Hade jag en revolver, skulle jag osäkra den, när jag hörde ordet ”förnyelse”

Jag skriver för att jag har gjort det i hela mitt liv, under en lång period med skrivandet som yrke. Jag skriver också för att jag är en engagerad människa; jag skriver om allt jag tycker är viktigt, främst kultur och politik, dock under senare år mer om det förra och mindre om det senare.

Inte så att jag är mindre övertygad eller engagerad jämfört med förr. Men det politiska landskapet har blivit tristare, så utslätat när alla bekänner sig till politikens mittfåra, att jag inte orkar delta i debatten på de villkoren. När en stort uppslagen artikel på DN.debatt i dag (25 november 2012) av MUF-ordföranden Erik Bengtzboe rubriceras ”Dags för nya moderterna att släppa borgarstämpeln” och när Stefan Löfven, Carin Jämtin, Magdalena Andersson och Mikael Damberg i en lika stort uppslagen artikel på samma plats, ”Största förnyelsearbetet på 20 år ska modernisera S” (DN 23 november 2012), åter upprepar mantrat om valfrihet i välfärden, gäspar jag lika stort. För att förtydliga mig på den senare punkten: Jag är visst inte mot valfrihet i välfärden; det är de privata alternativen jag vill åt.

Jag är socialist nämligen, demokratisk socialist. Och det var inte en evighet sen också socialdemokratiska partiet, både i sina program och i praktiskt politik, stod upp för det begreppet.

Jag är också urless på att reaktionerna på den här sortens utsagor alltid är de förväntade: Tystnad från mitt eget parti. Och triumferande stridssignaler från borgare, som här äntligen tycker sig se socialdemokratins socialistiska bockfot sticka fram.

För att ta de senare reaktionerna först: Jag har ingenting emot borgerliga läsare och borgerliga kommentarer, men de senare kan ju göras som frågor eller repliker i normal samtalston. De som tror att de genom tjat och okvädinsord kan omvända en man som i hela sitt vuxna liv har varit en radikal socialdemokrat och desutom i årtionden har haft ansvaret för att förvalta partiets programtradition måste ha en och annan skruv lös.

Att det däremot är tyst från de ansvariga i de egna leden handlar om taktiskt beteende, men handlingssättet är förbannat fegt. Steg för steg definieras begreppet socialdemokrati om från demokratisk socialism – att det senare kan finnas med som ett innehållslöst honnörsord i ett partiprogram är taktik för att inte tappa traditionella anhängare – till socialliberalism.

Nej, nej – det handlar inte om någon ideologiförändring utan om förnyelse, hör jag i andanom de ansvariga ropa i korus.

Hade jag en revolver, skulle jag osäkra den, när jag hörde ordet ”förnyelse”.

Inte så att jag inte inser att nya samhällsproblem kräver nya lösningar – men det betyder ju inte att traditionella lösningar på urgamla problem skulle ha spelat ut sin roll.