Kurt Salomonson i helfigur

Kurt Salomonson är en arbetarförfattare väl värd att läsa. Med anledning av hans 80-årsdag i somras har bokförlaget h:ström – Text & Kultur återutgivit hans mycket läsvärda roman ”Sveket” från 1959. Skaffa den och läs den!

I Kurts hemlandskap Västerbotten har man bildat Salomon(s)son Sällskapet Anita och Kurt – s-et inom parentes är ingen partibeteckning utan en följd av att Kurt stavar sitt efternamn med ett s, Salomonson, medan hans syster Anita, likaledes författare, skriver sitt med två s, Salomonsson.

Med anledning av Kurts 80-årsdag ägnar sällskapet sitt senaste, mycket fylliga medlemsblad åt hans samlade författarskap. Bladet, med temat ”Arbetarförfattaren Kurt Salomonson”, är en hel liten bok. Den här ambitiösa utgåvan har möjliggjorts genom bidrag från ABF och Umeå Kulturnämnd.

Skriften inleds med några inledande ord av ordföranden i sällskapet, Meta Lindström. Dess längsta text består av mina recensioner av Salomonsons böcker, de som har publicerats mellan 1955 och 1979, enligt Lindström av särskilt intresse därför att det jag skrev direkt speglar den tid, då böckerna gavs ut. Mitt bidrag till skriften finns tillgängligt också här på bloggen; du hittar det under Kulturspegeln. När jag nu läser om det jag har skrivit om Salomonson, känner jag åter den tvekan jag ibland tidigare har känt i livet: Borde jag inte, som jag i mycket yngre dar avsåg, i stället ha ägnat mig åt litteraturvetenskap, kritik och kanske eget skönlitterärt författarskap? Men vid 72 års ålder är det väl för sent att sadla om.

Hur som helst, skriften innehåller också bidrag av andra.

Mats Rosin, inte obekant för läsarna av min blogg, har intervjuat Kurt Salomonson, om hans unga år i Hjoggböle – ”I Hjoggböle hade man inget för att man kunde skriva…” – och om hans journalistår på bland annat syndikalistiska Arbetaren.

Och så får vi ta del av Gunnar Balgårds efterord till nyutgåvan av ”Sveket”. I den finns en del intressanta kompletteringar till det jag själv skrev om ”Sveket”. Min enda invändning är att Balgård möjligen är aningen för onyanserad i fråga om arbetarrörelsens reaktion på ”Sveket” och övriga med den sammanhängande arbetarskildringar. Visst väckte det Salomonson skrev motreaktioner från framför allt LO-håll, men reaktionerna på hans böcker var långt ifrån genomgående negativa. Det jag själv skrev i Libertas (s), Stockholms-Tidningen (s) och Aktuellt i politiken (s), där Salomonson dessutom fick medverka med noveller, var ju verkligen inga sågningar; i Mats Rosins intervju med Salomonson nämner denne själv även Stig Carlsons uppskattande recension av ”Hungerdansen” i Morgon-Tidningen (s). Och riktigt stor publik nådde Salomonson genom att Folket i Bilds förlag, ägt av socialdemokratiska Tidens förlag, återutgav flera av hans arbetarskildringar i sin folkbokserie.

Nå, det är en randanmärkning. Även jag har lärt mig en del nytt genom att läsa Balgårds text, till exempel att den företagsläkare Salomonson risar fanns på riktigt: Det var den legendariske Einar Wallqvist.

Medlemsbladet om Kurt Salomonson får du genom att bli medlem i Salomon(s)son Sällskapet Anita och Kurt. Du sätter in medlemsavgiften, 150 kronor, på plusgiro 1004415-4. Mer information finns på sällskapets hemsida.