Ack våren, vore den här!

En bok för alla fortsätter återutgivningen av Kaj Beckmans makalöst fina årstidsserie, som samlingsvolym 1999 kallad ”Måns och Marie från vår till vinter”.

Men de här böckerna gavs ut som fyra separata böcker, och den nu återutgivna ”Måns och Mari om våren” (En bok för alla, 2010) utkom ursprungligen på Folket i Bilds förlag 1970. Våra två yngre barn är uppvuxna med dem, och jag vet att Kerstin, född 1969 och som själv älskar den allt sedan barndomen, helt nyligen läste den som godnattsaga för sina båda barn – hon skrev om det på sin blogg.

Boken börjar med några vinterbilder, då man knappt anar att snön snart ska ge vika för grönska. Men sen kommer allt det där som steg för steg förebådar våren: gyttjepölarna, tussilagona, påskriset, fågelsträcken.

Vårens tidiga högtid påsken får förstås utrymme, med påskkäringar och äggmålning. Valborgsmässoelden har sin plats, och till det riktigt sympatiska med den här boken är att också Första maj-demonstrationen får en given plats – Måns och Mari deltar tillsammans med mamma Matti och går bakom den mycket Helga Henschen-aktiga parollen ”Alla människor är syskon”.

Årstidssysslorna får också sitt: skräpplockning längs vägrenen så väl som lövkrattning i trädgården.

Och så får man lära sig känna igen vårens blommor, först rabattblommorna snödroppe, vintergäck samt gul och blå krokus. Sen möter man blåsipporna i en björkbacke med starar. Och på allra sista bilden, på gränsen mot sommaren, dukar Matti upp utflyktskorgen bland violer, gullvivor, gökärt och vitsippor. Måns klättrar i ett träd med skir grönska, och Mari vågar sig på att plaska med fötterna i bäcken under träden.

Över alltsammans flyger årets första citronfjäril. Ja, då är det nog snart också sommar.

Jag minns ingenting från melodifestivalfinalen

Jag har ett problem. Jag lyssnade på melodifestivalfinalen i går kväll, och jag minns Anna Bergendahl som vann men inte den låt hon vann med, ”This Is My Life”. Egentligen minns jag inte någon av låtarna, men jag minns i alla fall hur titelfrasen ”Jag vill om du vågar” lät i Pernilla Wahlgrens tappning.

Jag ser aldrig på TV-programmet Idiot heller, så snart är jag nog körd för gott som melodikrysslösare. Om inte ens finallåtarna i Melodifestivalen har så mycket schlagertycke att de fastnar i musikminnet, hur ska Anders Eldeman då kunna konstruera framtidens kryss?