Var finns i dag arbetarrörelsens idédebatt? Och framför allt: vilka är idéerna?

15 december 2008 11:46 | Politik | 20 kommentarer

Socialdemokratiska studentförbundet uppnår myndighetsåldern, 18 år, nu i år. Vi talar då om det nya, återuppståndna Studentförbundet, inte om det gamla, grundat 1931, som jag en gång i världen var aktiv i.

Myndighetsåldern firar dagens studentförbund med att ge ut en debattbok, ”Från smedja till sambandscentral. Var finns plats för idédebatt?” (Premiss förlag, 2008, redaktörer Hanna Finnmo och Magnus Wennerhag).

I bokens inledande del tecknar Christer Skoglund det gamla Studentförbundets historia 1931-1970, och Anne-Marie Lindgren skildrar den kongress 1970, då förbundet las ner; hon satt ordförande. Varför las det ner eller rättare sagt fusionerades det med SSU? Dels var ett antal av dåtidens ledande (s)-studenter i ett slags, enligt min mening felaktig, jämlikhetsiver mot att studenter organisatoriskt skulle separeras från andra ungdomar. Dels fanns det i moderpartiet en rädsla för att de då starka vänsterströmningarna skulle föra bort hela Studentförbundet från socialdemokratin, vilket för övrigt skedde med ett par klubbar, bland annat mitt gamla Laboremus. Däremot ville SSU-ledningen för död och pina inte ha in de bråkiga studentförbundarna i ungdomsförbundet men gav till slut motvilligt med sig – dock la man sen inte ned mycket krut på studentverksamheten.

Det här bidrog till det Göran Therborn, som innan han blev vänsterpartist var aktiv i socialdemokratiska studentklubben i Lund, konstaterar i ett samtal, lett av Hanna Finnmo: ”Socialdemokratin missade nog ett par generationer av kritiska forskare och intellektuella. Men det berodde nog mest på generationerna. Det mesta av samhällskritiken var riktigt, men synen på politik var till stor del utopisk och orealistisk. Det var de stora drömmarnas tid.”

Själv har jag i Laboremus-boken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002) också varit inne på det här temat men då ur ett socialdemokratiskt inifrån-perspektiv.

Även i den här boken medverkar jag men med en text om akademikerna i arbetarrörelsen, historiskt och i dag. Mitt bidrag utgår från min 34-åriga erfarenhet av den socialdemokratiska partiexpeditionen, 68an, och det knyter nära an till bokens huvudtitel, ”Från smedja till sambandscentral”.

I nära samklang med mitt inlägg, i väsentliga stycken ännu mer fokuserad på just den här tankelinjen, är en text av Klas Gustavsson, där han skildrar socialdemokratins förvandling från idéburen folkrörelse till allt mer av PR-apparat.

Vad skulle man då kunna göra för att vända den utvecklingen?

Katrin Kielos hittar nya tankar om politisk kommunikation i Barack Obamas nyligen avslutade och segerrika amerikanska valkampanj, vilket är intressant också mot bakgrund av att idén om 68ans så kallade War Room kom från just USA.

Men det räcker förstås inte med framgångsrik kommunikation, ens om den är tvåvägs. Ska allmänna val ha någon mening och på djupet engagera väljarna, måste det ju också finnas tydligt utmejslade politiska alternativ att välja emellan.

I tvåvägskommunikation liksom i till exempel LOs rättviseutredning, som Magnus Wennerhag samtalar om med Ingemar Lindberg och Olle Sahlström, finns förvisso den sympatiska och demokratiska idén att man måste låta folk komma till tals så att säga underifrån.

Flera av bokens författare har skrivit tematiskt näraliggande inlägg med intressanta uppslag om arenor och kanaler för den arbetarrörelsens idédebatt, som i dag för en tynande tillvaro. Bo Bernhardsson skriver om nättidningen Efter Arbetet och den planerade veckoslutspapperstidningen i samarbete med ETC. Andra nämner Arenagruppen och Ordfront, Jörgen Hammarin den gent emot globaliseringsrörelsen öppna (men hotade) folkhögskolan Brunnsvik, Camilla Lundberg Ney Fronesis. Eric Sundström och flera andra nämner olika tankesmedjor, däribland Arbetarrörelsens tankesmedja.

En hel del av det här är lovvärt om än för smalt på grund av egen inriktning eller på grund av bristande resurser, annat (och då tänker jag framför allt på en del tankesmedjor) inte tillräckligt radikalt för att i den borgerliga hegemonin slå in den röda kil som är Studentförbundets symbol.

Vad jag framför allt saknar i ”Från smedja till sambandscentral” är det politiska/ideologiska innehållet i denna röda kil: Det är utmärkt om arbetarrörelsens idédebatt får större bredd och djup genom att den förses med nya kanaler – men vilka är idéerna vi ska slåss för?

Det borde kanske vara ämnet för nästa debattbok från Studentförbundet.

Tills vidare får vi diskutera den här boken, angelägen också den.

Vi börjar i kväll, måndagen den 15 december klockan 18.00-20.00. Plats: ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm.

I panelen:
Enn Kokk
Katrine Kielos, chefredaktör för Dagens Arena
Olle Sahlström, författare, arbetade tidigare med Rättviseutredningen och LO idédebatt
Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja
Kajsa Borgnäs, ordförande för S-studenter
Moderator:
Magnus Wennerhag, redaktör