Melodikrysset nummer 43 2014

26 oktober 2014 15:41 | Barnkultur, Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Bytet av pacemaker på Akademiska har gett mig livslusten tillbaka – jag känner mig upprymd av att den där viktiga pumpen åter går som den ska. Och tack alla ni som har kommit med uppmuntrande tillrop.

I morse sov jag fram till starten av Godmorgon världen i P1, och efter en långsam njutningsfull frukost med tre morgontidningar kände jag lust att, en dag för sent, lösa Melodikrysset.

Så här jag på banan igen. Med Elton John utropar jag ”Home Again”.

Veckans för mig enda riktigt svåra fråga var den om namnet på en TV-serie – jag ser nästan aldrig på sådana, allra minst sådana som går i TV 4, så det var inte ledtråden om en exotisk ö utan två ledbokstäver jag fick till som hjälpte mig på traven. ”Lost” heter tydligen den här serien.

Eftersom jag, barnslig som jag är, inte kan tänka mig en julafton utan Disney i TV och jag dessutom har sett hela hans version av ”Askungen” ett antal gånger, hade jag däremot inga som helst svårigheter att känna igen musiken från partiet då mössen ses sy den balklänning som kommer att göra Askungen till kvällens prinsessa. För att förvilla oss lite fick vi i dag höra melodin med Gävle symfoniorkester.

Men jag har favoriter också i mer närproducerad barnkultur. En av dem är norrmannen Alf Prøysen, som skulle ha fyllt 100 i år, om han fortfarande hade levat. I dag spelade Anders Eldeman en av hans barnvisor som inte är lika spridd som en del annat av honom här i Sverige:

Teddybjørnens vise

Jeg er en gammal teddybjørn så snill som bare det,
og hver gang jeg skal brumme litt, begynner jeg å le.
Det har jeg lært av Marian, d’er hun som eier meg,
og ingen kan vel tøyse sånn som Mariann og jeg.

Når Marian har lagt meg, og jeg vet at det er kveld,
så brummer jeg en vise jeg har diktet av meg selv,
og visa kan jeg synge på en gammal melodi
fra dengang jeg var storgevinst på Sirkus tivoli.

Det var et veldig tivoli med lamper og musikk,
og jeg var syk av lengsel hver gang karusellen gikk.
Jeg tenkte: Jeg vil håpe den som vinner meg i kveld,
har penger nok t’å ta meg med å kjøre karusell.

Så kom ei lita jente bort, og det var Marian,
med fullt av blanke penger i ei brun og lita hånd.
Hun kjøpte mange lodder, og jeg tenkte: Nei, å nei,
så moro det skal bli å kjøre karusell med deg.

Men plutselig så kvakk jeg i, for vet du hva hun sa?
”Nå har jeg ingen penger mer, men jeg er like gla’.”
Jeg brummet da jeg hørte det og tenkte; Isj a meg,
da vil jeg heller vinnes av en rikere enn deg!

For mange kjøpte lodd på meg, til slutt en gammel mann,
og aldri har jeg sett så mange penger som hos ham,
men enda var’n sparsom, og jeg tenkte: For et hell!
Han sparer slik at han og jeg skal kjøre karusell.

Og da jeg skulle trekkes, vet du hvem som vant meg da?
Jo, det var han med pengene, og spør om jeg var gla’!
Nå får jeg kjøre karusell! Men vet du hva jeg fikk?
Et gråpapir rundt magen før han tok meg med og gikk.

Jeg ble’kke pakket opp engang, han la meg på et kott.
Og jeg som trodde rike bamser hadde det så godt!
Da hadde det vært bedre å bli vunnet av en venn
som ikke eide penger, men som elsket en igjen.

Slik lå jeg lange ti’er, men en dag tok han meg ned
og la meg bak i bilen sin og kjørte til et sted.
Ja, det er nesten underlig at sånt no’ hende kan,
for den som pakket opp meg det var lille Marian.

