Norges blå-blå regering opinionsmässigt i minoritet

I Norstats opinionsmätning för Vårt Land har den sittande blå-blå regeringen och dess båda stödpartier i Stortinget tappat sin majoritet.

Det ledande regeringspartiet Høyre backar med 1,3 procentenheter till 24,7 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Och dess regeringspartner, det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, minskar med 1,7 procentenheter och hamnar då på 13,2 procent, långt under valresultatet 2013, 16,3 procent.

Därmed har den blå-blå regeringen inte ens med hjälp av sina två stödpartier i Stortinget längre majoritet i opinionen.

Liberala Venstre, går visserligen fram med 0,8 procentandelar till 4,7 procent (mot 5,2 procent i 2013 års val).

Och Kristelig Folkeparti ökar med 0,4 procentenhter till 4,9 procent (mot 5,6 procent i 2013 års val).

Men det här räcker alltså inte.

Senterpartiet, som ingick i den förra, röd-gröna regeringen, backar med 0,1 procentenheter och hamnar då på 5,2 procent, mot 5,5 procent i det senaste valet.

Sosialistisk Venstreparti, som ingick i samma regering, går visserligen fram med 0,5 procentenheter men hamnar även då, med 3,9 procent, fortsatt under spärrgränsen – i valet 2013 var SV, med 4,1 procent, strax över spärren.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt minskar med 0,1 procentenheter till 1,3 procent, alltså aningen över sitt valresultat 2013, 1,1 procent.

Nykomlingen bland norska partier, Miljøpartiet De Grønne, ökar med 0,5 procentenheter till 3,9 procent (mot 2,8 procent i 2013 års val) men ligger alltså fortfarande under spärren.

Arbeiderpartiet ökar i den här mätningen med 1,2 procentenheter och hamnar då på rekordhöga 37,6 procent, ett resultat långt ovanför partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Det ser alltså ut som att norrmännen vill ha tillbaka en socialdemokratisk regering. Och vore den här mätningen ett valresultat, kunde – konstaterar norska kommentatorer – Arbeiderpartiet med då 70 mandat faktiskt bilda en relativt stabil minoritetsregering, som kunde regera med hjälp av parlamentariskt stöd från fall till fall genom uppgörelser med något av de mindre partierna i Stortinget. Om man alltså inte på nytt väljer att bilda en vänster-mittenkoalition.