Regeringsskifte i Norge

Arbeiderpartiet lyckades, trots en viss tillbakagång, ändå förbli största parti i det norska Stortinget: 30,8 procent (- 2,1) ger partiet 55 mandat (- 9).

Det har förekommit spekulationer om att regeringen ändå skulle försöka hålla sig kvar genom att söka stöd hos framför allt Kristelig Folkeparti, som vämjs inför utsikten att behöva stödja en högerregering, där Fremskrittspartiet ingår, men statsminister Jens Stoltenberg har redan aviserat regeringens avgång efter det att den i början av oktober har lagt sitt budgetförslag.

Och Arbeiderpartiets båda koalitionspartners är knappast heller intresserade av att försöka fortsätta. Senterpartiet har redan under valrörelsen varit inne på att lämna den nuvarande regeringen, och det i valet hårt åtgångna Sosialistisk Venstreparti – bland annat lyckades partiets vice ordförande inte bli återvald – har uttryckligen sagt, att SV nu behöver en tid i opposition med möjlighet att profilera sin egen politik. SV backade med 2,1 procentenheter till 4,1 procent och fick 7 mandat (- 4).

Senterpartiet, som är ett borgerligt jordbrukar- och landsbygdsparti av det gamla svenska Bondeförbundets typ, kommer dock knappast att byta sida – Høyre, långt mindre Fremskrittspartiet, hör inte till deras politiska favoriter. Men SP klarade valet förhållandevis bra: fick 5,4 procent (- 0,8), vilket gav 10 mandat (- 1).

Sosialistisk Venstreparti behöver tid för att bland presumtiva väljare återupprätta sin röd-gröna profil.

I fråga om de mer röda väljarna har SV framför allt i Oslo haft konkurrens av yttervänsterpartiet Rødt, men inte heller Rødt har den här gången lyckats ta något mandat: partiet har fått 1,1 procent (- 0,2).

Det parti som i stället har lyckats i Oslo är Miljøpartiet de Grønne, som i hela landet har fått 2,8 procent (+ 2,5), vilket alltså ändå ger ett mandat (+ 1). De har säkert tagit röster från SV.

Så prognosen är att den nuvarande rödgröna regeringen avgår. Vilket inte är liktydigt med att det kommer att bli helt lätt att skapa ett stabilt alternativ.

Høyre har i det här stortingsvalet återkommit i stor stil: 26,9 procent (+ 9,6) vilket ger 48 mandat (+ 18). Det gör partiet till ny regeringsbildare.

Den som en smula reflekterar över det högerpopulistiska och främlingsfientliga Fremskrittspartiets resultat, 16,3 procent (- 6,7) och 29 mandat (- 12), inser strax varifrån Høyres återvunna styrka kommer. Av detta följer att betydande delar av dem som har rösat på Høyre knappast är främmande för en regeringssamverkan med FrP. Och det är just regeringssamverkan, inte ett parlamentariskt samarbete, FrP kräver.

Kristelig Folkeparti med 10 mandat (+- 0), baserat på 5,6 procent av rösterna (+- 0), känner djup motvilja mot att sitta i regering tillsammans med FrP.

Inte heller Venstre, ett liberalt parti med grön profil, älskar Fremskrittspartiet men är uppenbarligen mer förhandlingsbenäget. Venstre gjorde ett hyggligt val, fick 5,3 procent (+ 1,4), vilket gav god utdelning i form av nya mandat, + 7 – därmed får partiet 9 mandat i Stortinget.

Så det kommer av allt att döma att bli långa och segdragna förhandlingar, innan vi ser en ny norsk regering.