Og han var hennes bestefar og tok henne på fang.
”Nå skal du få en teddybjørn i fødselsdagspresang!”
Og Marian var ellevill, hun danset og hun sang,
og jeg fikk snurre rundt og rundt for aller første gang.

Og siden har jeg snurra nesten mere enn jeg vil,
for Marian er ikke den som lar meg ligge still.
Og sløyfa mi har Tassen spist, og håra skreller a’,
Men det gjør ingen verdens ting, jeg brummer og er gla’.

For hvis jeg mister større ting, som hue eller ben,
tar Marian en hyssigstump og syr dem på igjen.
Og det er mye bedre enn å legges vekk et sted
med silkebånd om halsen sin – og aldri være med.

Jag har aldrig träffat Prøysen personligen, men jag blev tidigt bekant med hans verk bland annat genom gamla Folket i Bild, vars ombud jag var i unga år. Och sen har jag skaffat mycket Prøysen åt våra barn.

När jag, långt senare, blev de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare, var jag ofta i Oslo på sammanträden och valvakor och sessioner med Nordiska rådet. Då passade jag alltid på att kamma igenom skivaffärerna i jakt på prøysenskivor jag inte hade, och på ett av Arbeiderpartiets landsmöten hittade jag på ett bokbord en fyrbandsutgåva av hans sånger. Prøysen var en kär medarbetare i partiorganet Arbeiderbladet, och på Arbeiderpartiets kongresser sjöngs alltid hans sånger unisont – alla kunde dem utantill.

Förlåt denna långa utvikning, men mitt nyrenoverade hjärta slår extra för Prøysen, hans visor och även prosa.

Jag tar mig friheten att fortsätta på det här spåret.

Under en alltför kort tid startade och drev den svenska arbetarrörelsen ett eget skivbolag, a disc, i vars utgivningsråd jag satt. Bland dem vi gav ut fanns nästan allt av och med den mångbegåvade skådespelaren Allan Edwall, som också visade sig vara en mycket talangfull vismakare. I veckans Melodikryss fick vi höra hans ”Kom”, fast med Östen Eriksson, känd från gruppen Östen med resten. Hans Allan Edwall-CD heter ”En rektig kär”.

Carl Anton (Axelsson), som vi i dag hörde i hans fina ”Om maskros och tjärdoft”, har jag dels mött uppe på den socialdemokratiska partiexpeditionen, då han var där för att träffa Mona Sahlin, dels hört på socialdemokratiskt valmöte i Stockholm.

Om jag nu fortsätter med ”I rosenrött jag drömmer”, tror ni väl att jag ska komma med något mer politiskt. Men Gustaf Torrestads insjungning kom redan 1948 då jag bara var en pojke, och den här sången hade inga politiska förtecken. Senare lyssnade jag också, och lärde mig uppskatta, den på franska, ”La vie en rose”, sjungen av Édith Piaf. Fast i dag hörde vi den i en instrumentalversion.

Ännu äldre, från 1937 (på film; på skiva kom den 1938) är ”Han hade seglat för om masten”. Den sjöngs då av Harry Brandelius, men i dag fick vi höra den i en lite för hurtig dragspelsversion med Veikko Aaremuinen.

Den sägs ha utländsk förlaga, men det har definitivt Gyllene Tiders ”Marie i växeln”: Mickey Japp’s ”Switchboard Susan”, inspelad 1979 av Nick Loewe.

Dagens melodifestivalare var ”Främling”, som Carola vann med 1983 och som sen kom trea i Eurovision Song Contest.

Internationell framgång har ju också Ace of Base haft med ”All That She Wants”.

Vi får väl hoppas att det senare också gällde den dam Katy Perry sjunger om i ”I Kissed a Girl (And I Liked It)”.

För egen del vill jag inte bli kysst av någon karl.

Men andra får förstås handla efter sin personliga läggning.