Sexåringar

8 november 2011 21:27 | Barnkultur | Inga kommentarer

På omslaget till Anna-Clara Tidholms (text och bild) bok ”Allihop” (En bok för alla, 2011, tidigare utgiven på Rabén & Sjögren 1993) ser man två fröknar och tretton barn, men berättelserna i boken handlar bara om fem av dem.

Man förstår att de här barnen alla går i sexårsverksamhet, men den första historien, den om Frida Fredriksson, tilldrar sig hemma hos henne. Där försöker hon, ofta förgäves, basa över sina två yngre syskon, men som storasyster får hon också favörer: Bara hon får hjälpa mamma att trilla köttbullar.

Evert Englund, den förste vi möter i sexårsverksamheten, är lite av en särling där: Han tycker inte om att leka med de andra barnen. När fröknarna berättar att de ska ha maskerad, vill han först inte vara med alls, men när mamma ändå får honom att gå dit, anländer han med en hink över huvudet. Och till slut lossnar det även för Evert. Så när mamma efteråt frågar hur det var, medger han att det faktiskt var roligt med maskerad.

Avsnittet om Rosita Valdez och vad som händer mellan henne och bästisen Lisa, när Rosita får flest röster i valet av lucia är en mycket väl berättad historia om hur svårt det kan vara att i en sådan situation behärska sina känslor och bete sig snällt mot varann.

Berättelsen om Jonny Jansson är en intressant påminnelse om att det redan i de här åldrarna finns särlingar, vars handlingar man inte riktigt kan förutse och som sen dessutom på ett nästan gåtfullt sätt försvinner ur historien.

Och så har vi då avslutningsvis Britta Bengtsson, redan i så unga år en riktig egoist, som alltid får sin vilja fram, eftersom föräldrarna inte klarar av att hon skriker. Men hon får sitt straff.

Fast om det hjälper i långa loppet vet vi ju inte.

Sammanfattningsvis är det här en ganska bra bok att reflektera kring tillsammans. Och vad som är riktigtr bra med den är att problemtällningarna inte är fyrkantigt skildrade och att slutsatserna lämnas att dras av de unga läsarna själva.

Lära sig räkna

8 november 2011 17:13 | Barnkultur | Inga kommentarer

Sutoshi Kitamura är en japansk barnboksförfattare, som efter att ha prisbelönats i England flyttade dit.

Där gav Kitamura år 1986 ut sin ”When Sheep Cannot Sleep. The Counting Book”. 1986 gav också Natur och Kultur ut den i svensk översättning av Lennart Hellsing, ”Räkna med Ulli. Fåret som inte kunde somna”. Den föreligger 2011 i nyutgåva av En bok för alla.

Det rör sig om en pedagogisk barnbok, vars syfte det är att lära barnet räkna. Dess perspektiv är omvänt: Här gäller det inte att räkna får, utan det är fåret, Ulli, som inte kan somna och som behöver hjälp med att räkna.

Först får man hjälp med det allra enklaste: det står i texten att Ulli jagar en fjäril och ser två nyckelpigor på en trädstam.

Men därefter kan pappa eller mamma eller dagispersonalen ta åhöraren eller åhörarna till hjälp, och det är väl ganska lätt så länge det rör sig om tre ugglor eller fyra fladdermöss.

Fast sen blir det ju gradvis knepigare: elva tulpaner, fjorton pennor, sjutton stolar och till slut tjugotvå Z, ni vet såna där Z som brukar användas för att illustrera att någon har somnat.

Upprepningsmomentet med allt räknandet turnerar Kitamura med fantasi och variationsrikdedom, och bilderna i den här boken är både klara och har mättade färger.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^