Kylan sprider sig i kroppen

I går följde jag för första gången på länge inte med Birgitta till arbetarekommunens möte. Orsaken är inte politisk utan fysisk. Jag mår allt sämre.

Möjligen är jag samtidigt drabbad av olika saker, men kroppen är ju en enhet, där det ena ofta är beroende av det andra.

Men vi kan ändå spalta upp det.

Höger fot har åter svullnat upp så att jag har svårt att få på skon, också att gå. Jag har fått olika råd av två olika läkare. Den första föreslog stödstrumpor, den andra att det kunde vara artros, som man kan mota med en viss typ av hårdsulade skor – men dem jag köpte kan jag nu på grund av svullnaden över huvud taget inte få på mig. Läsare av min blogg föreslår gikt, men då måste man få en läkare att skriva ut medicin, Allupurinol.

De återkommande fotproblemen sätter förstås också ner min kondis.

Men sannolikt har jag också något problem med hjärt/lungkomplexet. Även när jag går korta sträckor, måste jag med ganska korta mellanrum stanna till och vila – det känns lite grann som att jag tappar andan. Det här händer ideligen när jag, numera utrustad med ”tantvagn” för varorna, går den ganska korta biten till Konsum i Öregrund för att handla. Och i dag, när jag var på Vårdcentralen i Svartbäcken, helt nära vår bostad i Uppsala, för att ta Waran-prov, var jag tvungen att ta buss dit och hem (två hållplatser).

Jag har varit på två hjärtkontroller sen i våras, och hjärtat går – fast numera med hjälp av pacemaker. Men min läkare, en lyssnande och uppmärksam man, tar nu – på torsdag – in mig på Akademiska för att bland annat undersöka, om det till exempel finns ett läckage som kan orsaka mina besvär.

Men kanske finns problemen även i lungfunktionen? Jag har under senare tid också drabbats av hosta, särskilt när jag går till sängs och då intar ryggläge. Jag har försökt mota detta genom att ta receptfri hostmedicin (Bromhexin Apofri) plus Ibuprofen Apofri 400 mg (mot smärta, feber och inflammation) strax före läggdags, vilket har gjort livet lite lättare för hustrun – men mitt lungproblem har det här inte botat.

Vidare: Jag har nu under lång tid besvärats av jättekalla fötter och händer. I förmiddags när jag var på Vårdcentralen för att ta Waran-prov, fick sköterskan först värma upp mina fingrar med en värmekudde för att få ut blod i mina vita och kalla fingertoppar.

Och ännu värre: Den här iskylan har nu en tendens att också sprida sig till resten av kroppen, till exempel överkroppen fastän jag har långärmad skjorta på mig. Jag fryser en stor del av dagen.

* * *

I natt – natten till onsdag – vaknade jag på morgonsidan, som vanligt av att jag var kissnödig. Dessutom kände jag mig, ovanligt nog, varm. Tog mig sen så småningom ut på toaletten där jag förblev sittande i något slags halvsovande tillstånd. När jag till slut lyckades ta mig upp igen, var jag törstig: Gick ut i köket och tog ett glas Ramlösa. Plötsligt kände jag mig också hungrig, troligen på grund av blodsockerfall, så jag skar mig en skiva påläggskorv. Sen gick jag och la mig igen, men det dröjde innan jag somnade om.