppsättning. Men i hur stor utsträckning är den i den här formen ett verk av Anton Tjechov?

Ställningstagande för samkönade äktenskap sänker estniska (S)

Estland är, när det gäller levnadsmönster och kultur, ganska likt de nordiska länderna, men när det gäller sådant som könroller och – särskilt intressant i det här sammanhanget – homosexuella relationer mer konservativt än till exempel Sverige.

Den här reflektionen föranleds av att Estlands socialdemokrater, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, i TNS Emors oktobermätning för ERR dyker ner till låga 19 procent, en nivå partiet inte har legat på under de senaste par åren. Därmed har partiet gjort ett tapp på 4 procentenheter på en månad. Partisekreteraren, Indrek Saar, förklarar det här med att SDE, ett mycket europaorienterat parti, är det parti som har drivit frågan om samkönade äktenskap, vilket inte tilltalar väljare som håller fast vid mer traditionella värderingar. Dock ligger SDE även nu över sitt valresultat 2011, 17,1 procent.

På delad första plats i den här mätningen, med 27 procent, ligger det delvis vänsterpopulistiska mittenpartiet Keskerakond (Centerpartiet). Därmed har partiet under den senaste månaden ökat med ytterligare en procentenhet. I valet 2011 fick Centern 23,3 procent. Centerns storlek förklaras av två saker. Dels röstar en stor majoritet av landets ryssar på partiet – enligt en uppgift är så mycket som 87 procent av partiets väljare ryssar. Dels är Centern det stora oppositionspartiet som kanaliserar missnöje med sittande regering.

Det ledande regeringspartiet, det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) attraherar framgångsrika och wannabes. I den aktuella mätningen ligger partiet på samma nivå som för en månad sen, 27 procent. I valet 2011 fick Reformpartiet stöd av 28,6 procent.

Det socialkonservativa, kristna och estnationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) minskar med 2 procentenheter till 16 procent, ett resultat långt under partiets valresultat 2011, 20,5 procent. Partiet har, efter det att Socialdemokraterna för inte så länge sen efterträdde det som koalitionspartner till Reformpartiet, gjort tappra försök att synas, men det har uppenbarligen inte imponerat ens på konservativa väljare. En av Centerns ledande företrädare, Kadri Simson, har i en kommentar syrligt sagt, att väljarna väl minns, att IRL inte åstadkom något under sina sju år i regeringen.

Det här är de fyra partier som nu under ganska lång tid har klarat femprocentsspärren i de estniska valen till Riigikogu, Riksdagen. Inget tyder på att något ytterligare parti är på väg att ta plats där heller.

De båda största av pretendenterna är Rohelised (De Gröna) och Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som i den aktuella mätningen får 3 procent vardera. Och så finns det en nykomling, Vabaerakond (Fria partiet), som får stöd av 2 procent.

Melodikrysset nummer 42 2014

Som så ofta innehöll dagens kryss ett antal filmfrågor, flera av dem säkert knepiga för lyssnarna/krysslösarna.

Det är ju till exempel inte alldeles självklart att de yngre som löser Melodikrysset själva har sett ”Räkna de lyckliga stunderna blott” från 1944, den som Jules Sylvain gjorde titelmelodin till.

Per Åhlins och Beppe Wolgers’ ”Dunderklumpen” från 1974 är en underbar film, men man måste kanske ha haft barn i rätt ålder eller själv ha varit barn då för att känna igen jätten Jorms sång.

Allting som man har personliga referenser till är ju lätt att känna till. Själv har jag haft en Bette Midler-period, så jag har mycket med henne, även ”The Rose”, på skiva – i dag skulle vi översätta den till svenska, Rosen. Jag nämner den här, eftersom den också ingår i en film med samma namn.

Och när vi nu ändå är inne på det här ämnet, kan vi väl ta ytterligare en i samma krets: ”Alpens ros” skulle ge oss kryssordet alp.

Som vanligt hade Anders Eldeman också med några frågor med anknytning till Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.

Clas-Göran Hederström vann Melodifestivalen 1968 med Peter Himmelstrands ”Det börjar likna kärlek banne mej”. I Eurovision Song Contest kom Hederström på femte plats.

Och Martin Stenmarck sjöng ”När änglarna går hem” så sent som i Melodifestivalen 2014.

Stenmarck kan väl vara OK, men själv föredrar jag vida Håkan Hellström, som vi i dag hörde i ”Äntligen på väg”.

”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini” finns i många insjungningar på olika språk, och frågan är om jag själv inte sätter den med M A Numminen allra främst. Men Lill-Babs, med efternamnet Svensson, har sjungit in den på svenska också, och då sjöng hon: ”Det är en itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini, en prickig baddräkt där midjan är bar.”

