Seriemord
18 oktober 2009 15:52 | Deckare | Kommentering avstängdVeronica von Schencks andra deckare om den halvkoreanska gärningsmannaprofileraren Althea Sang Min Molin kom raskt: ”Kretsen” (Ordfront, 2009). Den är en spännande historia, mot slutet en bladvändare, men några av de invändningar jag hade mot debutboken kvarstår: De partier som handlar om Altheas privatliv och kärleksliv lyckas inte riktigt fånga min uppmärksamhet, och miljöskildringen känns fortfarande, trots sin detaljrikedom, doftlös. På den senare punkten har von Schenck åtskilligt att lära av mer impressionistiska stockholmsskildrare som Trenter och Sjöwall-Wahlöö.
Deckarintrigen, med sina inslag av dataintrång, känns inte bara modern utan är också välkomponerad och spännande. Författaren vilseleder till att börja med skickligt läsarna i fråga om mordmotiv: Tarotkorten polisen hittar i offrens munnar ska få både polisen och läsarna att tro att det rör sig om en ensam seriemördares gärningar – även om boktiteln för läsarna utgör en ledtråd om något annat.
Som van deckarläsare började jag också ganska snart ana vem som kunde tänkas vara hjärnan i bokens ”krets” – han borde ju enligt normal deckarkonvenans ha förekommit någonstans i den tidigare handlingen – och det visade sig också, att jag hade prickat alldeles rätt.
Men det här hindrar inte att jag ändå tyckte att boken, framför allt i sin senare del, var spännande att läsa.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^