Violinkonsert

Paul Mägi är ordinarie dirigent för Uppsala kammarorkester och sköter detta värv fint, men det är ju också kul att få omväxling, åtminstone när den inlånade dirigenten sköter sitt värv som vid gårdagens abonnemangskonsert. Dirigent i går kväll var italienaren Marcello Motadelli.

Gårdagens konsert inleddes med uvertyren till Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Curiolan”, skriven 1807 till en österrikisk scentragedi. Musiken var, som så ofta hos Beethoven, kraftfull, också markerat i den här aktuella orkesterversionen.

För egen del var jag, för att hålla mig till orkesternumren, mer förtjust i Antonin Dvořáks (1841-1904) ”Symfoni nummer 7 i D-moll”, som uruppfördes i London 1885 och som avslutade gårdagens konsert. Den här symfonin, med inlånade element ur böhmisk folkmusik, tempoväxlingar och välavvägd variation, fångade Kammarorkestern perfekt under ledning av dirigenten och med förstklassiga musiker som Bernt Lysell (dagens konsertmästare) och Klara Hellgren bland de många violinisterna.

Fast vi fick lyssna på en för kvällen inlånad violinsolist också, Cecilia Zilliacus. Henne har vi på skiva men har också tidigare hört live. En gång i Riksdagen 2009, på evenemanget ”Märkesåret 1809” – Zilliacus är finlandssvenska – och 2010 under ett av de musikarrangemang som ingick i Östhammars musikvecka, då hon spelade tillsammans med Johanna Persson och Kati Raitanen.

Att Cecilia Zilliacus är en mästerlig violinist visade hon också genom sitt nyanserade och i förhållande till verket lyhörda spel i ett relativt nytt verk, Anders Nilssons (född 1954) ”Violinkonsert” från 2012. Att solisten fungerade närmast perfekt har nog sin bakgrund i att det var hon som spelade också vid uruppförandet. Hur som helst, det här stycket relativt ny musik blev en riktig höjdpunkt i torsdagskvällens konsert.

* * *

Före konserten åt vi tillsammans med Bengt, Inger och Anna middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan. Birgitta och jag valde som vanligt hett kryddad mat och drack till det Zeunerts lättöl.