Från förr minns jag också Owe Thörnqvists ”Ett litet rött paket med vita snören”. Den blev ju sen en stor hit med Sven Ingvars, i och för sig vida bättre än den version vi i dag hörde med The Spacemen – men själv föredrar jag Owes original. Långt senare har jag för övrigt också lärt känna Owe personligen, liksom min hustru utnämnd till hedersupplänning.

Men jag delar mina musikaliska gracer. Det är klart att Ebba Grön och deras ”800 grader” också finns i min skivsamling.

Det senare gäller också både Lill Lindfors och Bo Kaspers orkester, alltså var för sig. I dag hörde vi den förra sjunga den senares ”Hon är så söt när han sover”. Fast när Lill sjunger den, sjunger hon ”Han är så söt när han sover”.

Och tro det eller inte: Även Rufus Wainwright finns i mina skivhyllor (liksom andra delar av hans musikaliska familj). I dag hörde vi honom i ”Out of the Game”.

Och sen var det bara ABBA kvar, passande nog med ”So Long”.

Min egen hälsa är för övrigt nära So Long. Jag klarar bara att gå kortare sträckor – sen måste jag stanna och vila – och just nu har jag på nytt ont i och kring höger stortå. I natt gjorde det så ont att jag fick ta två värktabletter.

I går var jag på diabeteskontroll på Vårdcentralen och hade hyggliga värden, men hjärt-lungkomplexet är det sannolikt något fel på. I slutet av kommande vecka kommer jag att bli inlagd på Akademiska för analys och förhoppningsvis åtgärd, så jag kanske reser mig igen, för att citera en känd låt.

Men om jag är kvar på Ackis nästa lördag, lär det inte bli något melodikryssande då för min del.

Topp tre bekräftas i ytterligare en dansk mätning

Epinions senaste opinionsmätning ger samma inbördes storleksordning mellan de tre stora partierna som flertalet mätningar.

Störst är det borgerliga oppositionspartiet Venstre med 25,1 procent i Epinion och 24,8 procent i Berlingske Barometer, ett genomsnitt av de senaste danska opinionsmätningarna. I folketingsvalet 2011 fick partiet 26,7 procent.

Tvåa, med 21,2 procent i Epinion och 21,7 procent i Barometern, kommer Socialdemokratiet, som alltså har en bit kvar till sitt resultat 2011, 24,8 procent. Nervositeten i det ledande regeringspartiet är tydlig. Här om dagen talade till exempel partiets utlännings- och integrationsordförande i Folketinget Mette Reissman om flyktingarna som ”oönskade gäster”, vilket genast fick viceordföranden i partiets folketingsgrupp Ane Halsboe-Jørgensen att deklarera, att det här inte är partiets ståndpunkt.

Det här är en mycket känslig fråga för Socialdemokratiet, eftersom just flykting- och invandrarfrågorna har gjort att högerpopulistiska Fremskrittspartiet har vuxit, bland annat på Socialdemokraternes bekostnad. FrP, som i valet 2011 fick 12,3 procent, är nu med 19,3 procent i Epinion, 19,2 procent i Barometern, Danmarks tredje största parti.

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, stöds i Epinion av 7,6 procent, i Barometern 7,8 procent. I valet 2011 fick RV 9,5 procent.

Deras avhoppade partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i både Epinion och Barometern stöd av 6,4 procent, fortfarande resultat under det partiet fick i 2011 års val, 9,2 procent.

Dess ständiga konkurrent om vänsterrösterna, Enhedslisen, som 2011 bara fick 6,7 procent, är nu uppe i 9,4 procent i Epinion och 9,3 procent i Barometern.

Konservative Folkeparti, som i valet 2011 fick 4,9 procent, är strax därunder, på 4,8 procent, i Epinion men något över, på 5,2 procent i Barometern.

Och Liberal Allaince får 5,5 procent i Epinion men hamnar i Barometern på samma tal som i valet 2011, 5,0 procent.

Ytterligare en norsk mätning bekräftar Arbeiderpartiets starka uppgång

Den snabba och stora uppgången för norska Arbeiderpartiet till en rekordhög nivå jag rapporterade om i går tycks vara ett faktum. Ytterligare en mätning, utförd av Respons för Aftenposten, ger partiet så mycket som 38,4 procent, vilket är en ökning med hela 4,2 procentenheter jämfört med motsvarande mätning från september. I stortingsvalet 2013 fick AP stöd av 30,8 procent.

Också i den här mätningen ligger Sosialistisk Venstreparti med 3,4 procent (- 0,2 procentenheter) under fyraprocentsspärren. I valet 2013 hamnade SV med 4,1 procent strax över spärren.

Även de här båda partiernas tidigare partner i den regering som föll i 2013 års stortingsval, Senterpartiet, backar med 0,4 procentenheter till 5 procent mot 5,5 procent i det senaste valet.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,1 procentenheter till 1,3 procent, vilket är snäppet över partiets resultat i valet 2013, 1,1 procent.

