Svartrock

15 oktober 2009 16:39 | Musik | Kommentering avstängd

Det finns fortfarande balladartat material på Lars Winnerbäcks senaste CD, ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” (Sonet/Universal ö60252711335, 2009) – den avslutande låten, ”Berätta hur du gör”, är ett högst hörvärt exempel.

Men den här CDn domineras av en annan ljudbild. Ibland känns närheten till Kent mer påtaglig än den till en hel del av det som Winnerbäck själv tidigare har gett ut på skiva.

Tyngdpunkten ligger på tung rockmusik, och väger man in också texterna, kan man rent av karaktärisera höstens Winnerbäck-platta som tungsint rock. Relationssvårigheter är en viktig ingrediens – ”om jag tappar dig igen” är en fras i ”Jag får liksom ingen ordning” – och ambivalens en annan; den speglas redan i titeln ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen”. ”Jag tror det svajar i min själ”, sjunger Winnerbäck i ”Du som reser mig”, för övrigt en av de bästa låtarna.

Det finns en svärta i texterna som gör att man vill karaktärisera innehållet på skivan som svartrock: Miljön kan vara ”en slaskig trottoar” (”Du som reser mig”). ”Om jag tappar allt igen” är en reell möjlighet i ”Du min vän i livet”. Och ”natten blev så virrig / för att känslorna gick runt” heter det i ”Jag fattar alltihop”.

Ändå är det här en CD som innehåller material, som man gärna lyssnar på. Redan den inledande ”Järnvägsspår” får en att nyfiket lyssna vidare.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^