Sverigedemokraterna bekämpas bäst med realism

Får man tro United Minds’ opinionsmätning i dagens Aftonbladet, är Sverigedemokraterna nu Sveriges tredje största parti. Visserligen långt mindre än de två stora, Socialdemokraterna och Moderaterna, men alltså större än de två klassiska mittenpartierna, större än Miljöpartiet, större än Vänsterpartiet.

Jag med mina klassiska vänstervärderingar och klassbaserade samhällsanalys skulle aldrig ens i fantasin överväga att rösta på ett parti som SD, detta eftersom partiets ståndpunkter är ett osammanhängande populistiskt hopkok på förslag hämtade från hela den politiska skalan. Och till det kommer dessutom det som, vad partiet än säger och hur mycket partiet än lindar in det, är kärnan i dess budskap, själva nyckeln till dess framgång: främlingsfientligheten.

Samtidigt borde just detta, framgångens kärna, få oss att tänka efter och analysera situationen.

Naturligtvis kan anständiga och demokratiskt sinnade människor aldrig acceptera rasism. Där går en absolut gräns.

Men en del av de problem Sverigedemokraterna exploaterar är naturligtvis reella. Att arbetslösheten är mycket stor i delar av invandrarpopulationen. Att det i en del av de senaste årens flyktingvågor har funnits barn och ungdomar med stora brister i utbildningen, brister som inte går att reparera i brådrasket. Att vi tenderar att få ghettoliknande invandrarenklaver med ett permanent utanförskap, inte bara i fråga om utbildning och jobb utan också språk, där till slut alltför många inte ens längre tror att de någonsin kan bli en del av det svenska samhället.

Det här – och andra liknande problem – måste vi våga tala om.

Vi ska inte överlåta diskussionen om problem som är reella åt rasister, inte heller inbilla oss att saker och ting löser sig, bara vi skäller på rasisterna.

Ibland tycker jag att det finns en svensk stoppa-huvet-under-kudden-attityd i de här frågorna. Kanske har jag, med min estniska flyktingbakgrund och erfarenhet av att byta huvudspråk och göra mig till en del av den kultur som präglar det svenska samhället, lättare att se både problemen och en del lösningar.