Peter Pan i ytterligare en filmversion

26 september 2012 17:10 | Barnkultur, Film | Kommentering avstängd

J M Barrie gav redan 1911 ut sina berättelser om Peter Pan i boken ”Peter Pan and Wendy”, vars titel senare förkortades till ”Peter Pan”.

Senare har Walt Disney’s version av den här berättelsen inte bara spritts utan tagit över. 1953 kom hans animerade långfilm ”Peter Pan”, och i dess spår följde en rad bilderboksversioner, som även jag – på den tiden ombud för Folket i Bild, i vars serie av FiBs Gyllene böcker ”Peter Pan” ingick – läste och som präglade min bild av Peter Pan.

Senare har jag bland annat sett en dramatisering, signerad Armin Kerber, på Uppsala stadsteater och då skrivit både om föreställningen och de olika bokversionerna.

Men det finns även en amerikansk spelfilmsversion från 2003, signerad P J Hogan.

Den är i många stycken följsam mot ursprungsberättelsen – hunden Nana följer till exempel inte med till Landet Ingenstans (Neverland).

Annars lyckas den förbluffande väl med att trovärdigt återge till exempel berättelsens många flygfärder. Trickfilmstekniken medger också att den pyttelilla älvan Tingeling spelas av en levande skådespelerska, Ludivine Sagnier.

Den androgyna Peter Pan-figuren, pojken som aldrig vill bli stor, spelas av Jeremy Sumpter, som har en nästan flickaktig skönhet, och hans kvinnliga motpart Wendy Darling, som fortfarande är en äventyrslysten tolvårig tjej men känner av de begynnande tonårens dragningskraft till det motsatta könet, av Rachel Hurd-Wood. Även de som spelar hennes småbröder John och Michael (Harry Newell respektive Freddie Popplewell) passar för uppgiften. Liksom i teateruppsättningen på Uppsala stadsteater spelas deras pappa Mr Darling och Kapten Krok av samme skådespelare, i filmens fall Jason Isaacs.

Barrie’s grundberättelse är mer mångbottnad än Disney’s film- och bilderboksbearbetningar, men P J Hogan lyckas (med manushjälp också av Patrick McCormick) åter göra berättelsen om Peter Pan sådan den ursprungligen var: Den här sagan handlar inte bara om barnets olust inför att ta vuxenansvar utan också om att inte vilja bli vuxen i meningen att knyta band till någon av motsatt kön. Och inte nog med det senare: Den innehåller också ett häftigt svartsjukedrama om Peter Pans gunst mellan Wendy och älvan Tingeling.

Barnen Darling lockas av Peter Pan med till ett fantasiland med sjörövare och indianer och ett gäng förvildade borttappade pojkar och en människoätande krokodil, och de här äventyren är precis så hisnande som alla fantasiäventyren jag minns från motsvarande ålder.

Alltsammans är väl gestaltat, men jag har möjligen den anmärkningen att de två striderna med Kapten Krok är så långa och detaljrika, delvis snåriga, att åtminstone en yngre publik kan ha svårt att greppa dem. Fast å andra sidan innehåller ju den här storyn – som jag nyss har skildrat – hur som helst element, som denna yngre publik är obekant med.

Och slutet görs som Barrie avsåg: barnen Darling återbördas till sina längtande föräldrar, som faktiskt också tar hand om de borttappade pojkarna. Och kvar blir då – för evigt ensam – Peter Pan, pojken som aldrig vill bli stor.

Vad ska vi göra åt Stockholm?

26 september 2012 13:43 | Media, Politik | 13 kommentarer

Dagens Nyheters stockholmsbilaga DN Sthlm innehåller i dag (26 september 2012) en lokal Ipsos-gallup om det politiska opinionsläget i Stockholm. Den borde sända kalla kårar över ryggen på partiledningen, både den i Stockholm och den för hela riket.

S får där 21,9 procent, vilket är – 0,8 jämfört med september för ett år sen. Moderaterna backar visserligen med 1,4 procent men ligger skyhögt över med 34,8 procent – vilket å andra sidan kompenseras av att de övriga allianspartierna går lite framåt. M + FP + C + KD får sammanlagt 52,7 procent (+ 1,5) mot 43,6 procent för S + V + MP (- 2,5).

När det gäller partisympatier relaterade till kön, finns också en intressant skillnad: Bland manliga tillfrågade väljer hela 38,4 procent M, medan det för kvinnliga väljare finns en motsvarande övervikt för MP, som bland kvinnor får hela 18,8 procent. För S, förr med starka kvinnosympatier, är könsskillnaden negligerbar: 22,4 procent av kvinnorna och 21,5 procent av männen säger sig stödja S.

Långsiktigt ser man en mycket oroande tendens för S i huvudstaden: I den äldsta väljargruppen har S fortfarande 34,0 procent mot bara 13,7 i den yngsta.

Kanske är det insikter som dessa om opinionsläget som har fått fyra ledande socialdemokrater, i riket samt i Stockholms län och stad, att i en programartikel använda en argumentation när det gäller värdeorden förvillande lik moderaternas. Det här är stolligt inte bara med hänsyn till socialdemokratins idologiska arv och samhällsfunktion utan också taktiskt: Varför skulle stockholmsväljarna plötsligt börja stödja en kopia när de kan lägga sin röst för the real thing? Här har någon eller några tänkt något så in i helvete fel!

Här finns inte utrymme för en alternativ analys, men det är ju helt uppenbart att vi i stockholmsområdet i dag i nästan alla av livets aspekter har fått en borgerlig hegemoni, som huvudstadsregionens starkt försvagade arbetarrörelseorganisationer inte längre förmår att bryta. Både partiet och fackföreningsrörelsen är så försvagade, att de inte längre kan göra sig gällande, i vart fall inte med organisationen som hjälpmedel.

I det här läget borde det vara närmast självklart att försöka förse arbetarrörelsen med ett instrument att nå ut till en hyggligt stor och förhoppningsvis växande skara människor i huvudstadsregionen: en daglig stockholmstidning. Läget i Storstockholm är så prekärt, att också rörelsefolk i andra delar av landet rimligen inser, att även de måste hjälpa till, om socialdemokratin ska kunna återta åtminstone något av sin forna roll i svensk politik.

Svenska Dagbladets utsatta läge, som jag skrev om i går, borde kunna vara en utgångspunkt för ett sådant projekt: en socialdemokratisk ledarsida i SvD eller möjligen en egen edition av den, kallad till exempel Stockholms-Tidningen eller Morgon-Tidningen.

Men ska det vara någon mening med det, får det ju inte handla om en daglig kopia av den ovan beskrivna famösa DN-artikeln. En SvD (S) eller en ST eller MT måste stå för ett ideologiskt alternativ till SvD (M).

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^