För Kristelig Folkeparti, för närvarande en del av det parlamentariska underlaget för den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet), är läget oförändrat (+ – 0): KrF får i den här mätningen 5,0 procent. I valet 2013 stöddes partiet av 5,6 procent. Arbeiderpartiet gör nu upprepade försök att få KrF att, liksom Senterpartiet, i stället stödja en arbeiderpartiledd regering.

Samtidigt är det intressant att Miljøpartiet De Grønne, som i Norge har deklarerat sig som blockneutralt, nu inte längre utesluter en regeringssamverkan med AP och KrF. MDG ökar i den här mätningen med 0,5 procentenheter till 3,7 procent, men detta är fortfarande under spärren, så kanske är den här öppningen främst ett led i partiets strävan att komma över den. I 2013 års val fick MDG 2,8 procent.

Det andra av regeringens stödpartier i Stortinget, liberala Venstre, får i den här mätningen 4,4 procent (+ – 0) mot 5,2 procent i 2013 års val.

Det ledande regeringspartiet Høyre minskar med 1,8 procentenheter till 24,6 procent, vilket är under partiets resultat i valet 2013, 26,8 procent.

Och dess koalitionspartner, det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, minskar med hela 3 procentenheter till 12,8 procent mot 16,3 procent i 2013 års val.

Norge: Arbeiderpartiet på rekordhög nivå

Norsk socialdemokrati är näst intill tillbaka på sin historiskt höga nivå – åtminstone om man får tro den opinionsmätning Opinion har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå, ANB. Partiet ökar med 4,2 procentenheter till 39 procent, vilket är dess bästa resultat på 15 år. Så sent som i stortingsvalet 2013, då den arbeiderpartiledda koalitionsregeringen förlorade regeringsmakten, var partiet nere i 30,8 procent.

Ett problem med det här är att uppgången till viss del sker på bekostnad av partnern i den förra regeringen, Sosialistisk Venstreparti. SV är i den här mätningen nere på 2,7 procent, alltså långt under fyraprocentsspärren. SVs problem är dock inget nytt: I valet 2013 kom man med 4,1 procent strax ovanför spärren.

Bättre går det för den tredje partnern i den fallna regeringen, Senterpartiet, som i den aktuella oktobermätningen får 4,6 procent. Men i valet 2013 fick partiet stöd av 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti, som utgör parlamentariskt stödparti åt den sittande blå-blå regeringen men som Arbeiderpartiet försöker få att byta sida, får 4,4 procent mot 5,6 procent i valet 2013.

Det tredje mittenpartiet, liberala Venstre, som också är parlamentariskt stöd åt högerregeringen, får i den aktuella mätningen 4,5 procent, också under resultatet i 2013 års val, 5,2 procent.

Att som Miljøpartiet De Grønne ställa sig utanför blockpolitiken ger inte heller bättre resultat. MDG stöds i den här mätningen av 3 procent.

Hur det går för det lilla yttervänsterpartiet Rødt vet jag inte, eftersom detta inte redovisas i den artikel från NTB jag har tillgång till.

Återstår då de två partier som tillsammans bildar den blå-blå regeringen.

Det ledande regeringspartiet Høyre backar med 1,6 procentenheter till 25,9 procent, ett resultat under vad partiet fick i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Och dess högerpopulistiska partner Fremskrittspartiet backar med 0,5 procentenheter till 13,8 procent, vilket är långt under det resultat partiet fick i valet 2013, 16,5 procent.

Pressgroda

hittad via Journalisten nummer 12 2014:

”Högsta förvaltningsdomstolen har nu i dom slagit fast att Ingela Gardner Sundström inte var jävlig.”

Dagens Nyheter

Scenshow i pyjamas

Shenoah Allen och Mark Chavez, ursprungligen från Albuquerque i New Mexico, USA, är nu, efter bejublade framträdanden i bland annat Storbritannien och Australien, en mycket framgångsrik komikerduo också i andra delar av världen. I går framträdde de på Reginateatern i Uppsala.

Deras ”The Pyjama Men”, mer en scenshow än sammanhängande teaterföreställning, har ett hisnande tempo. Ordkaskaderna sprutar ur de agerande och är nog inte alltid lätta att uppfatta för den inte mycket engelskkunniga delen av publiken – också jag hade ibland svårt att hänga med i alla svängarna. Och inte blir det lättare av att de agerande, oavsett vad som händer, hela tiden är klädda i pyjamas och i stort sett har bara två stolar som scenrekvisita. Att försöka återge handlingen – om det nu går – känns också meningslöst mot bakgrund av att den tydligen fortlöpande ändras.

Duon Allen och Chavez backas då och då upp musikaliskt av Kevin Hume.

* * *

Före föreställningen gjorde vi ett uppehåll för var sin laxmacka och te på Güntherska.